Vitt på svart

»En självbiografisk roman som fullständigt tar andan ur en.«
Kulturnytt, P1

»Jag är tagen. Det är väldigt sällan man träffar på böcker som skakar om hjärtat riktigt. Det blir en femma.«
Magnus Utvik, SVT (23/11)

Ruben Gallego föddes 1968 på den sovjetiska nomenklaturans sjukhus i Kreml i Moskva som barnbarn till det spanska kommunistpartiets dåvarande ledare. Komplikationer uppstod under förlossningen, hans tvillingbror avled och Ruben föddes svårt handikappad med en CP-skada.
Modern fick beskedet att båda barnen hade dött och för Ruben inleddes en lång odyssé genom ryska barnhem, där han under mycket svåra förhållanden växte upp utan vetskap om sin familj. Först efter Sovjetunionens fall 1991 lyckades han med hjälp av en sköterska som hade förälskat sig i honom fly från det fängelseliknande ålderdomshem - det sovjetiska samhällets slutstation - dit han vid 15 års ålder skickats för att dö. Efter flera års eftersökningar kunde han återförenas med sin mor i Prag. Han lever numera med fru och barn i Madrid.

"Sina minnen har Ruben Gallego med vänsterhandens förvridna pekfingrer långsamt, bokstav för bokstav, tryckt ner på datorns tangentbord. [...] en självbiografisk roman som fullständigt tar andan ur en. Jag vet inte när jag senast läste en bok som innehåller så mycket förtvivlan - och så mycket hopp, en sådan helvetesskildring med ett så livsbejakande, trotsigt perspektiv. Ruben älskar livet, människor och världen trots att han flera gånger fick höra: "Det hade varit bäst för dig grabben om du aldrig hade fötts."" Kjell Albin Abrahamson, Kulturnytt

Boken - som tilldelades ryska Bookerpriset 2003 - är utgiven i England, Frankrike, Holland, Italien, Kina, Norge, Polen, Portugal, Ryssland, Spanien och Tyskland - överallt har den rönt stor uppmärksamhet och i flera länder har den blivit en bästsäljare.

Bli först med att recensera och betygsätt boken Vitt på svart - du kan vinna 200 kr varje månad i tävlingen "Månadens recension".

Ruben Gallego föddes 1968 på den sovjetiska nomenklaturans sjukhus i Kreml i Moskva som barnbarn till det spanska kommunistpartiets dåvarande generalsekreterare, stalinisten Ignacio Gallego. Komplikationer uppstod under förlossningen, hans tvillingbror avled och Ruben föddes svårt handikappad med en CP-skada. Modern fick en tid senare beskedet av läkarna att även Ruben hade dött, men i själva verket placerades han på ett barnhem. Därmed inleddes en lång odyssé för Ruben som under mycket svåra förhållanden växte upp utan vetskap om sin familj och sin verkliga identitet. Först efter Sovjetunionens fall 1991 lyckades han med hjälp av en sköterska som hade förälskat sig i honom fly från det fängelseliknande ålderdomshem det sovjetiska samhällets slutstation dit han vid 15 års ålder skickats för att dö. Efter flera års eftersökningar kunde han återförenas med sin mor i Prag. Han lever numera i Freiburg.

»Sina minnen har Ruben Gallego med vänsterhandens förvridna pekfingrer långsamt, bokstav för bokstav, tryckt ner på datorns tangentbord. [&] en självbiografisk roman som fullständigt tar andan ur en. Jag vet inte när jag senast läste en bok som innehåller så mycket förtvivlan och så mycket hopp, en sådan helvetesskildring med ett så livsbejakande, trotsigt perspektiv. Ruben älskar livet, människor och världen trots att han flera gånger fick höra: :Det hade varit bäst för dig grabben om du aldrig hade fötts.9« (Kjell Albin Abrahamson, Kulturnytt)

Boken tilldelades ryska Bookerpriset 2003. Den är översatt till 20 språk och utgiven i bl.a. England, Frankrike, Holland, Italien, Kina, Norge, Polen, Portugal, Ryssland, Spanien och Tyskland överallt har den rönt stor uppmärksamhet och i flera länder har den blivit en bästsäljare.