Berättelsen om ISAK, Isolera Sydafrikakommittén, handlar om den paraplyorganisation som en gång omfattade stora delar av folkrörelsesverige. Den visar att det är möjligt att förena skilda värderingar i en gemensam aktion, om striden gäller en sak som höjer sig över de olikheter man har för övrigt. Under ISAK:s paraply arbetade stora, små och några pyttesmå organisationer med tillsammans hundratusentals medlemmar. Efter några år var medlemsorganisationerna många, och unikt uthålliga. Alla ISAK:s medlemmar ville trots sina åsiktsskillnader sätta det gemensamma målet i fokus: Sydafrikas och Namibias befrielse från apartheidsystemet.
I Sydafrika fanns en demokratisk rörelse som kämpade för förändring. Apartheidregimen saknade fullständigt legitimitet och tvingades till slut att tänka om. Även om befrielsen i huvudsak var det sydafrikanska folkets eget verk, tog stora delar av Sveriges befolkning via sina olika organisationer möjligheten att hjälpa till. Det var stort! ISAK verkade i sexton år, och förverkligade sitt mål: att läggas ned då Sydafrika genomförde de första fria valen och förvandlades till en demokratisk nation.