Bo Lindberg – författare

Det här är den första handboken om historieskrivningens historia i Sverige. Här kan man följa hur historiker arbetat och hur de löst vetenskapliga problem. Det ger en inblick i hur bilder av det förflutna tillkommit och varför de ser ut som de gör. Tongivande namn från tidigare decennier som Harald Hjärne, Curt och Lauritz Weibull och Erik Lönnroth får sin plats i historieskrivningens historia.Bokens kapitel löper längs två linjer – analyser av historikernas vetenskapssyn och av deras historiesyn. Det här är en viktig historia att känna till, speciellt för historiker och historiestudenter eftersom den bidrar till förståelsen av deras eget arbete. Men det är också mycket intressant för den allmänt historieintresserade att se hur skildringar av det förgångna vuxit fram och bearbetats.Boken är främst avsedd för studenter i historia vid universitet och högskolor, och för yrkesverksamma historiker.

Ofta sägs att nationalismen är ett modernt fenomen och en produkt av det kapitalistiska industrisamhället. Men även om nationalismen som ideologi inte uppstod förrän under 1800-talet står det klart att föreställningar om nationer och nationalitet också var i omlopp i äldre tider. Den moderna nationalismen har alltså en bortglömd förhistoria som är värd att lyfta fram. Denna antologi belyser några aspekter av den nationella föreställningsvärlden i det svenska 1700-talet, ett sekel inklämt mellan stormaktstidens götiska patriotism och 1800-talets idealistiska nationalism. Uppsatserna behandlar uttryck för det svenska på olika områden: i statsmaktens information till undersåtarna, i de styrdas appeller till överheten, i kyrkan och det religiösa livet, i elitens politiska kultur, samt i litteraturen, konsten och arkitekturen.

I vilka ord och termer beskrev man samhället och makten i 1600- och 1700-talets Sverige? Vad menade man med begreppen politik, stat och folk, med folk och medborgare, med frihet och rent av demokrati? Och i vilka ord uttrycktes dessa begrepp? Författaren gör en begreppshistorisk undersökning av hur Sverige utvecklades från en stat av undersåtar, indelade i fyra stånd, mot en nationalstat bestående av medborgare tillhöriga ett folk. Metodiskt pendlar den mellan begrepp och ord. Boken är också en studie av tvåspråkighet och övergången från latin till svenska. Den följer, från stormaktstid till frihetstid, hur det gick till när svenskan blev ett språk för politik, och hur man tog det avgörande steget i utvecklingen av en nationalstat genom att börja diskutera politikens teoretiska frågor på svenska i stallet för på romarnas språk. Bo Lindberg är professor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet.

Samuel Pufendorf (1632–1694), the famous theorist on natural law in 17th century Europe, was a professor at the University of Lund in Sweden from 1668 to 1676. At Lund he is commemorated every year in the Pufendorf Lectures given by renowned international scholars. This book contains his original thinking in the form of notes taken at the lectures on natural law Pufendorf delivered 1672–1674. No other texts from his teaching are extant. In his lectures Pufendorf commented on his own books on natural law, De jure naturae et gentium and De officio hominis et civis. The manuscripts show how innovative ideas are disseminated and filtered through academic culture. In the history of ideas, Pufendorf is connected with secularization, a modernized concept of the state, a kind of constructivist ontology, and humanity. While this is not untrue, here his thoughts appear in their immediate pedagogic context, where theological and political considerations, academic machinations and the difficulty of taking lecture notes obscure the coherence and consistency of his theory. Its main ideas and their potential are nevertheless discernible in the midst of the conflicts and trivia of academic culture. BO LINDBERG is emeritus professor of the history of ideas at the University of Gothenburg. His research deals with the classical tradition and early modern conceptual history.

TEXTERNA I DENNA VOLYM är ett resultat av en konferens som ägde rum 2016, till 250-årsminnet av Tryckfrihetsförordningen 1766. Ljuset riktas mot de delar av tryckfrihetsförordningen som gällde religiösa frågor, och skriftens tema - "opinionsfrihet och religion" - belyser förhållandet mellan den sekulära staten och religionen i både dåtid och nutid, främst i Sverige. De frågor som behandlas är den religiösa toleransens historiska bakgrund i Europa och Sverige, religionen och opinions- och tryckfriheten i 1800-talets Frankrike i efterdyningarna av franska revolutionen, hur förhållandet mellan stat och religion har betraktats och betraktas inom islam av en rad tänkare och filosofer, relationen mellan yttrandefrihet och religionsfrihet rörande kvinnors religiösa klädsel - speciellt bärandet av niqab och hijab - i Sverige, och yttrandefrihet i relation till samvetet inom religiös tradition. Dessutom belyses opinionsfriheten utifrån en rad tryckfrihetsmål i Europadomstolens praxis, utgående från FN-deklarationen om mänskliga rättigheter samt som individuell rättighet i relation till iden om det kollektivas intresse.

Akademiska avhandlingar är examensprov som öppnar karriärvägar och ger social prestige. Den här boken handlar om deras historia. Disputation, dissertation, avhandling är en odyssé genom fem seklers lärda kultur. Fokus ligger på de tidigmoderna avhandlingarna från 1600- och 1700-talen, då de kallades dissertationer och den muntliga konsten att disputera var lika viktig som dissertationens innehåll. Det var osäkert vem som skrivit texten, professorn eller respondenten. Språket var latin, det internationella lärdomsspråket. Själva dissertationstexten omgavs av ödmjuka dedikationer till välgörare och sponsorer. Sakta sipprade modernare tendenser in i systemet: krav på ny och nyttig kunskap i dissertationerna, på svenska i stället för latin, och på att respondenten författat texten. Men inget av detta kunde genomföras fullt ut förrän dissertationssystemet avvecklats i mitten av 1800-talet. Nutidens avhandlingar är specialiserade vetenskapliga texter som ska leverera ny forskning. Skillnaden i förhållande till de tidigmoderna dissertationerna är drastisk. Men det finns kontinuiteter. Alltjämt öppnar avhandlingen karriärvägar och ger social prestige. Dedikationerna motsvaras av acknowledgements till alla som hjälpt doktoranden. Och återigen skriver man på ett annat språk än svenska, nämligen engelska. Bo Lindberg är professor emeritus i idéhistoria vid Göteborgs universitet och har i sin forskning ägnat sig åt bland annat akademisk kultur under tidigmodern tid.

Hösten 1799 skrev Esaias Tegnér (1782–1846) in sig vid Lunds universitet. I juni 1802 disputerade han vid den filosofiska fakulteten. Ett halvår senare blev han docent i estetik. Sin förmåga att skriva latin och behandla ämnen inom forngrekisk litteratur hade han också visat prov på, och 1810 utnämndes han till regius professor i grekiska. Två år senare blev han ordinarie professor i ämnet. Professuren var inrättad för honom. Man var angelägen att behålla honom vid akademien, där han blev kvar till 1824, då han utnämndes till biskop i Växjö.Boken uppmärksammar skrifter från Tegnérs tid som akademiker. De fördelar sig på tre genrer: latinska dissertationer, tal vid solenna tillfällen och predikningar. Dissertationerna rör framför allt estetik och kantiansk filosofi. De vände sig till specialister, medan de tryckta högtidstalen nådde en vidare krets. Predikningarna har att göra med hans tjänstgöring som präst, ett led i finansieringen av professuren i grekiska. De blev sedan en ofta praktiserad genre under tiden i Växjö.