Lusthus & orangerier

De är så sympatiskt vackra, de gamla orangerierna och lusthusen. Idag står några av dessa märkliga byggnader kvar; skira minnen efter en försvunnen trädgårdsepok som blomstrade kring herrgårdar och slott. Stilmässigt och funktionellt ingår sådana byggnade ofta i 1700-talets och det tidiga 1800-talets finare trädgårdar och parker. Alltsammns kan karaktäriseras som romantiska och fåfänga trädgårdsdrömmar med skör beständighet. Ett tilltagande intresse för äldre trädgårdar, gör att många sådana byggnader genomgått välförtjänta renoveringar.
På svenska sade man övervintringshus;orangeri betyder apelsinhus på franska. I Italien kallas orangeri för limonaia, citronhus. På samma vis är förebilden för våra lusthus ett litet italienskt tempel, ett tempietto. Under den kalla årstiden förvarades citromträd, lagerbärsträd, fikon, pomeransträd inomhus i uppvärmda orangerihus. Trädgårdsmästaren och hans drängar ansvarade för att orangeriväxterna skulle trivas. Vanligt folk byggde inte orangerier, dessa hus var var för stora och dyra. Däremot tog man gärna till sig idéerna med att ha ett litet lusthus i trädgården.
Boken är en vacker dokumentär bildberättelse som beskriver trädgårdshusens funktion och arkitektur, mest äldre men även några nybyggda. Författaren har gjort en lustfylld resa genom landet;målet var att finna återstående lusthus, orangerier och andra små trädgårdshus.
Hans Mårtensson är arkitekt, författare, fotograf och har tidigare utgivit den uppskattade boken Länge leve lusthusen, som nu är slut på förlaget. Detta är en uppföljare, som berättar om såväl lusthus som orangerier.