Lena Carlsson – författare

Läs mer om boken på studentlitteratur.se

Vilka kunskaper behöver ungdomar skaffa sig under sin gymnasietid för att bli väl förberedda för vuxenlivet med allt vad det innebär? I vilken utsträckning ska gymnasieskolan lägga grunden för livslångt lärande och ett aktivt medborgarskap? Hur mycket ska utbildningen anpassas till arbetslivets krav – och vad är det nya arbetslivets krav?Hur ska gymnasieskolan utformas för att möta behoven hos de elever som av olika skäl inte kan eller vill läsa på de nationella programmen? Det här är frågor som alltid har varit aktuella i debatten om gymnasieskolan, inte minst under de senaste åren då det har förts en politisk dragkamp om hur gymnasiet ska utformas. Det är också frågor som löper som en röd tråd genom den här boken.Kapitlen bygger på forskningsstudier som är genomförda i yrkesförberedande program och det individuella programmet före reformen 2011. Men de teman som behandlas är lika aktuella i den nya gymnasieskolan.Några exempel är:yrkesutbildning i ett historiskt och politiskt perspektivelevers identitetsskapande och yrkeslärandelärarrollen och lärar–elevrelationenintroduktionsprogram och lärlingsutbildning.Boken riktar sig till blivande yrkes- och ämneslärare som ska arbeta i gymnasiets yrkes- och introduktionsprogram och passar bra som kurslitteratur i den utbildningsvetenskapliga kärnan.

"Man träffar ofta på Nya Uraniborg i reseskildringar och beskrivningar av olika slag genom århundrardena. Oftast har dessa personer besökt Hven i syfte att studera lämningarna av Uraniborgs slott och nämner bara i förbigående Uraniborgs Kungsgård. Den tidigaste reseberättelsen från Hven efter astronomens afvärd är gjord av en fransk lärd, Pierre Daniel Huet, som i samband med en längre vistelse i Sverige, dit han kallats av drottning Kristina, besökte Hven under maj månad 1652. Huet berättar till sin förvåning att inget fanns kvar av borgen och att han märkligt nog ej kunde få besked vare sig om Tycho Brahe eller hans byggnader. I förbigående omtalar Huet att det "Nya Uraniborg eller Kungsgården, som byggts under Christian IV:s tid, uppfördes av stenen från Tycho Brahes byggnad."

Boken som ges ut i två delar, innehåller de ca 800 brev som växlades mellan Selma Lagerlöf å ena sidan, å den andra hennes båda vänner i Landskrona Anna Oom och Elise Malmros. Lena Carlsson har samlat dessa brev på Kungl. biblioteket och återger samtliga i deras helhet. Medan tidigare utgåvor av Selma Lagerlöfs brev har varit urval och enbart omfattat brev som skrivits av Selma Lagerlöf själv, har Lena Carlsson alltså valt en annan väg, fullständighetens och växelspelets. Breven ger en inblick i den solida och varaktiga vänskapen mellan de tre kvinnorna, i deras tankevärld och personliga förhållanden. Samlingen berikar föreställningen om vad tiden i Landskrona och vännerna där betydde i Selma Lagerlöfs liv. Därtill ger den en mycket fördjupad bild av Anna Oom och Elise Malmros, två intelligenta och insiktsfulla kvinnor.

Selma Lagerlöf var den radikala unga lärarinnan som steg av tåget i Landskrona i slutet av augusti 1895 för att tillträda sin första och, som det skulle visa sig, enda tjänst på Elementarskolan för flickor. Här skulle hon stanna i tolv år. Det var också här hon blev den världsberömda författarinnan, och det var också under denna tid som skolmamsellen utvecklades till en globetrotter i sällskap av Sophie Elkan. Men det kanske allra viktigaste under dessa tolv år var bekantskapen med de två väninnorna Anna Oom och Elise Malmros, som förblev hennes nära bundsförvanter livet ut.Dessa essäer skildrar den stora betydelse de tolv åren i Landskrona hade för Selma Lagerlöf och för hennes utveckling som författare och, inte minst, som människa.

I dag när Jan-Erik och jag skulle krypa upp på loftet för att titta på grisen såg farbror Hansson oss och skred stopp! Gissa vad som gömmer sig i halmen där vi legat och glott på grisen? DYNAMIT! Varför i all världen lägger man dynamit hos en gris? Hoppas att de tar bort dynamiten för det är roligt att titta på grisen. Han tittar på oss också. De får väl vara glada att vi inte lekte med tändstickor! Lite hemskt var det faktiskt. Vi sprang ner till bryggan och badade av oss dynamiten. Det är fortfarande kallt i vattnet. Har man kläder på så känns det inte så kallt i början.Men sen blir det rätt kallt. Mamma börjar snart bli trött på alla våta kläder. Men det är ju bara mina, för Jerry är en äkta sjöman och de badar aldrig. Vi kallar en gubbe för Persilja för han äter alltid persilja. Han har alltlid en knippe persilja i näven och tuggar lite då och då. Han säger att det är nyttigt. Han är väldigt gammal så det är kanske sant. Sen finns det en gubbe som kallas för Spenat! Farbror Hansson äter bara lök!

För mer än hundra år sedan komSelma Lagerlöf till Landskrona för att arbeta som lärarinna, men hon drömde om att skriva böcker. På dagarna satt hon bakom katedern och undervisade flickorna i Elementarskolan och på nätterna satt hon i sitt rum och skrev på en roman. När hon lämnade skolan och Landskrona hade hon uppnått sin dröm. Hon blev så småningom känd i hela världen. Men innan hon blev den världsberömda författarinnan var hon en vanligt lärarinna på flickskolan i Landskrona. Men hur var det att att ha Selma Lagerlöf som fröken då för mer än hundra år sedan? Det ska Elna och Rut berätta.

Selma Lagerlöf steg av tåget i Landskrona en sensommardag i slutet av augusti år 1885 för att tillträda sin första och enda tjänst som lärarinna. Hon är ung och nyfiken med högtflygande planer. När hon tolv år senare lämnar skolan och staden är hon en berömd författarinna. Dessa år var hennes universitet. Staden hennes laboratorium. Livet stavades frihet och andades kreativitet.