Ryssar är såna som gillar björkar

En av de mest romantiska böcker jag läst. Den är välskriven och annorlunda, och riktigt bra. En bok om att lämna sitt hem. Rekommenderas.

Boken tar med läsaren på en inre resa i den yttre, visar på livets komplexitet och berör! Jag kom djupt in i boken och rekommenderar den varmt - men det är ingen feelgoodbok!

en bok att minnas, så mycket sorg och även glädje, verkligen utvandrarroman, invandrarroman , samtidsroman , tänk vad en del får gå igenom och orka gå vidre - saknade den när jag läst färdigt! Det underlättar om man har lite inblick i de olika religionernas betydelse för att förstå! Man kanske borde haft en ordlista längst bak?? Ett par andra böcker i kategorin "en bok att minnas" är "Delhis vackraste händer" och" sju jävlgt långa dagar" - även där är det bra med lite inblick i religionen!

Ryssar är såna som gillar björkar! Titeln är talande och mycket bra. En ung bok. Både författaren och huvudpersonen saknar livserfarenhet räknad i år men de stora problem huvudpersonen möter tvingar henne förvisso till en viss mognad. Fortfarande är det dock ett naivt skimmer över förhållandet till övriga inblandade. Förhållandet till den döde pojkvännen är romantiskt men eventuellt just på grund av att han är död. Ändå tyckte jag om att läsa varje ord. Kvar i mitt minne dröjer just den unga ... Läs hela recensionen

Gillade språket - en viktig och intressant bok vad gäller alla olika nationaliteter och deras inbördes ordning - OCH ALLA FÖRDOMAR vi har.
Blev lite besviken på slutet.

Något ödesdigert, bräckligt och stigdagermanskt reser sig över romanens huvudperson Masja. Hon är en av oss hundratusentals som flytt sina länder på grund av krig eller bättre livsvilkor men som ständigt ifrågasätter det beslutet. Var det inte bättre att stanna och eventuellt dö? För alla måste dö en vacker dag. Eller var det bättre med det här långsamma döendet i avvisningen och ensamheten.

Men Masja är inte så hopplös och ensam. Hon har lyckats skapa sin egen lilla microkosmos... Läs hela recensionen