Snapphaneresan

OMDÖMEN OM SNAPPHANERESAN:
"Boken är en fristående fortsättning på Snapphanar! (2006) och författaren har återvänt till den spännande miljö som snapphanetiden stod för i Skåne. Huvudpersonerna Theo och Ramona beger sig ut på jakt efter Loshultsskatten i sällskap med kusinen Robert. Det dröjer inte länge innan de befinner sig mitt i äventyret. Det här är en minst lika spännande bok som de tidigare i den historiska serie av böcker som Kimselius hittills givit ut. Hon berättar lättläst och engagerande om en tid som känns avlägsen; skickligt tar hon greppet redan på bokens första sida. Det här är en perfekt bok att läsa i mellanåldern, och den borde fungera utmärkt för högläsning i samband med temaarbeten i skolan. I bokens avslutning finns en faktadel med en utförlig ordlista samt fakta om författaren och tidigare verk." BTJ, Agneta Blomgren

"Kimselius har hittat sitt koncept med denna bokserie som ger en känsla av Blytons Femböcker fast med mer välarbetade berättelser. Styrkan i boken ligger i skildringen av de historiska miljöerna och händelser... Snapphaneresan passar för ungdomar som gillar en kombination av äventyr och historiska miljöer." BTJ, Anna Wilner

"Kimselius väver fint in sin historia om 1600-talet... Genom sin väl genomförda fiction fångar hon intresset för platsen." BLT, Brita Elmers

"Språket flyter lätt och berättelsen håller fint. Ser fram emot nästa resa!" Annelie Nilsson

UTDRAG UR SNAPPHANERESAN:
Plötsligt flög Ramona upp ur stolen och stirrade på sin vän Theo och sin kusin Robert. Pluto lyfte förväntansfullt på huvudet: Skulle de gå på promenad?
"Vi är helt galna! Varför har vi inte tänkt på det tidigare?" utbrast Ramona och började vanka fram och tillbaka i rummet.
"Här har vi suttit i TRE dagar med äventyret inom räckhåll, utan att göra annat än beklaga oss över det dåliga vädret! Varför har vi inte tänkt på det!" fortsatte Ramona.
"Sätt dig ned, Ramona, och förklara vad det är vi inte har tänkt på", sa Theo, som vanligt förnuftig och samlad.
"Vi har hela tiden haft porten till äventyret i närheten, utan att ens fundera över det: Sporrakulla gårds hemlighet!"
Theo och Robert såg förvånat på Ramona. Båda undrade om hon verkligen tänkte på det de trodde att hon gjorde.
"Kistan!" sa Ramona, som tyckte att de andra var ovanligt trögfattade idag.
Då sken Robert upp, som om han just förstått vad hon pratade om.
"Javisst, så klart. Att vi inte har tänkt på det!" sa han lugnt, som om han höll med Ramona.
Men i nästa stund skrek han:
"ÄR DU ALLDELES GALEN! Det var precis vi kom undan med livet i behåll förra gången, varför vill du då upprepa samma sak?"
Nu hade hunden satt sig upp. Han insåg att något var på gång.
"Nej, inte upprepa. Jag vill göra något annat!" sa Ramona och log brett.
"Loshultsskatten!" sa Theo, som kände Ramona utan och innan, efter att ha upplevt många äventyr tillsammans med henne.
"Just det!" svarade Ramona.
Hon tänkte på dokumentet hon hade hittat i den gamla kistan i ett av rummen på Sporrakulla gård. Det rum de var strängt förbjudna att gå in i. Hon hade en gång tidigare brutit förbudet, vilket hade medfört hemska, men även spännande saker. Var hon beredd att göra samma sak igen? Tänk om det inte skulle gå lika bra den här gången?
"Är ni alldeles galna? Ni funderar väl inte på allvar att gå in i rummet en gång till, inte efter vad som hände förra gången? Säg att ni skämtar!" sa Robert.
Pluto såg från den ene till den andre. Vad var det som var på gång egentligen, de lät så upprörda? Hunden reste sig upp, gick fram till Theo och viftade på svansen. Theo såg på Robert och klappade förstrött Plutos huvud. Helst av allt hade han velat svara sin vän att det bara var ett skämt, eftersom han inte hade någon speciellt stor

Bli först med att recensera och betygsätt boken Snapphaneresan - du kan vinna 200 kr varje månad i tävlingen "Månadens recension".