Jesper Svenbro – författare

Som beteckning på sångare och diktare valde antikens greker en gång en term som normalt betydde "hantverkare" eller "producent". Termen var poietes, "poet". Varför just detta ord? På den frågan söker den här studien ett svar. Den börjar hos Homeros, som inte känner till några "poeter". Den homeriske barden är inte upphovsman till sin egen dikt, han kanaliserar bara Sånggudinnans tal. Men samhället där barden sjunger genomgår omvälvande förändringar. I det arkaiska Grekland tar en sorts sekulariseringsprocess vid, betingad inte minst av den nya skriftteknologins kapacitet att omvandla sången till texter som kan studeras, diskuteras, kritiseras och behandlas som hantverksprodukter bland andra. Ur dessa förändringar träder med tiden en ny form av diktare fram; i studiens bortre ände står körlyrikern, han som självmedvetet presenterar sin egen sång som en bytesvara och sig själv som dess kunnige framställare och producent. Den första "poeten" och den första "poetiken" är ett faktum.

-------------------------------------------------------------------------- 

Dikten och hantverket lades ursprungligen fram på franska 1976 som doktorsavhandling i klassisk filologi vid Lunds universitet, under titeln La parole et le marbre. Boken har fått stort internationellt genomslag och är ett idag ofta citerat standardverk, läst både i och utanför sitt eget fält. Nu föreligger denna banbrytande studie av "poetens genealogi" på svenska, i översättning och bearbetning av författaren själv.

Jesper Svenbros nya essäsamling "Ögonen våra målare och andra tankeexperiment" är egentligen flera böcker i en. Det centrala partiet tar avstamp i försokratikern Empedokles teori om den visuella perceptionen, tankar som föregriper vår tids syn på seendet eller läsandet som en medskapande handling. Därtill består boken av tematiskt varierade texter om konst, estetik och inte minst poesi; här finns essäer om den dokumentära poesins problem samt en rad porträtt av den svenska poesins portalfigurer.

Så länge människan har skrivit har hon också läst. Men vilka olika sorters läsning finns det och hur har läsningen förändrats genom tiderna? Hur påverkas det litterära läsandet av den digitala verklighet som vi nu lever i, där ett oändligt flöde av underhållning ständigt pockar på vår uppmärksamhet i de digitala enheter vi bär runt på?

Antologin Människan och läsandet ser närmare på dessa och andra frågor kring läsning ur olika perspektiv. I bokens tre partier Tecken, skrift, läsande , Heliga böcker samt Läsande och tolkning finns en samling tankeväckande essäer med hög aktualitet. Vi får läsa om de äldsta skriftsystemen och skriftens betydelse; det handlar bland annat om läsandet som medskapande aktivitet, om kanon, om Litteraturbanken som klassikerprojekt och om läsning som vetenskaplig och kritisk profession. Joel Halldorf skriver om bibelläsning och dess betydelse för politik, kultur och etik i Sverige, Rebecka Kärde tittar på kritikerns roll som läsare och Kristoffer Leandoer ställer frågan om huruvida litteraturen är en existensform.

”Från husarresten” var Jesper Svenbros sarkastiska namn på den mapp som ligger bakom hans nya diktsamling. För att göra det bästa möjliga av instängdheten under pandemin hade han börjat skriva vad han kallade lyriska tankedikter. De blev till slut 30 stycken, som till två tredjedelar använder Hölderlins favoritriff, den alkaiska strofen, uppkallad efter den med Sapfo samtida lyriske tankediktaren Alkaios.

När C.F. Hill placerar gudinnan Artemis i fokus på den bläckteckning Jesper Svenbro valt till omslag för sin nya diktsamling kan han ha haft hennes spänstiga marmorgestaltning på Louvren i tankarna men även den gipsavgjutning som fanns på promenadavstånd i Lund. I själva boken är Artemis lika centralt placerad genom att tillhandahålla den figur som låter Platon tänka skriftmediet, botemedel eller gift allteftersom, — också sedan budet om det sensationella Sapfofyndet 2014 interpunkterat framställningen och den avslutande diktsviten bytt fokus till Akademien, den svenska och den antika, metaforiskt.

