Anna Forsberg – författare

Gör om, gör rätt i vården visar vägen ur krisen till en sjukvård där patienter får personcentrerad vård av god kvalitet och där vårdpersonal får en meningsfull och rimlig arbetssituation.

Det handlar om att införa enkla metoder med stor hävstångseffekt, som strukturerade ronder, standardiserade vårdplaner och att se hela patienten. För att lyckas krävs aktiv styrning och ledning. En stor fördel är att allt kan genomföras inom befintlig budget. Boken baseras på forskning om effektiva arbetsprocesser och värdeskapande vårdprocesser. Samtliga metoder är väl beprövade och har använts inom projekt på svenska sjukhus och i tider när sjukvården fungerade bättre. Två överläkare, varav en är verksamhetschef, och en sjuksköterska berättar om sina erfarenheter.

Boken är skriven för chefer, ledare och utvecklare inom hälso- och sjukvården. Den kan även läsas av vårdpersonal och på utbildningar i organisation, ledning och styrning av vård.

Anna Forsberg är sjuksköterska sedan över 30 år och professor i vårdvetenskap med inriktning organtransplantation vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus. Hon har under tio år ägnat stort engagemang åt att förändra vårdens strukturer för att åstadkomma en personcentrerad och värdeskapande vård.

Sagt om boken:

”Anna Forsberg presenterar här konkreta redskap för en bättre vård till gagn för såväl personal som patienter, utan att det behöver kosta en krona extra. […] I sin nya bok Gör om, gör rätt i vården beskriver hon vad som ofta hindrar en verkligt personcentrerad vård, som för mycket tid vid datorn, bristande kontinuitet i relationerna och oklar arbetsfördelning. Hon föreslår en grundläggande analys och därefter konkreta åtgärder i flera steg, som mer och regelbunden patientkontakt, effektivare ronder, tydlig ansvarsfördelning personalen emellan och kollegialt stöd. Budskapet är angeläget, forskningsbaserat och pedagogiskt presenterat.” Helhetsbetyg: 5/5. Motzi Eklöf, BTJ-häftet nr 8, 2024

 

Denna andra upplaga av boken har ett helt nytt upplägg. Boken består av sex delar, en för varje kärnkompetens. Varje del består i sin tur av fem kapitel; ett kapitel som beskriver kärnkompetensen generellt, ett kapitel som beskriver kärnkompetensen inom omvårdnad samt tre kapitel med exempel på praktiska tillämpningar inom specialistsjuksköterskans ansvars­områden. Boken har sin utgångspunkt i de sex kärnkompetenserna som är gemensamma för alla professioner inom hälso- och sjukvården; person­centrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, kvalitets­utveckling genom förbättringsarbete, säker vård och digital vård. Det finns internationell enighet om att dessa kompetenser är avgörande för hälso- och sjukvårdens utveckling. Det unika med boken är att den belyser dessa kompetenser ur ett omvårdnadsperspektiv och på en avancerad nivå. Avsikten är att boken ska bidra till en utveckling av ett gemensamt innehåll i specialistsjuksköterskeutbildningarna och till en utveckling av sjuk­sköterskans kompetens på avancerad nivå. Boken syftar till att både beskriva och problematisera vad omvårdnad på avancerad nivå kan vara.Boken vänder sig till dig som studerar på avancerad nivå eller arbetar inom specialistsjuksköterskans ansvarsområde och den är en fristående fortsättning på bokverket Omvårdnadens grunder.

