Väderhåren

En dag då Räven och Griskultingen med svans utan knorr gick och skrotade borta vid åkerkanten, vinkade Kossan till dom från kuddeträdet. Dom vinkade tillbaka. I vanliga fall när Kossan hade satt sig till rätta bland sina kuddar, ville hon inte bli störd, för då satt hon och tittade ut över världen och tänkte kloka tankar.
- Jag har något åt er! råmade Kossan. Idag ville hon visst att de skulle komma på besök.

De klättrade uppför stegen och sjönk ner bland de mjuka kuddarna. Kossan hade städat, och långt ner under en av kuddarna hade hon hittat något underligt.

- Det var nämligen det här, sa Kossan. Hon höll fram ett litet paket med snöre runt om.
- Jag fick dom av en framfusig ungtjur en gång, sa Kossan. - Men nu ska ni få dom av mig. Var så god.
Räven öppnade snabbt paketet. Det enda som fanns inuti, var två långa hårstrån.
- En rolig paket må jag säga, sa Räven.
- Hår är väl inget att ge bort, sa Griskultingen besviket.
- Det är VÄDERHÅR, log Kossan.
- Äkta väderhår, såna som dom använde förr i tiden.

Kossan visade dom hur väderhåren skulle användas. Det var bara att sätta på sig dom, så kände man på lukten hur vädret skulle bli.
- Blir det vackert väder, så luktar det gott, log Kossan. - Det luktar solvarma fäbodväggar, klöver och timotej. Om det blir fint länge, kan man känna lukten av snustorrt hö.
Kossan log ännu mer, och nickade med det tunga huvudet. Det märktes tydligt att hon kände en god lukt.
- Om det blir dåligt väder, vad luktar det då? frågade Griskultingen.
- Det luktar groda och ödla, och näsan börjar rinna och droppa som en takränna, svarade Kossan. Hon tog av sig väderhåren och höll fram dom.
- Är det någon som vill prova! frågade Kossan.
- Nej tack, sa Griskultingen. Men Räven ville.

Jo, han kände en fin klöverlukt och det kittlade behagligt i nosen. Och där kom timotejen.
- Konstig lukt, sa Räven. Han svängde med väderhåren och slöt ögonen.
- Hur ser jag ut? frågade Räven.
- Fin med mustasch, sa Griskultingen.
- Som en baron, sa Kossan. Räven log nöjt. I grund och botten hade han alltid varit avundsjuk på djur med mustasch.

Räven var stolt då han gick tillbaka över åkern. Han vände huvudet hit och dit och viftade med den nya mustaschen. Plötsligt gjorde han ett språng och

Bli först med att recensera och betygsätt boken Väderhåren - du kan vinna 200 kr varje månad i tävlingen "Månadens recension".