Tesslas pappa vill inte

Nej!

Tesslas pappa vill inte gå upp. Han vill inte klä på sig och inte äta frukost. Och han vill absolut inte gå till jobbet! Men om du får åka pulka? säger Tessla. Efter succéboken Tesslas mamma vill inte! är det dags för pappa att hamna i trotsåldern.
En humorfylld pärla med igenkänning för både stor och liten läsare.

Sagt om Tesslas mamma vill inte!

Åsa Mendel-Hartvig har gjort en bok för små barn, utan långa krångligheter. Det är mammas nej, Tesslas jo och en lösning, bit för bit. I en koncentrerad skildring, så koncentrerad att den kan påminna litet om poesi, blir det inte plats för val och grubbleri. Tessla väljer konsekvent lekvägen, inte maktkampen. För varje nej prövar hon ett jo och sedan tar hon till leken och fantasin.
Marita Adamsson, Bohusläningen, januari 2011.

Det här är en alldeles fantastisk bok! [...] Mycket igenkänning för barn i trotsåldern!
Lisa Hamfors, Bokunge.se, november 2010.

När jag bläddrade i den här boken i väntan på bussen sa damen som satt bredvid mig plötsligt att hon hade läst den för sina barnbarn. "Jag fick läsa den många gånger!", sa hon. Och det kan jag förstå, Tesslas mamma vill inte! är nämligen både rolig och mysig. [...] Det är verkligen härligt att få se en så livfull och sprudlande mamma i en barnbok!
Helena Ferry, Barnboksprat.se, oktober 2010.

En mycket humoristisk och rolig bok för små barn och lite extra kul är det att det är mamman som får vara busig.
Hanna Lager, Feministbiblioteket, oktober 2010.

Kort från Åsa Mendel-Hartvig

Vilka är dina egna erfarenheter av trots?
Mina barn är tre och sex år och har starka viljor. Det tycker jag är bra. Jag tycker egentligen inte så mycket om ordet trots. Det handlar ju om att vilja olika saker och om den sunda öns kan att få bestämma över sig själv. Sen kan man ju bli galen på det som förälder ibland.Och det är ju inte alltid man pallar att vara så där klurig som Tessla. Men jag har som målsättning att vara det. Allt blir trevligare om man lyckas samarbeta, istället för att försöka tvinga varandra.

Kort från Caroline Röstlund

Hur kom karaktären Tessla till dig?
När jag blev tillfrågad om jag ville illustrera en text om ett "unibarn" började jag funderade på vad som är typiskt för flickor och pojkar. Vad vi brukar tilldela dem för egenskaper och attribut. När man gör bild brukar man använda sig av förstärkande drag för att hitta ett eget uttryck och en personlighet till karaktären men nu skulle jag skala bort alla de enkla knepen och försöka gestalta ett barn helt enkelt. Jag började granska barnen på förskolan och upptäckte ganska snart att barn i 3-4 årsåldern se rätt lika ut oavsett om de är flickor eller pojkar och att det är vi i vuxenvärlden som på olika vis ger dem sin könstillhörighet. Jag började skissa och efter några förslag kom vi fram till en unge som såg rätt vanlig ut med varken drag av flicka eller pojke men ändå med en egen karaktär.