Detta är den fjärde omarbetade upplagan av trilogin Omvårdnadens grunder. En ny redaktion har tillsatts och samtliga kapitel har reviderats och uppdaterats. Över 100 aktiva forskare och undervisare har bidragit som kapitelförfattare.Ett av de viktigaste syftena med Omvårdnadens grunder är att visa på bredden och variationen i de kunskaper som en blivande sjuksköterska behöver ha. Den läsare som tar del av samtliga kapitel i alla tre böckerna får en unik överblick över omvårdnadsämnet och en solid grund att utgå från i det livslånga lärandet. Ytterligare ett syfte med verket är att tillvarata den omvårdnads- och vårdvetenskapliga forskning som finns i landet och synliggöra den i förhållande till utbildning och praktik. Omvårdnadens grunder är i dag det mest rekommenderade verket för sjuksköterskeprogrammet. Böckerna används vid, i stort sett, samtliga lärosäten som utbildar sjuksköterskor.Att bli sjuksköterska innebär mer än att lära sig tekniska färdigheter - det handlar om att förstå människors behov, att kommunicera med empati och att agera med både kunskap och omdöme i varje möte. Verket ger en heltäckande introduktion till grundläggande omvårdnad och vägleder studenten genom såväl teoretiska modeller som praktiska färdigheter.Omvårdnadens grunder är skriven för sjuksköterskestudenter vid universitet och högskolor. Verket är skrivet som kurslitteratur för att följa studenten under utbildningens alla tre år. Böckerna läses utan inbördes ordning.

Vad innebär det egentligen att vara sjuksköterska? Den här boken ger vägledning för blivande och yrkesverksamma sjuksköterskor att forma sin yrkesidentitet och finna kärnan i sin profession. Anna Forsberg guidar läsaren i att reflektera över vad det innebär att ge omvårdnad på akademisk grundutifrån vetenskap, etik och praktik. Hon sätter detta i sitt sammanhang med hjälp av de sex kärnkompetenser som sjuksköterskan förväntas förvärva: personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, kvalitetsutveckling, säker vård och informatik.

I yrkesrollen krävs inte bara kliniska färdigheter utan även drivkraft, mod att ta ansvar och förmåga att sätta patienternas bästa främst. Teoretiska avsnitt varvas med kliniskt verksamma sjuksköterskors tankar kring sin profession och sitt ansvar i mötet med patienterna.

Boken vänder sig till sjuksköterskestuderande på såväl grundläggande som avancerad nivå samt till alla sjuksköterskorsom vill växa och utvecklas.

Aktivera din kod till lärarhandledningen här. (Koden hittar du på insidan av bokens pärm)

Tidigare publicerad litteratur som beskriver det akademiska ämnet omvårdnad är inte sällan teoretisk och mer eller mindre omvårdnadsfilosofisk. I Omvårdnad på akademisk grund har Anna Forsberg /.../ skapat en lätt greppbar teoretisk beskrivning av omvårdnad applicerad i ett praktiskt sammanhang.

Ulf Nilsson, BTJ-häftet nr 20, 2016

Redaktörsgruppen har med kunskap, lust och redaktionellt mod planerat två parallella publikationer inom ramen för ett gemensamt projekt. Tillsammans med 93 författare skapar de Omvårdnad & medicin samt Omvårdnad & kirurgi - ett pricksäkert grundverk som omfattar två av de största kärnämnena i sjuksköterskeutbildningen. Ett sådant helhetsgrepp har hittills saknats i svensk kurslitteratur. Ingen motsvarande lärobok har heller så medvetet förenat naturvetenskap och omvårdnadsvetenskap för att understryka den eftersträvansvärda teamsamverkan, mellan vårdens professioner, som studenten ska bli en del av i sin kliniska vardag. Böckerna tilldelades Kurslitteraturpriset 2014.

Avancerad omvårdnad på akademisk grund är en bok om att fortsätta utveckla sitt livslånga lärande och att som erfaren sjuksköterska leda avancerad omvårdnad för en personcentrerad, jämlik, säker och värdig vård.

Du får läsa om varför sjuksköterskor väljer att fly hälso- och sjukvården – och vad som kan få dem att stanna, betydelsen av advocacy och vad övergången från grundutbildad sjuksköterska till specialist innebär. Vidare får du reflektera över betydelsen av erfarenhetsbaserad kunskap och hur du kan bidra med ett omvårdnadsperspektiv i samverkan med andra professioner. Sjuksköterskans sex kärnkompetenser diskuteras utförligt, och med hjälp av många exempel byggs en tydlig bro mellan teori och praktik.

Genom hela boken får du ta del av reflektioner från en erfaren sjuksköterska med specialistutbildning, som bidrar med såväl igenkänning som nya förhållningssätt. Varje kapitel har reflektionsfrågor som kan användas i undervisning, och de finns även samlade på bokens webbsida.

