Leif Jonsson – författare

Det byggs mycket i många städer. Ibland är det obebyggda markområden som bebyggs. Det händer också att existerande samhällen rivs för att ge plats åt nya.

Stora Sköndal är ett exempel på det senare.

Stora Sköndal är ett samhälle lite för sig. Från att ha varit en lantegendom sedan 1600-talet togs fastigheten 1905 i bruk av Svenska Diakonsällskapet som etablerade sig på egendomen för att använda den för utbildning av diakoner och även för vård av epilepsipatienter.

Fastigheten har sedan dess ägts och förvaltats av diakonsällskapet som 1980 ombildades från en ideell förening till en stiftelse med namnet Stiftelsen Stora Sköndal.

Stora Sköndal är nu föremål för stora förändringar. Stiftelsen har inlett en omfattande omvandling som innebär att ett stort antal nya bostäder och verksamheter ska etableras på området.

I ord och bild skildrar den här boken hur människor– diakon- och socionomstudenter, epilepsipatienter, äldreboende, kyrkomusikerelever, anställda hos Stiftelsen Stora Sköndal samt seniorer – har levt och verkat på Stora Sköndal från 1905 till 2019.

I boken diskuteras också hur livet på Stora Sköndal kan karaktäriseras, hur det har varit avgränsat till sin omgivning samt hur det har präglats av diakonala idéer.

Industrialiseringstänkandet har förändrat mycket i våra samhällen. Men de grundläggande idéerna om storskalighet, standardisering, planering och reglering verkar ha bestått. Grundtänkandet har inte förändrats. Det är tillämpningen av dem som har förändrats.

Det som har skett i industrialiserings- och teknikutvecklingshänseende har i många sammanhang uppfattats som något gott. Det har stimulerat till fortsatt industrialisering baserat på en tro på att tekniska framsteg ska göra att vi hittar lösningar på praktiska problem och på så sätt får det bättre. Baksidorna av industrialiseringen har inte fått tillräckligt med uppmärksamhet. Framsidorna har skymt dem. Det har lett till att vår medvetenhet om baksidorna har begränsats trots tillgång till kunskap om dem.

I sin tredje bok om industrisamhällen och industrialisering under 1900-talet återvänder Leif Jonsson till de industrisamhällen där han har bott. Han fördjupar sig speciellt i sin födelse- och uppväxtstad, det utpräglade industrisamhället Sandviken, men tar även med läsaren till Borlänge, Gotland, Göteborg, Norrköping och Åtvidaberg. I Hur gick det sen? Industrisamhället och samhällsmedborgaren i industrialiseringens spår reflekterar Leif Jonsson över hur industriellt tänkande har påverkat välfärdssamhället Sverige. I den här boken jämför och synar han politiska beslut på nationell nivå med beslut och handlande på lokal nivå i Sandviken.

Leif Jonssons första bok om 1900-talets industrisamhällen – Hur det kunde ha varit – utspelar sig i en tid då ett industrisamhälle skapades och Sverige omvandlades från jordbruks- till industrisamhälle. Den andra boken – Hur det kunde ha gått till – innehåller berättelser från mitten på 1900-talet då industrisamhället Sandviken började kunna stå på egna ben efter att ha varit styrt av ortens järnverk i ett hundra år.

PRESENTATIONLeif Jonsson (f. 1945) är docent i Tema Kultur och Samhälle vid Linköpings universitet. Som yrkesverksam har han arbetat för såväl statliga verk, privata företag som landsting. Som universitetslärarehar han undervisat i organisationsteori och ledarskap och som forskare har han framför allt intresserat sig för kommunledningar och deras arbete med samhällsutveckling. Samhällsfrågor har engagerat honom sedan tonåren.

På Ekström & Garay har Leif Jonsson gett ut Ett samhälle i omdaning (2020), Hur det kunde ha varit (2021) och Hur det kunde ha gått till (2022).