Coupland är en författare som är rolig att läsa bara för att han är Coupland. Man kan liksom känna att man får en fläkt av den moderna populärlitteraturen, kanske t.o.m. känna att man hänger med.
Att just hänga med är däremot inte helt lätt när det gäller handlingen i Alla familjer är psykotiska. Den är otroligt hetsig och tar hela tiden fantastiska vändningar, vilket i sin tur skapar en ganska kylig distans - man slutar helt enkelt bry sig om Wade, Sarah, Janet och de andra i familjen Drummond. Visst skulle det kunna vara dråpligt komiskt att Janet blev smittad av hiv av en revolverkula som träffade henne efter att först ha passerat genom hennes redan hiv-smittade son, visst skulle det. Men Coupland har liksom inte bemödat sig om att bygga upp stämningen kring sådana situationer, utan spottar dem bara känslokallt ur sig. Det är säkert ett medvetet val, men jag begriper inte riktigt varför han har gjort det.
För de gånger man verkligen hajar till, det är när han har lagt in små kursiverade tankeavsnitt med ofta otroligt klarsynta reflektioner, inte minst över vår samtid. Då märker man hans värme - hans tro på människan och kärleken. Kanske är det också den kontrasten Coupland är ute efter, som en kommentar till ett ytfixerat samhälle. Jag vet inte, jag vet bara att boken är fylld av yta. Sedan är det ju inte alls säkert att det är djup man vill ha, såklart. Alla familjer är psykotiska läses med enkelhet som en fantastiskt stirrig såpa.
Douglas Coupland föddes 1961 och är uppvuxen och bosatt i Kanada. Han är utbildad konstnär och har gått på konstskola i både Kanada och Japan. 1991 fick han sitt stora genombrott med romanen Generation X och har sedan dess hyllats som en av världens främste generationsförfattare.