Jag och du

Martin Bubers filosofiska huvudverk, "Jag och Du", publicerat 1923 och utkommet på svenska 1962 på Dag Hammarskjölds initiativ, är märkligt såtillvida att det förenar en existentia- listisk grundhållning med en filosofisk. Var han då före sin tid är han numera en aktuell filosof som sysslar med grundläggande moraliska problem och var socialpsykologiska inriktning är av en stor betydelse för samhällsveten- skapen.

Människorna, säger Buber, är olika till sitt väsen och just i olikheten "ligger människosläktets stora möjlighet". Men olikheten allena är otillräcklig. Den förutsätter att vi på en grundläggande sätt är jämlika. Olikheten och jämlik- heten kompletterar inte bara varandra, de är logiskt sett oskiljaktiga: vi kan inte meningsfullt tala om olikhet utan att förutsätta jämlikhet och tvärtom. Jämlikheten i sin tur är förutsättning för det autentiska mötet mellan "Jag" och "Du". I detta möte är den andre inte ett objekt för min erfarenhet. Han är ett subjekt som är med att skapa mitt "Jag", liksom jag deltar i att skapa detta "Du".

Bli först med att recensera och betygsätt boken Jag och du - du kan vinna 200 kr varje månad i tävlingen "Månadens recension".

Martin Bubers filosofiska huvudverk, "Jag och Du", publicerat 1923 och utkommet på svenska 1962 på Dag Hammarskjölds initiativ, är märkligt såtillvida att det förenar en existentia- listisk grundhållning med en filosofisk. Var han då före sin tid är han numera en aktuell filosof som sysslar med grundläggande moraliska problem och var socialpsykologiska inriktning är av en stor betydelse för samhällsveten- skapen.
Människorna, säger Buber, är olika till sitt väsen och just i olikheten "ligger människosläktets stora möjlighet". Men olikheten allena är otillräcklig. Den förutsätter att vi på en grundläggande sätt är jämlika. Olikheten och jämlik- heten kompletterar inte bara varandra, de är logiskt sett oskiljaktiga: vi kan inte meningsfullt tala om olikhet utan att förutsätta jämlikhet och tvärtom. Jämlikheten i sin tur är förutsättning för det autentiska mötet mellan "Jag" och "Du". I detta möte är den andre inte ett objekt för min erfarenhet. Han är ett subjekt som är med att skapa mitt "Jag", liksom jag deltar i att skapa detta "Du".