Dramat på Norrmalmstorg

För första gången sedan Norrmalmstorgsdramat ägde rum 1973 publiceras en heltäckande och spännande skildring av de sex dygn som gisslan tillbringade i valvet.

Expressens kulturchef Per Svensson skriver i samarbete med regissören Håkan Lindhé om Sverige för trettio år sen. Tryggheten dör med kungen samtidigt som något nytt och farligt föds i ett bankvalv i Stockholm.

Det är sensommar i Sverige. Strax efter klockan tio torsdagen den 23 augusti 1973 skjuter någon en kpistsalva på Kreditsparbanken vid Norrmalmstorg och tar gisslan. Han vill ha pengar och kräver att Clark Olofsson ska föras till banken.

Norrmalmstorgsdramat blir Sveriges första direktsända dokudrama. Fortfarande trettio år senare intar Norrmalmstorgsdramat en mytisk plats i det kollektiva medvetandet.

I ”Dramat på Norrmalmstorg” (Bonnier Fakta) ger författaren Per Svensson en detaljerad och analyserande bild av såväl gisslandramat som Sverige, ett land präglat av generationsmotsättningar och en syn på kriminella som missförstådda rebeller.

Att gisslan lättare relaterade till sina fångvaktare än till polisen ges en delvis annan förklaring än det enkla stockholmssyndromet. 60- och 70-talet var en tid då kriminella sågs som offer för samhället som man gärna romantiserade kring. Dessutom fanns ett starkt element av generationsmotsättningar i valvet.

– Alla i gisslan var mellan tjugoett och trettiotvå år och kände sig närmare Clark Olofsson än poliskommissarierna, säger Per Svensson.

Ett antal felaktiga historier har cirkulerat runt Norrmalmstorgsdramat.

– Många av de saker som människor tror sig veta om det här dramat är fel, säger Per Svensson. Att gisslandramat skulle ha handlat om pengar och att pengar på ett eller annat sätt försvann är ett exempel. Drivkraften är ett annat exempel. Var det en smart kupp eller något helt annat?

Svaren finns i nya boken ”Dramat på Norrmalmstorg”.