Johanne Lykke Holm – författare

Gläntas nya nummer handlar om tv. Om tv-serien som politiskt slagträ i krigets Syrien, om den nigerianska tv-industrins krampaktiga relation till Nollywood, om rumänsk tv innan, under och efter Ceaucescu och arabisk tv innan, under och efter revolutionerna 2011. Men också om lesbiska tv-serier, lacanska tv-experiment, ljuset från tv:n, ljuset från månen, tv-präster och fjärrkontroller. Numret rymmer dessutom en intervju med den tyska konstnären Hito Steyerl och en nyläsning av den amerikanska författaren David Foster Wallaces tv-kritik.

Barnfattigdomens utbredning, surrogatmödraskapets vara eller inte vara, storleken på förskolegrupper, skolans kommunalisering: frågor som rör barn och barnafödande pressar oss på etiska och politiska ställningstaganden. För trettiofem år sedan gjorde Ord&Bild ett temanummer med rubriken »Barnet och samhället». Ett tema vi nu tyckte att det var dags att återvända till. Ann ighe Barnlösa samhällen och kollektiv dödsångest Johanne Lykke Holm Ursprungsbarn Patricia Lorenzoni Bortbytingar Malin Nilsson Pappa betalar Salka Sandén Den nya barnfattigdomen Helena Stensöta De unga i välfärdsstaten Oscar Nilsson Tornborg Iran Aase Berg Intervju Elise Ingvarsson Mammalitteraturen och jag. När jag läser stiger det konstiga upp ur djupet Kristina Sandberg Att skapa moderskap Jonas Rasmussen Utdrag ur Pappa Cecilia Verdinelli Bajsböcker och barnindoktrinering Eval-Lotta hultén Slavbarn Geir Gulliksen Eller var det för att han var så vacker? Sara Hallström Platsen är ett uttal av krav på det som platsen inte rymmer Kritik Astrid Seeberger om Celans Kreidestern av Birgitta Eisenreich Sanne Näsling om Barnpoesifestivalen 2010 Mikaela Blomqvist om Salome av Mara Lee

Susanne Christensen flätar hår, John Swedenmark läser Olof?Lagercrantz dagböcker, Naima Chahboun besöker Sparta, Martin Högström städar, Beata Agrell gräver på tvären, Jesper Brygger som sin egen läsare, Leif Holmstrand hatar... I ett Ord&Bildnummer som skrapar lite på litteraturkritikens genregränser.

Först ut som konstnär i Ord&Bilds galleri är Ida Lehtonen som utifrån ord och fraser ur numret tagit fram bilder från nätet. Magnus Bremmer skriver om hur de första fotografierna uppfattades som brutala, som att de gav »samma vigt åt den blanka vestknappen som åt det tindrande ögat.» I Kristina Sandbergs personliga essä om Moa Martinsons författarskap skriver hon om hur Martinsons författarskap gav henne känslan av att det var tillåtet att skriva om de nära, vardagliga erfarenheterna. Therese Svenssons läser Mor gifter sig med kunskap om vad ett rasifierat seende gör med de kategorier vi har att beskriva världen med. Medan Tone Schunnesson tar bilder och teman ur författarens liv och romaner in i en expanderande dikt som tar plats i egen rätt. Konstnären Victor Marx skapade rubriker för några år sedan när han byggde ett bostadstorn som han gav bort till en hemlös. Vilka rättigheter man har som medborgare, om man ens har rätt att betrakta sig som medborgare, är ofta något som definieras utanför individens räckvidd. Nyskriven prosa av Sara Stridsberg, och nyöversatt av Friederike Mayröcker samt poesi av Gabriel Itkez-Sznap och Kennet Klemets. Johanne Lykke Holm rescenserar Violencia av Lina Hagelbäck, Anna Hallberg utövat. En kurskorrigering av Anja Utler, Maxim Grigoriev Den räddade tungan av Elias Canetti, Maja Andreasson Kricket av Per Johansson, Ove Sernhede Savage Messiah av Laura OlDfield Ford och Ulf Karl Olov Nilsson Gradiva av Wilhelm Jensen.

Ingeborg Bachmanns Malina utkom 1971 och tillhör de centrala tyskspråkiga romanerna i samtiden. Romanens sammansatta spel med identiteter och röster ställer avgörande frågor om den litterära texten och skrivandets handling. I att fortsätta med att skriva samtalar (eller samskriver) åtta skandinaviska författare om Malina som konstnärlig, moralisk och politisk uppfordran, i texter där dikt, essä och brev löper samman i ett slags ny genre, kongenial med Ingeborg Bachmanns verk.