I förvandling

Jag skriver dessa rader under den stora förvandlingen. Världen vänder bokstavligen. Kastanjerna exploderar i ljusgröna kaskader. Scillorna böljar i lila och blått i parken vid Biblioteket. Koltrastarna stämmer upp i klara förhoppningsfulla arior. Metamorfosen tränger sig på och vi människor i norr gör vad vi kan för att hinna med att fånga upp de dyrbara och efterlängtade ögonblicken.

Förvandling präglar vårt liv på många plan. Under det senaste året har en mörkare värld trätt fram. Ofattbart våld, utsatta människor på flykt, ett allt bistrare klimat för medmänsklighet och solidaritet. Även poesin har påverkats, en växande ilska och ett politiskt engagemang blir allt tydligare. Revolution Poetry är en stark och självklar del av den svenska poesiscenen. Nyligen fångad i en intressant dokumentär på SVT.

Detta nummer av Lyrikvännen rymmer många slags förvandlingar. Vi börjar hos Ovidius, mannen som vid tiden för Kristi födelse i litterär form sammanställde de metamorfoser som fanns i den grekiska mytologin och sagan och därigenom skapade en källa att ösa ur för kommande årtusendens poeter och konstnärer.

Jesper Svenbro riktar in sig på Vertumnus, förvandlingens gud, medan Daniel Möller tittar närmare på vad som hände när Ovidius verk översattes till svenska under 1600-talet. Då Hades blev till Blåkulla.

En poet som mycket konkret fick känna på hur politiska förvandlingar kan påverka ens konstnärliga möjligheter var polacken Zbigniew Herbert. Per Klingberg skriver om honom och hans poesi.

Att resa sig ur sin grav och gå – det måste väl ses som en radikal förvandling. Ylva Gislén låter detta hända Rakel, den bibliske ­Jakobs favorithustru. I en lång vandringsdikt riktas ljuset växelvis mot dagens situation i Mellanöstern och mot de mångtusenåriga berättelserna.

Ska man tala om genomgripande samhällelig förvandling finns få exempel bättre än de senaste decenniernas Kina. En stor del av detta nummer ägnas den nyare kinesiska poesin. Björn Kjellgren och Lan Xu har under många år ägnat sig åt att knyta band mellan svenska och kinesiska poeter och översatt ett stort antal dikter. Tillsammans med Viola Bao och Göran Sommardal presenterar de här ett urval av sina tolkningar.

Det Kina jag själv kuskade runt i under några månader 1986 är sedan länge förvandlat. Då trängdes oräkneliga cyklar på de breda gatorna i storstäderna, bilar var ännu en ovanlig syn och bebyggelsen var för det mesta en eller ett par våningar hög. Världen förvandlas och vi med den. Ofta förundras jag över människans förmåga att hantera denna metamorfos, men lika ofta skräms jag av vår oförmåga.

Avslutningsvis vill jag bara slå ett slag för förvandlingsnumret på motstående sida. Jesper Svenbro bifogade denna nyskrivna dikt till sitt essämanus. Vi tackar för det!

En riktigt skön vår!

