Katarina Frostenson – författare

Efter K och F kommer A. Andra tankar. 

Berättelsen om en makalös tid fortsätter i en ny lyrisk ton. A betraktar en häxjakt, begrundar lagen, våldet och besjunger livet som i förödelsen öppnar sig för lätthet och ljus.

Alma är en berättelse i fyra satser, som nära hör samman. De kretsar kring en del av Paris där berättaren funnit en tillflykt. Möten uppstår i realiteten och i tanken och berättaren upptäcker öden och liv som vittnar om krig och exil.

Den nya boken av Katarina Frostenson knyter an till världar och ämnen som skildrats i K, F och A och är samtidigt självständig med en egen ton och rytm.

"Som alltid hos Frostenson träder något livgivande fram" GP  

"Som litterär prestation är det imponerande" SvD  

"Jag vet ingen annan svensk poet som är så bra på att göra närvaro" DN

"Det sjunger om Alma" Expressen 

"Språket är för henne ett levande väsen, en levande plats (...) Det är stort att hon låter oss följa med." BTJ 

Kristallvägen: En familj möts under skärtorsdagen för en måltid tillsammans. Platsen är Kristallvägen i en förort från 40- och 50-talet. Karl, Rosa, barnen Stig och Klara bär alla inom sig bilden av en främling som är navet i deras liv. Under kvällen får de möta sin främling - eller bilden av denne. Safirgränd: En enrumslägenhet i ett hyreshus i en förort. Här bor Marcel, en man i 70-årsåldern. Hit har också den unga Klara helt nyligen flyttat. Det är nästan midnatt då hon anländer till våningen efter att ha tillbringat skärtorsdagskvällen på Kristallvägen ...  Safirgränd spelas under våren på Teater Brunnsgatan 4.

Tre vägar är en treklöver texter på prosa som ibland övergår i dikt. De är vandringar på vägar i Europa, över stigar i förorten och i strändernas öppna natur. De rör sig i verkliga landskap och strövar fritt i tanken utifrån ord, bilder och ögonblick som uppstår under vägen. Berättelserna samtalar om platsens betydelse för skapandet, om minne och glömska, om språkets kraft och konstens makt, om levande och döda, om modern, och om att gå vidare.I en av berättelserna, ”Konstvandringen” är vi på väg till ett fängslande konstverk, bort från lidande och sorg. I en annan, ”Svartmålningen”, blir ett förstört diktverk upptakten till en resa genom barndomens förort där konstnärer som Carl Jonas Love Almqvist, Gennadij Ajgi och Louise Bourgeois närvarar. Strändernas utsatta läge, som ofta undersökts och besjungits i Frostensons böcker, är spelplatsen i en tredje text, ”Strandränderna”.  Texternas tonfall skiftar, det är sakligt, lyriskt, vasst, ömsint och ibland dråpligt. Både självbiografi och förvandling. De tre delarna samtalar med varandra och med tidigare texter i Frostensons poetiska värld, samtidigt som de med sina ämnen och tonfall bryter ny mark i författarskapet. Det är inspirerade och inspirerande ord som hela tiden befinner sig i rörelse.

Belönad med Nordiska rådets litteraturpris 2016

I Sånger och formler samsas sorgens formler och ljusets sång. Dikten färdas mot städer och utmarker, den utforskar platser och ting. Språket gör halt och lyssnar till tillvaron, hejdar sig i nakna rader.

”I en tid när allt drog tungt tillbaka, gav mig poesin tiden fram. Jag kunde ge mig ut. Där fanns rum, vägar, linjer som bågnade. Där fanns rörelse. Att följa sopfloden och bråtesvägen, det som strandar vid ängar och omvandlas till okända ting. Att med ögonen hemskt, klart och lyckligt utforska vägkantens fynd. Att glömma sig själv, det är lösningen. Att stå inför ordet ’lånehunger’ och en dag se hela vidden i ’grönsiska’, att börja sin resa där. Till de sibiriska vidderna, till en rot i Minsk. Till Tomi igen och igen, orden om tomheten och allt de föder. I Tsvetajevas våld. Eller in mot din sorg. Det gick att försvinna ut, poesi.”

Katarina Frostensons förra diktsamling Flodtid (2011) nominerades även den till Nordiska rådets litteraturpris. Prosaboken Tre vägar (2013) nominerades till Augustpriset.