Avancerad omvårdnad på akademisk grund vänder sig till dig som är erfaren eller specialiserad sjuksköterska, eller studerande på avancerad nivå. Den är en fristående fortsättning på Omvårdnad på akademisk grund (2016).

Anna Forsberg är leg. sjuksköterska och professor i vårdvetenskap med inriktning mot organtransplantation vid Lunds universitet och Skånes Universitetssjukhus. Hon har 30 års erfarenhet av att vara sjuksköterska och 20 års erfarenhet av utbildning och handledning på både grundnivå och avancerad nivå.

Sagt om boken:

”På ett utmärkt pedagogiskt sätt lyfter Forsberg den avancerade omvårdnaden genom reflektioner över erfarenhetsbaserad kunskap och förmågan att använda visdom i den kliniska omvårdnaden. [...] Teori och praktik vävs samman och tydliggörs genom många exempel. Avancerad omvårdnad på akademisk grund är en utmärkt omvårdnadsbok som bidrar till en akademiskt förankrad utveckling. [...] Helhetsbetyg 5.”Maria Fridstjerna, BTJ-häftet nr 11, 2022

"Förteckning, ej blott på alla de skilda Finska familjer; med olika slägtnamn, som (mig veterligen) hit till dessa skogar; först, ifrån Finland inflyttat, utan äfven hvarest de först nedsatt sig, och hvarifrån de sedermera, åt olika håll, utbredt sig" Så beskriver Carl Axel Gottlund själv denna text. Underlaget till släktnamnsförteckningen insamlades under Gottlunds resor i finnskogarna åren 1817 och 1821 och bearbetades vidare i samband med petitionen om finnarnas rättigheter 1823. Anna Forsberg, fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum och Länsmuseet Gävleborg. Forskar i finnskogens etnologi och kulturhistoria. Niclas Persson, fil. kand. i ekonomisk och social historia, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum. Aktiv forskare i den skogsfinska befolkningen och dess historia.

Under några år i slutet av 1930-talet reste språkforskaren Matti Mörtberg runt i de nordvärmländska skogarna som ännu var präglade av den skogsfinska invandringen på 1600-talet. Under resorna spelade han in intervjuer och nedtecknade uppgifter, berättade av finnättlingar från Östmark, Nyskoga och Lekvattnets socknar i nuvarande Torsby kommun. Här finns ett unikt folkminnesmaterial som handlar om folktro, seder och bruk i arbetet på gården, i skogen, på åkrarna och i den omkringliggande bygden där kunskapen om traditionerna var en föruts ättning i vardagslivet. Den skogsfinska kulturen var vid denna tid på väg att försvinna från den sista levande finnbygden i Sverige. Det finska arvet märks i många av uppteckningarna där respekten för naturen och de djur och övernaturliga väsen som bebodde och besjälade den präglar synen på livet men också där tron på att man kunde styra sin omvärld genom magi och besvärjelser är en del av vardagen. Den största berättaren är Kajsa Henriksson Vilhuinen från Mulltjärn, som efterlämnade hundratalsuppgifter om den värmlandsfinska folktron, men även många andra och idag glömda finnättlingar berättar.Serien Folktro och folkminnen från Finnskogen återger Matti Mörtbergs material, idag samlat på Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala och på Nordiska Museet i Stockholm.Anna Forsberg, fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap, tidigareverksam vid Torsby Finnkulturcentrum och idag arkivarie vid Länsmuseet Gävleborg, forskar kring finnkulturens etnologiska och historiska källor.

Citatet är taget ur Carl Axel Gottlunds dagbok från 1821 vid hans besök hos Östmark församlings präst, Magnus Frychius. Detta år besökte den finske studenten Carl Axel Gottlund (1796-1875) de värmländska och norska finnskogarna, bebodda av ättlingar av östfinnar som migrerat till Sverige under 1500- och 1600-talen. Han möttes av en kultur som bibehållit många av sina drag sedan flera hundra år och fängslades av folkets liv. Hans besök och intresse för sina landsmän ledde till ett starkt engagemang för att hjälpa dem genom att föra deras talan gentemot myndigheterna, som inte hade kunskap om denna folkspillra. Som ett led i hans engagemang förde han vid sitt besök ned finnarnas släktnamn i socknarnas husförhörslängder för att dokumentera den finska befolkningen.

