Förargelseväckande beteende : om konsten att inte sitta stilla i båten

Den offentliga debatten är central för demokratins vitalitet, får vi ofta höra. Utan en fri och obunden granskning i olika massmedier kommer den politiska makten snart att degenerera i maktmissbruk och olika former av korruption. Särskilt framhålls hur viktigt det är att det finns personer som inte är bundna till olika maktgrupperingar och som vill och vågar peka på olika missförhållanden och brister i samhället. På engelska kallas dessa personer för whistle-blowers, och de har ofta spelat en viktig roll för att avslöja maktmissbruk och andra missförhållanden inom politik och i företag. Men hur förhåller sig denna vackra idealbild till verkligheten hur är det att vara en kritiker i den svenska samförståndskulturen?

Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och en av landets internationellt etablerade samhällsvetare, har under lång tid varit en kritisk röst i den offentliga debatten. I Förargelseväckande beteende beskriver han sina erfarenheter av att agera whistle-blower i frågor som politikens förutsättningar, jämställdhetens möjligheter, arbetslivets villkor, välfärdsstatens framtid och hotet mot en fri och obunden forskning. Han ger också en mycket personlig motivering till varför han valt att delta i det offentliga samtalet för att blåsa i pipan.