Karl-Erik Tysk – författare

John Ternstedt (1844–1938) var under många år en av de mest framstående prästerna i Skara stift. Hans ryktbarhet nådde långt utanför stiftets gränser. Genom sitt teologiska författarskap gjorde han sig ett namn inte bara i Sverige. En del av hans böcker översattes till bland annat finska och tyska. Han stod även i kontakt med många av sin tids främsta teologer, både hemma och utomlands. Hans mångsidighet är förbluffande, alltifrån vanliga predikningarna via bibelutläggningar, teologiska föredrag och biografier till en och annan religionsfilosofisk kommentar. Samtidigt förblev Ternstedt hela tiden församlingspräst och tjänstgjorde större delen av sitt liv som kyrkoherde i Fägre pastorat från 1885 till sin död 1938 vid 93 års ålder. Ternstedt kom att andligt påverka fägrebygden under lång tid och han blev utnämnd till teologie hedersdoktor 1897. Denna bok är ingen biografi utan handlar i stället om Ternstedt som kristen, teolog och själavårdare.

Kyrkoherde emeritus Karl-Erik Tysk är en framstående kännare av Gammalsvenskby. Han har besökt byn över femtio gånger och givit ut tre böcker i Skara stiftshistoriska sällskaps skriftserie om svenskättlingarna i Ukraina. De minnen han tecknar ner i denna bok rör tiden före den ryska invasionen 2022 och de refererade händelserna hänför sig till åren 1994–2019. Under de många åren han rest till svenskbyn vid Dnipro har han lärt känna en rad intressanta och originella människor. Flera av dem fick vara med om att 1929 komma till Sverige och från att ha varit självägande bönder hamna som drängar och pigor på gårdar i bland annat Småland, Västergötland och på Gotland. Man kan förstå att flera ville tillbaka hem. De som återvände till stäpperna kom emellertid ur askan i elden och fick uppleva Stalintidens förföljelser. De som klarade sig drabbades sedan av andra världskrigets fasor med växlande fronter och deportationer framför allt till Tyskland. När de sedan kom tillbaka till Sovjetunionen betraktades många mer eller mindre som landsförrädare med förvisning inom landet som följd. I boken berättar de sina levnadsöden, fasansfulla skildringar som trots allt framförts med försonande och ibland rent av humoristiska drag, lika dråpliga som tragiska. Karl-Erik Tysks berättelser handlar i huvudsak om de enskilda människorna, deras erfarenheter och upplevelser, mer än om byns faktiska historia. För den äldre generation som nu nästan är försvunnen har tron på olika sätt spelat en viktig roll, den lutherska tro som förts vidare under några hundra år och som varit en del av den svenska identiteten. Urvalet av de intervjuade är begränsat (15 personer), nästan alla är idag döda. De flesta porträtten handlar om starka kvinnor som överlevt sina män. Författaren låter berättarna så långt som möjligt själva komma till tals och återger ofta deras egna ord. Berättelserna är en fantastisk dokumentation över en tid och en svensk epok som varit i öster.

Sedan 1889 har det författats och tryckts minnesteckningar över avlidna präster i samband med de återkommande prästmötena. Detta har Skara stiftshistoriska sällskap fortsatt med. I viss mån kan sägas att sällskapet – bland annat ̶ bildades för att ge ut Bertil Edvardssons minnesteckningar för åren 1972-1984. Dessa var opublicerade då det fanns ett motstånd i stiftet för att fortsätta med minnesteckningar. Dessa kom att bli nr 1 i vår skriftserie. I senare arbeten med minnesteckningar finns även diakonerna med. Förre kyrkoherden i Ovansjö, tidigare skarastiftaren, Karl-Erik Tysk har nedtecknat minnet av de präster och diakoner som avlidit åren 2022-2025, totalt 17 präster och 6 diakoner. Minnesteckningarna omfattar 115 sidor. Omslagsbilden visar biskop Brynolfs altare i Skara domkyrka.

Biskop Brynolf III Gerlaksson var biskop i Skara under 27 år, från 1478 till dess han avled den 24 april 1505. Då det nu gått 500 år sedan hans död vill Skara stiftshistoriska sällskap lyfta fram denne betydelsefulle biskop som betytt mycket för Skara stift och därmed även för Västergötlands historia. Brynolf, som även har kallats den siste västgötske renässansfursten, färdigställde biskopsborgen Läckö och biskopshuset på Säckestad och möjligen Brunnsbo. Han byggde biskopsborgen i Husaby och där lät han även måla sina företrädare samt rimma en dikt för var och en av dem. Detta diktverk är vårt äldsta sammanhängande herdaminne, personskrift, över skarabiskoparna. Det är också under dennes biskopstid somhans företrädare Brynolf Algotsson blir kanoniserad och skrinlagd i Skara domkyrka den 16 augusti 1492 och han låter trycka och utge både Vita Brynolphi och Brevarium Scarense, två viktiga böcker för den skarensiska kyrkohistorien. Gerlaksson färdigställer vad hans företrädare påbörjat. Han deltar även aktivt i den svenska rikspolitiken vid denna tid. Utan tvekan är Brynolf Gerlaksson en av de stora gestalterna i Skara stifts historia.

Skarabiskopen Jesper Swedberg (1653-1735) är utan tvekan en av Svenska kyrkasn främsta, märkligaste och namnkunnigaste biskopar genom tiderna. Hans psalmer sjungs än i dag. Swedbergs författarskap var omfattande och yvigt, allt från redogörelser kring en märklig uppenbarelse i Skara domkyrka till en beskrivning över den svenska kolonin i Nya Sverige. Som biskop i Skara var han även biskop för denna koloni och hade ansvar för utlandsförsamlingarna i både Lissabon och London. Som språkforskare är han i en klass för sig. Hans stora arbete Swensk Ordabok, som var ett försök att samla och förklara hela det svenska språket, kom aldrig att ges ut under hans levnad. Ingen hade tidigare försökt sig på ett sådant mastodontarbete. Som språkman kämpade han för en stavning av det svenska språket efter egna principer. Många av hans idéer har senare blivit allmängods. Denna antologi vill bidra med nya aspekter på denne märklige biskops liv. Hans Levnadsbeskrivning liksom hans Ordabok lyfts fram. Likaså behandlas hans teologi och psalmdiktning. Det ges även en beskrivning av den omfattande tryckeriverksamhet som Swedberg initierade i Skara från år 1707 liksom en presentation av hans i Skara tryckta skrifter.

Den 1 maj 1782 kom 535 svenskar från Dagö i Estland till det som skulle bli Gammalsvenskby vid Dnjepr för att på order av kejsarinnan Katarina II hjälpa till att kolonisera den nyligen erövrade stäppen. Så inleddes en svensk närvaro i Ukraina som fortfarande betår. Ännu behärskar några personer den gammalsvenska som en gång talades på Dagö. De flesta av dem är äldre och den säregna gammalsvenska kulturen håller sakta på att försvinna. Men svenskan har inte spelat ut sin roll. I skolan i Zmijivka lär sig idag ungdomar och äldre, både svenskättlingar och ukrainare, det svenska språket och fortsätter, fast på ett annat sätt än tidigare att vara en del av livet i byn. Karl-Erik Tysk, verksam som kyrkoherde i Ovansjö, har under fjorton år besökt byn och fortsätter i denna bok att berätta om denna by, som tycks ha en märklig dragningskraft på den som kommer dit och om de människor so bor där. Han har tidigare publicerat två liknande dagböcker, "Skymningsland" och "Gryningsljus". I denna bok berättas om det besök som kungaparet gjorde i byn 2008.