Under några år i slutet av 1930-talet reste språkforskaren Matti Mörtberg runt i de nordvärmländska skogarna som ännu var präglade av den skogsfinska invandringen på 1600-talet. Under resorna spelade han in intervjuer och nedtecknade uppgifter, berättade av finnättlingar från Östmark, Nyskoga och Lekvattnets socknar i nuvarande Torsby kommun. Här finns ett unikt folkminnesmaterial som handlar om folktro, seder och bruk i arbetet på gården, i skogen, på åkrarna och i den omkringliggande bygden där kunskapen om traditionerna var en förutsättning i vardagslivet.Den skogsfinska kulturen var vid denna tid på väg att försvinna från den sista levande finnbygden i Sverige. Det finska arvet märks i många av uppteckningarna där respekten för naturen och de djur och övernaturliga väsen som bebodde och besjälade den präglar synen på livet men också där tron på att man kunde styra sin omvärld genom magi och besvärjelser är en del av vardagen. Den största berättaren är Kajsa Henriksson Vilhuinen från Mulltjärn, som efterlämnade hundratals uppgifter om den värmlandsfinska folktron, men även många andra och idag glömda finnättlingar berättar. Serien Folktro och folkminnen från Finnskogen återger Matti Mörtbergs material, idag samlat på Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala och på Nordiska Museet i Stockholm. Anna Forsberg, fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum och idag arkivarie vid Länsmuseet Gävleborg, forskar kring finnkulturens etnologiska och historiska källor.

Vid ett livshotande tillstånd kan organtransplantation göra det möjligt att leva vidare. En av förutsättningarna är organdonation. Inte sällan saknas det kunskap om vad det innebär i praktiken, vem som kan bli givare och mottagare av organ och vilka organ som kan komma i fråga. Många frågor ställs på sin spets för alla inblandade – frågor om liv, död, medicinskt omhändertagande, etik och livskvalitet.

Vid ett livshotande tillstånd kan organtransplantation göra det möjligt att leva vidare. En av förutsättningarna är organdonation. Inte sällan saknas det kunskap om vad det innebär i praktiken, vem som kan bli givare och mottagare av organ och vilka organ som kan komma i fråga. Många frågor ställs på sin spets för alla inblandade – frågor om liv, död, medicinskt omhändertagande, etik och livskvalitet.

Den här boken bygger på intervjuer med personer som har donerat eller har tagit emot organ, eller som har varit närstående i en sådan situation. Vi får ta del av starka livsberättelser som beskriver hur det är att fatta beslutet att donera en nyss levande närståendes organ, hur det är att som frisk ge en bit av sin kropp till en annan människa och hur det är att leva vidare efter transplantation.

Författarna väver ihop dessa personliga berättelser med medicinska och juridiska fakta samt etiska och filosofiska resonemang. Innehållet bidrar också med information som gör det möjligt att ta egen ställning i frågor som rör organdonation.

Böckerna Omvårdnad & kirurgi samt Omvårdnad & medicin är resultatet av ett gemensamt projekt som har lett fram till dessa två skräddarsydda publikationer för sjuksköterskeutbildningen. I den nya uppdaterade upplagan förser innehållet läsaren med aktuella heltäckande kunskaper inom två viktiga kärnämnen i utbildningen. På ett pricksäkert sätt möter böckerna dagens och morgondagens sjuksköterskestudenters kunskapsbehov – genom hela utbildningen och in i yrkeslivet.Verkets kapitel har med få undantag skrivits av en sjuksköterska och en läkare gemensamt för att återspegla det teamarbete som studenten så småningom ska bli en del av i sin kliniska vardag. De naturvetenskapliga och omvårdnadsvetenskapliga kunskapsfälten beskrivs parallellt och vävs samman på ett ändamålsenligt sätt för läsaren. Syftet är att studenten ska förstå de bakomliggande sjukdomsprocesserna till patientens omvårdnadsbehov och därigenom kunna vidta relevanta omvårdnadsåtgärder. Patientens symtom, tecken och möjliga behandlingsåtgärder beskrivs på ett pedagogiskt sätt i dessa rikt illustrerade böcker.

