Cellon i Sarajevo

Den händelse som romanen kretsar kring är sann och inträffade i maj och juni 1992. På Vaso Maskingatan i Sarajevo exploderade en granat, avlossades från bergen omkring, i början av belägringen, och träffade mitt i en brödkö. 22 människor dödades. På eftermiddagen påföljande dag, och 22 dagar framåt, satte sig cellisten Vedran Smailovic från Sarajevos symfoniorkester vid granatkratern och spelade det klassiska stycket Adagio in G minor av Tomaso Albinoni.

Belägringen av Sarajevo, mellan 1992 och 1995, orsakade 12 000 människors död, och många många fler skadades, de flesta civila. 90 procent av bebyggelsen i Sarajevo förstördes eller blev i någon mån skadad. Raketen mot brödkön och cellistens modiga och våghalsiga spel är en oförglömlig händelse, mörk och kraftfull om krigets vanvett.

När granaten i romanen uppifrån de intilliggande bergen träffat sitt mål får vi följa tre Sarajevobor, deras umbäranden och demolerade vardagsliv, under en handfull dagar. Pilen kallas de ena, en kvinnlig krypskytt som får i uppdrag att skydda cellisten under hans spelningar. En annan, Kenan, ger sig ut på gator och över broar för att hämta vatten till familjen och en granne. Dragans fru och barn har redan flytt till Italien. Musiken från cellon stannar kvar i många människohjärtan.

Slavenka Drakulic' har skrivit ett förord till den svenska utgåvan av Steven Galloways The Cellist of Sarajevo. Hon är journalist, feminist och författare bland annat till reportageboken Balkan Express. Där skildrar hon hur inbördeskriget i Jugoslavien under första halvan av 1990-talet förgiftar människors sinnen och liv.