Älskade trasmattor : att väva som förr

"Oj, de är så gamla, slitna och smutsiga och ingenting att ha!" har svaret ofta blivit när vi efterlyste trasmattor från förr. Dessa ingenting-att-ha-mattor visade sig vara drömmar i vitt och blekrosa och andra drömmar i svart och grått och blåbluseblått med underbara bårder i rosengångar, kvistränder och munkabälte eller bara några enkla färgglada inslag i tuskaft. Vi har hittat lekfulla rutor, busiga rutor, strama rutor, ja rutor så underbara att det skulle kunna fylla en egen liten bok. Idag har de flesta gamla mattor ett blekt skimmer över sig, solen har gjort sitt och fötter har nött det som inte försvann ut med tvättvattnet. Men väverskans skicklighet lyser igenom. Du ser den i rändernas rytm, i harmonin mellan mönstrat och enfärgat och när hon lekfullt utnyttjat de enklaste tekniker. Ja, detta om något är väl folkkonst. Och det är en konst som vi så gärna vill förmedla, men det är inte alltid så enkelt. Hur förklara dessa många gånger så subtila ränder och rutor, som stämmer men ändå inte stämmer, randningar som spelar ett spratt och färger som bleknat bort mitt i en ruta. Vi har nästan bara valt mattor, vävda på 40-talet eller tidigare och urvalet har gått på magkänsla och massor av inspiration. Många blev de, många fler än vi från början tänkt och från olika delar av landet kommer de. Ett 70-tal trasmattor har vi fotograferat i det mest skilda miljöer, allt från pampigt slott till enkel sjöbod. Och håll med oss om att det här är grannlåt och vardagsfröjd att glädja sig åt länge, länge... Och nu ett lycka till med dina egna upptäckter trasmattornas värld...