                                                Erik Magntorn

I Lina Wolffs roman De polyglotta älskarna längtar en av huvud­karaktärerna, Max Lamas, efter en kvinna som likt honom själv kan förhålla sig på ett flerspråkigt sätt till omgivningen. Han lägger stort symbolvärde i att behärska många språk – och associerar detta med gränsöverskridande skönhet, mod och vidsynthet. Som karaktär är han egentligen rätt irriterande, när han ställer det okända och mystiska hos en kvinna han ännu inte träffat mot den egna hustruns själv­tillräckliga vardaglighet. Men någonting i hans fåfänga jakt grep tag i mig – någonstans där fanns en djup insikt om verkligheten. Den kan aldrig fullt ut förstås på enbart ett språk. Vilket språk vi väljer att gestalta den på färgar också vårt sätt att värdera den. I det här numret ägnar vi oss åt den flerspråkiga dikten och dess förmåga att komma åt de aspekter av livet och konsten som ett enspråkigt tilltal kanske inte klarar av. Elisabeth Friis och Karin Nykvist, båda docenter i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, är gästredaktörer för detta intressanta och i tiden högst relevanta tema. I introduktionstexten ”En allvarsam lek” berättar de mer. Numret rymmer också Jenny Högströms text om att översätta Leslie Kaplan, Mats Granbergs artikel om den bortglömde modernisten Ebbe Linde, Lenny Clarhälls konstverk som inspirerats av två dikter ur Catharina Gripenbergs senaste diktsamling, nyskrivna dikter av Johanna Nihlén och Julia Boström – och så, som alltid, en rejäl dos lyrikkritik. Förra numret av Lyrikvännen ägnade vi till stor del åt Ann Jäderlunds poesi. Hennes diktsamling, djupa kärlek ingen, var en av de nominerade till Sveriges Radios lyrikpris 2016. De övriga fyra nominerade, Birgitta Lillpers Anteckningar om hö, Lars Noréns Stoft, Catharina Gripenbergs Handbok att bära till en dräkt och Pär Hanssons Kajak är alla recenserade i detta nummer av Lyrikvännen. Vem som vann? Det fick vi precis reda på, men det kanske inte är huvudpoängen med ett pris som har flera nominerade?

ps – men det är allt annat än ett ps. Det är svårt att få på pränt den oändliga ledsamhet som drabbat oss här på redaktionen efter beskedet om Jacques Werups död. För oss var han – som för så många andra – poeten med så många lyriska oneliners att det skulle räcka för att fylla hela tidskriftsnumret; författaren vi som förlag gjort två böcker tillsammans med, men framför allt bara Jacques – alltid öppen och varm, ständigt med ett fikabröd under armen när han kom på något av sina många besök hit till redaktionen. Ibland kunde det kännas nästan för privat eller abrupt när han kom instormandes med ett ”Marie! Du har väl inte skiljt dig?” eller något liknande. Men han ville aldrig prata om något annat än det allra mest väsentliga: hälsan, kärleken, barnen, skrivandet – döden. Sådan var ju också hans diktning. Vi är glada att vi aldrig kan förlora den.

Marie Pettersson

Vad är det han letar efter?  Finns Wretman som frånvaro? Under ett halvsekel har Fredrik Wretmans konstnärskap förundrat och förbryllat.

LOOKING FOR ALICE FINE är en monografi där fem författare med inlevelse speglar Fredrik Wretmans verk och genom fria berättelser ger sin personliga bild av ett distinkt konstnärskap, som ämnats åt att begrunda vad konst är. Med perspektiv på viss omorientering ges läsaren möjlighet att följa de långa utvecklingslinjerna och närma sig ett både andligt och lekfullt konstnärskap, som undandrar sig klassificerande etiketter.  

"Skulpturen Looking for Alice Fine är ett porträtt av den sökande konstnären. Eller konstnären som vill bli ett med sitt medium och försvinna in i sin målning eller sitt måleri. För mig är konstnärligt arbete och meditation två sidor av samma mynt. De är olika sätt att få kontakt med sitt omedvetna och ett sätt att börja tänka. Man hittar ett tillstånd där tankarna vandrar för sig själva, utan att styras." Intervju med Fredrik Wretman av Eva-Lotta Holm Flach, publicerad i boken.

LOOKING FOR ALICE FINE is a monograph in which five insightful authors reflect on Fredrik Wretman s work, offering personal perspectives on a distinctive artistic practice devoted to exploring the nature of art itself. With a sense of reorientation, the reader is invited to trace a long development and encounter an artistry that is at once spiritual and playful - resisting any easy classification.   "The sculpture Looking for Alice Fine is a portrait of the questing artist. Or the artist who wants to become one with his medium and escape into his painting. I view artistic work and meditation as two sides of the same coin. They are two different methods for connecting with your unconscious, two ways to start thinking. There s a state you can reach where your thoughts wander by themselves, without any deliberate guidance." Interview with Fredrik Wretman by Eva-Lotta Holm Flach, published in the book