Detta är den fjärde omarbetade upplagan av trilogin Omvårdnadens grunder. En ny redaktion har tillsatts och samtliga kapitel har reviderats och uppdaterats. Över 100 aktiva forskare och undervisare har bidragit som kapitelförfattare.Ett av de viktigaste syftena med Omvårdnadens grunder är att visa på bredden och variationen i de kunskaper som en blivande sjuksköterska behöver ha. Den läsare som tar del av samtliga kapitel i alla tre böckerna får en unik överblick över omvårdnadsämnet och en solid grund att utgå från i det livslånga lärandet. Ytterligare ett syfte med verket är att tillvarata den omvårdnads- och vårdvetenskapliga forskning som finns i landet och synliggöra den i förhållande till utbildning och praktik. Omvårdnadens grunder är i dag det mest rekommenderade verket för sjuksköterskeprogrammet. Böckerna används vid, i stort sett, samtliga lärosäten som utbildar sjuksköterskor.Att bli sjuksköterska innebär mer än att lära sig tekniska färdigheter – det handlar om att förstå människors behov, att kommunicera med empati och att agera med både kunskap och omdöme i varje möte. Verket ger en heltäckande introduktion till grundläggande omvårdnad och vägleder studenten genom såväl teoretiska modeller som praktiska färdigheter.Omvårdnadens grunder är skriven för sjuksköterskestudenter vid universitet och hög­-skolor. Verket är skrivet som kurslitteratur för att följa studenten under utbildningens alla tre år. Böckerna läses utan inbördes ordning.

Vägar till språk och litteratur är den fjärde utgåvan från Centrum för språk- och litteraturdidaktik (CSL) vid Karlstads universitet. Innehållet består av ett urval av de presentationer som framfördes i juni 2009 under den så kallade CSL-dagen av forskare och studerande vid universitetet. Denna årligen återkommande konferens vänder sig speciellt till verksamma lärare i regionen och syftar till att sprida kunskap och intresse för didaktisk forskning i språk och litteratur och inspirera lärare att bedriva egen forskning eller att samverka med universitetet både när det gäller att formulera problem i verksamheten och att välkomna och stötta examensarbetande studenter.Bidragen i årets utgåva belyser olika vägar till språk och litteratur: genom boken, genom datorn och genom skrivandet. Temat berör alltså literacy både i dess grundmening som förmågan att läsa och skriva och i den vidare betydelsen att kunna förstå, tolka, skapa texter och använda och anpassa språkbruk till olika sammanhang.

Vid vårt resonnement, förde jag ämnet flera gånger på de flera släktnamnen, som finnarna hade, och nämnde, att det var ganska orättvist, att de blivit frånrövade dem av prästerskapet samt att jag i de andra socknarna inskrivit dem i kyrkböckerna, och att jag även ville göra med [sic!] det besväret här om han så önskade. Han tackade mig men gav liksom tillkänna, att det numer ej behövdes. Likväl sa jag rent ut lite förr än jag gick, att jag skulle taga hans kyrkböcker hem med mig till mitt kvarter och där (om det ej vore honom emot) inteckna deras familjenamn som jag kände. Att det kunde vara artigt i en framtid att se, vilka släkter här funnits då intet annat spår av dem vore övrigt, än blott minnet som en saga gick i bygden, m.m. grannlåter, som jag inflätade. Han lämnade mig visst böckerna. Jag lovade imorgon bittida göra detta intecknande - helst klockan nu redan var 10 på aftonen, men jag hade knappt hemkommit, förrän jag fick upp ljus och satte mig att skriva in dem Citatet är taget ur den finske studenten Carl Axel Gottlunds (1796-1875) dagbok från 1821 vid hans besök hos Östmark församlings präst, Magnus Frychius. Detta år besökte Gottlund de värmländska och norska finnskogarna, bebodda av ättlingar av östfinnar som migrerat till Sverige under 1500- och 1600-talen. Han möttes av en kultur som bibehållit många av sina drag sedan flera hundra år och fängslades av folkets liv. Hans besök och intresse för sina landsmän ledde till ett starkt engagemang för att hjälpa dem genom att föra deras talan gentemot myndigheterna, som inte hade kunskap om denna folkspillra. Som ett led i hans engagemang förde han vid sitt besök ned finnarnas släktnamn i socknarnas husförhörslängder för att dokumentera den finska befolkningen. Vi vill, i enlighet med Gottlunds önskemål, publicera hans egna anteckningar i husförhörslängderna. Avskrifterna publicerades första gången 1996-2000 och ges nu ut på nytt. Vi vill därmed åter ge en möjlighet för dessa bosättares ättlingar att med enkla medel finna tillbaka till sin historia. Anna Forsberg, fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum och Länsmuseet Gävleborg. Forskar i finnskogens etnologi och kulturhistoria. Niclas Persson, fil. kand. i ekonomisk och social historia, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum. Aktiv forskare i den skogsfinska befolkningen och dess historia.

