Dyngkåt och hur helig som helst

Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är.
Här är en bok med krönikor som jag skrivit i tidningen mama och delar ur min blogg som funnits i två omgångar." / Mia Skäringer

Mia Skäringer delar med sig av sina erfarenheter, av skilsmässa, föräldraskap, dåligt samvete, prestationsångest och vacklande självförtroende. Hon krossar myten om superkvinnan som glatt leende håller alla bollar i luften samtidigt, och önskar alla att våga vara den man är.

"Mia Skäringer får framför allt 30-plussiga kvinnohjärtan att darra av ångest och jubla av igenkänning."
Dagens Nyheter



"Självutlämnande ... Och det är befriande skönt att läsa, skratta och gråta åt hennes tillkortakommanden som man så väl känner igen - både hos sig själv och andra. En riktigt häftig, trösterik bok av en riktigt modig kvinna!"
Skaraborgs Allahanda

"Humoristiskt allvar med själ och hjärta ... mötet mellan humor och allvar fantastiskt. Och hon gör det med en penna som i många stycken är rent litterär, där hon pendlar mellan stenhård vardagsrealism och bombastiskt pretentiösa poesiexplosioner."
Corren