Vid vårt resonnement, förde jag ämnet flera gånger på de flera släktnamnen, som finnarna hade, och nämnde, att det var ganska orättvist, att de blivit frånrövade dem av prästerskapet samt att jag i de andra socknarna inskrivit dem i kyrkböckerna, och att jag även ville göra med [sic!] det besväret här om han så önskade. Han tackade mig men gav liksom tillkänna, att det numer ej behövdes. Likväl sa jag rent ut lite förr än jag gick, att jag skulle taga hans kyrkböcker hem med mig till mitt kvarter och där (om det ej vore honom emot) inteckna deras familjenamn som jag kände. Att det kunde vara artigt i en framtid att se, vilka släkter här funnits då intet annat spår av dem vore övrigt, än blott minnet som en saga gick i bygden, m.m. grannlåter, som jag inflätade. Han lämnade mig visst böckerna. Jag lovade imorgon bittida göra detta intecknande - helst klockan nu redan var 10 på aftonen, men jag hade knappt hemkommit, förrän jag fick upp ljus och satte mig att skriva in dem Citatet är taget ur den finske studenten Carl Axel Gottlunds (1796-1875) dagbok från 1821 vid hans besök hos Östmark församlings präst, Magnus Frychius. Detta år besökte Gottlund de värmländska och norska finnskogarna, bebodda av ättlingar av östfinnar som migrerat till Sverige under 1500- och 1600-talen. Han möttes av en kultur som bibehållit många av sina drag sedan flera hundra år och fängslades av folkets liv. Hans besök och intresse för sina landsmän ledde till ett starkt engagemang för att hjälpa dem genom att föra deras talan gentemot myndigheterna, som inte hade kunskap om denna folkspillra. Som ett led i hans engagemang förde han vid sitt besök ned finnarnas släktnamn i socknarnas husförhörslängder för att dokumentera den finska befolkningen. Vi vill, i enlighet med Gottlunds önskemål, publicera hans egna anteckningar i husförhörslängderna. Avskrifterna publicerades första gången 1996-2000 och ges nu ut på nytt. Vi vill därmed åter ge en möjlighet för dessa bosättares ättlingar att med enkla medel finna tillbaka till sin historia. Anna Forsberg, fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum och Länsmuseet Gävleborg. Forskar i finnskogens etnologi och kulturhistoria. Niclas Persson, fil. kand. i ekonomisk och social historia, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum. Aktiv forskare i den skogsfinska befolkningen och dess historia.

Vid vårt resonnement, förde jag ämnet flera gånger på de flera släktnamnen, som finnarna hade, och nämnde, att det var ganska orättvist, att de blivit frånrövade dem av prästerskapet samt att jag i de andra socknarna inskrivit dem i kyrkböckerna, och att jag även ville göra med [sic!] det besväret här om han så önskade. Han tackade mig men gav liksom tillkänna, att det numer ej behövdes. Likväl sa jag rent ut lite förr än jag gick, att jag skulle taga hans kyrkböcker hem med mig till mitt kvarter och där (om det ej vore honom emot) inteckna deras familjenamn som jag kände. Att det kunde vara artigt i en framtid att se, vilka släkter här funnits då intet annat spår av dem vore övrigt, än blott minnet som en saga gick i bygden, m.m. grannlåter, som jag inflätade. Han lämnade mig visst böckerna. Jag lovade imorgon bittida göra detta intecknande - helst klockan nu redan var 10 på aftonen, men jag hade knappt hemkommit, förrän jag fick upp ljus och satte mig att skriva in dem Citatet är taget ur den finske studenten Carl Axel Gottlunds (1796-1875) dagbok från 1821 vid hans besök hos Östmark församlings präst, Magnus Frychius. Detta år besökte Gottlund de värmländska och norska finnskogarna, bebodda av ättlingar av östfinnar som migrerat till Sverige under 1500- och 1600-talen. Han möttes av en kultur som bibehållit många av sina drag sedan flera hundra år och fängslades av folkets liv. Hans besök och intresse för sina landsmän ledde till ett starkt engagemang för att hjälpa dem genom att föra deras talan gentemot myndigheterna, som inte hade kunskap om denna folkspillra. Som ett led i hans engagemang förde han vid sitt besök ned finnarnas släktnamn i socknarnas husförhörslängder för att dokumentera den finska befolkningen. Vi vill, i enlighet med Gottlunds önskemål, publicera hans egna anteckningar i husförhörslängderna. Avskrifterna publicerades första gången 1996-2000 och ges nu ut på nytt. Vi vill därmed åter ge en möjlighet för dessa bosättares ättlingar att med enkla medel finna tillbaka till sin historia.

Vid vårt resonnement, förde jag ämnet flera gånger på de flera släktnamnen, som finnarna hade, och nämnde, att det var ganska orättvist, att de blivit frånrövade dem av prästerskapet samt att jag i de andra socknarna inskrivit dem i kyrkböckerna, och att jag även ville göra med [sic!] det besväret här om han så önskade. Han tackade mig men gav liksom tillkänna, att det numer ej behövdes. Likväl sa jag rent ut lite förr än jag gick, att jag skulle taga hans kyrkböcker hem med mig till mitt kvarter och där (om det ej vore honom emot) inteckna deras familjenamn som jag kände. Att det kunde vara artigt i en framtid att se, vilka släkter här funnits då intet annat spår av dem vore övrigt, än blott minnet som en saga gick i bygden, m.m. grannlåter, som jag inflätade. Han lämnade mig visst böckerna. Jag lovade imorgon bittida göra detta intecknande - helst klockan nu redan var 10 på aftonen, men jag hade knappt hemkommit, förrän jag fick upp ljus och satte mig att skriva in dem Citatet är taget ur den finske studenten Carl Axel Gottlunds (1796-1875) dagbok från 1821 vid hans besök hos Östmark församlings präst, Magnus Frychius. Detta år besökte Gottlund de värmländska och norska finnskogarna, bebodda av ättlingar av östfinnar som migrerat till Sverige under 1500- och 1600-talen. Han möttes av en kultur som bibehållit många av sina drag sedan flera hundra år och fängslades av folkets liv. Hans besök och intresse för sina landsmän ledde till ett starkt engagemang för att hjälpa dem genom att föra deras talan gentemot myndigheterna, som inte hade kunskap om denna folkspillra. Som ett led i hans engagemang förde han vid sitt besök ned finnarnas släktnamn i socknarnas husförhörslängder för att dokumentera den finska befolkningen. Vi vill, i enlighet med Gottlunds önskemål, publicera hans egna anteckningar i husförhörslängderna. Avskrifterna publicerades första gången 1996-2000 och ges nu ut på nytt. Vi vill därmed åter ge en möjlighet för dessa bosättares ättlingar att med enkla medel finna tillbaka till sin historia. Övriga delar i serien: C. A. Gottlunds nedteckningar av finska släktnamn i husförhörslängderna 1820-1824 för Fryksände församling C. A. Gottlunds nedteckningar av finska släktnamn i husförhörslängderna 1820-1825 för Norra Ny församling C. A. Gottlunds nedteckningar av finska släktnamn i husförhörslängderna 1821-1827 för Östmarks församling Anna Forsberg, fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum och Länsmuseet Gävleborg. Forskar i finnskogens etnologi och kulturhistoria. Niclas Persson, fil. kand. i ekonomisk och social historia, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum. Aktiv forskare i den skogsfinska befolkningen och dess historia.

Vid vårt resonnement, förde jag ämnet flera gånger på de flera släktnamnen, som finnarna hade, och nämnde, att det var ganska orättvist, att de blivit frånrövade dem av prästerskapet samt att jag i de andra socknarna inskrivit dem i kyrkböckerna, och att jag även ville göra med [sic!] det besväret här om han så önskade. Han tackade mig men gav liksom tillkänna, att det numer ej behövdes. Likväl sa jag rent ut lite förr än jag gick, att jag skulle taga hans kyrkböcker hem med mig till mitt kvarter och där (om det ej vore honom emot) inteckna deras familjenamn som jag kände. Att det kunde vara artigt i en framtid att se, vilka släkter här funnits då intet annat spår av dem vore övrigt, än blott minnet som en saga gick i bygden, m.m. grannlåter, som jag inflätade. Han lämnade mig visst böckerna. Jag lovade imorgon bittida göra detta intecknande - helst klockan nu redan var 10 på aftonen, men jag hade knappt hemkommit, förrän jag fick upp ljus och satte mig att skriva in dem Citatet är taget ur den finske studenten Carl Axel Gottlunds (1796-1875) dagbok från 1821 vid hans besök hos Östmark församlings präst, Magnus Frychius. Detta år besökte Gottlund de värmländska och norska finnskogarna, bebodda av ättlingar av östfinnar som migrerat till Sverige under 1500- och 1600-talen. Han möttes av en kultur som bibehållit många av sina drag sedan flera hundra år och fängslades av folkets liv. Hans besök och intresse för sina landsmän ledde till ett starkt engagemang för att hjälpa dem genom att föra deras talan gentemot myndigheterna, som inte hade kunskap om denna folkspillra. Som ett led i hans engagemang förde han vid sitt besök ned finnarnas släktnamn i socknarnas husförhörslängder för att dokumentera den finska befolkningen. Vi vill, i enlighet med Gottlunds önskemål, publicera hans egna anteckningar i husförhörslängderna. Avskrifterna publicerades första gången 1996-2000 och ges nu ut på nytt. Vi vill därmed åter ge en möjlighet för dessa bosättares ättlingar att med enkla medel finna tillbaka till sin historia. Anna Forsberg, fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum och Länsmuseet Gävleborg. Forskar i finnskogens etnologi och kulturhistoria. Niclas Persson, fil. kand. i ekonomisk och social historia, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum. Aktiv forskare i den skogsfinska befolkningen och dess historia.

Under några år i slutet av 1930-talet reste språkforskaren Matti Mörtberg runt i de nordvärmländska skogarna som ännu var präglade av den skogsfinska invandringen 1600-talet. Under resorna spelade han in intervjuer och nedtecknade uppgifter, berättade av finnättlingar från Östmark, Nyskoga och Lekvattnets socknar i nuvarande Torsby kommun. Här finns ett unikt folkminnesmaterial som handlar om folktro, seder och bruk i arbetet på gården, i skogen, på åkrarna och i den omkringliggande bygden där kunskapen om traditionerna var en förutsättning i vardagslivet.Den skogsfinska kulturen var vid denna tid på väg att försvinna från den sista levande finnbygden i Sverige. Det finska arvet märks i många av uppteckningarna där respekten för naturen och de djur och övernaturliga väsen som bebodde och besjälade den präglar synen på livet men också där tron på att man kunde styra sin omvärld genom magi och besvärjelser är en del av vardagen. Den största berättaren är Kajsa Henriksson Vilhuinen från Mulltjärn, som efterlämnade hundratals uppgifter om den värmlandsfinska folktron, men även många andra och idag glömde finnättlingar berättar.Serien Folktro och folkminnen från Finnskogen återger Matti Mörtbergs material, idag samlat på Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala och på Nordiska Museet i Stockholm.Anna Forsberg, fil. Mag. I kultur- och litteraturvetenskap, tidigare verksam vid Torsby Finnkulturcentrum och idag arkivarie vid Länsmuseet Gävleborg, forskar kring finnkulturens etnologiska och historiska källor.