Linn Ullmann – författare

Jon Dreyers liv går i bitar. Hans stora litterära livsprojekt har gått i stå, han är konsekvent och smärtsamt otrogen mot sin fru Siri, något hon i sin tur är plågsamt medveten om. Deras tonåriga dotter är våldsam och oregerlig, och Siri försöker samtidigt förhålla sig till en mor som börjat supa igen efter tjugo års nykterhet.Allt börjar med att barnflickan Mille försvinner utan ett spår. Ovissheten om vad som hänt bultar som ett mörkt hjärta i familjen Dreyers liv. När Mille två år senare hittas död har sönderfallet gått mycket långt. Linn Ullmanns romaner är verkliga gränsgångare mellan kammarspel, släktdrama, kriminalhistoria och mänsklig komedi. Kärleken är både hot och löfte, och i Det dyrbara framstår den med än tydligare skärpa än tidigare som den enda nåd vi människor har.

"Jag numrerar, ordnar och katalogiserar. Jag säger: Det var tre kärlekar. Jag är idag lika gammal som min far var när jag föddes. Fyrtioåtta år. Min mor var tjugosju, hon såg både mycket äldre och mycket yngre ut än sin ålder den gången."

De oroliga är en lekfull, utforskande och genreöverskridande roman om ett barn som inte kan vänta med att växa upp, och föräldrar som skulle föredra att vara barn. Det är en bok om minnen, glömska och de många berättelser som utgör ett liv.

Innan du somnar är den unga Karin Bloms berättelse om sig själv och sin stora märkliga familj. Karin är en berättare som förvirrar, ljuger och förför. I hennes värld glider fantasi och verklighet nästan omärkligt in i varandra. Innan du somnar är både en utvecklingsroman och ett familjeporträtt. Berättelsen spänner från New York på trettiotalet till Oslo på nittiotalet och är fylld av fantastiska historier, burleska scener och stilla allvar. Men mest av allt är det en roman om försök till kärlek, om äktenskap, otrohet, familjeband, fåfänga och hopp.

En dag går barndomen i kras. En dag mitt i sommaren, på en ö mitt i Östersjön. Erika och Ragnar ses där varje år, de är födda samma dag och just denna dag är deras fjortonde födelsedag.

Erika och Ragnar har ett särskilt band, men när födelsedagen är över har bandet brustit med våldsam kraft. Det ska dröja tjugofem år innan Erika återvänder till ön tillsammans med sina systrar.

Detta är en roman om resan dit och i minnet, en ömsint skildring av en gammal far och hans döttrar, ett kärvt ödesdrama om hur lek plötsligt kan slå över i grymhet.

”Genom att skriva berättelsen så sannfärdigt jag kan, försöker jag samla dem i en kropp – kvinnan från 2021 och flickan från 1983. Jag vet inte om det är möjligt.”

Paris 1983. Hon är 16 år och har gått vilse i vinternatten, på en lapp har hon adressen till den trettio år äldre fotografen. Nästan fyrtio år senare, medan hennes liv och världen krackelerar, försöker den vuxna kvinnan förstå flickan som en gång var hon själv. "Flicka, 1983" är en genreöverskridande resa genom minnena, en naken och stundtals brutal berättelse om makt och maktlöshet, lust och skam, skönhet och glömska.

”Linn Ullmanns "Flicka, 1983" är en lika brutal som angelägen berättelse om ensamhet, utsatthet, längtan och skuld.” – Borås Tidning

”Linn Ullmann lyckas raffinerat ta sig fram till den centrala bilden så många gånger och på så olika sätt att den till sist framstår som ett jättelikt pulserande konstverk, som det krävs en roman för att bearbeta. Flickan med strassörhängena. Mästerligt.” – Dagens Nyheter

”När jag läst ut Linn Ullmanns sjunde roman, "Flicka, 1983", snurrar det i skallen. Det är som att bada i alldeles klart vatten och försöka minnas den senaste vågen man skvalpade runt i.” – Aftonbladet

”Romanen Flicka, 1983 är lika grym som den är gripande.” – Västerbottens-Kuriren

När jag är hos dig är historien om ett fall. Sjuksköterskan Stella står på taket tillsammans med sin man Martin, och plötsligt förlorar hon fotfästet. Med filmisk skärpa beskriver Linn Ullmann fallet ur en rad perspektiv. Var det en olyckshändelse eller blev hon knuffad?

Ur skildringen av Stellas död växer en sorgsen och humoristisk historia fram om hur Martin och hon en gång träffades tack vare en avokadogrön soffa. Men lika mycket är detta historien om alla de som levt före, med och vid sidan av Martin och Stella. Där finns döttrarna Amanda och Bi och den knarrige Axel som lever för pariserhjul och musik, där finns Nordens första strutsfarm och en trollkarl som kan trolla bort människor på riktigt.

Johan Sletten har just fått ett ödesdigert besked: han är döende. Johan, som är en medelmåttig förtidspensionerad kulturjournalist på sextio år, är gift för andra gången med sin stora kärlek, läkaren Mai. Men nu måste han alltså lämna allt detta. Hans liv har inte varit någon uppvisning i värdighet och därför vill han åtminstone dö en värdig död. Han ber sin fru att hjälpa honom med det. Men ju närmare slutet de kommer desto mer börjar Johan tvivla på att han verkligen vill ha det så.

”Genom att skriva berättelsen så sannfärdigt jag kan, försöker jag samla dem i en kropp – kvinnan från 2021 och flickan från 1983. Jag vet inte om det är möjligt.”

Paris 1983. Hon är 16 år och har gått vilse i vinternatten, på en lapp har hon adressen till den trettio år äldre fotografen. Nästan fyrtio år senare, medan hennes liv och världen krackelerar, försöker den vuxna kvinnan förstå flickan som en gång var hon själv. "Flicka, 1983" är en genreöverskridande resa genom minnena, en naken och stundtals brutal berättelse om makt och maktlöshet, lust och skam, skönhet och glömska.

”Linn Ullmanns "Flicka, 1983" är en lika brutal som angelägen berättelse om ensamhet, utsatthet, längtan och skuld.” – Borås Tidning

”Linn Ullmann lyckas raffinerat ta sig fram till den centrala bilden så många gånger och på så olika sätt att den till sist framstår som ett jättelikt pulserande konstverk, som det krävs en roman för att bearbeta. Flickan med strassörhängena. Mästerligt.” – Dagens Nyheter

”När jag läst ut Linn Ullmanns sjunde roman, "Flicka, 1983", snurrar det i skallen. Det är som att bada i alldeles klart vatten och försöka minnas den senaste vågen man skvalpade runt i.” – Aftonbladet

”Romanen Flicka, 1983 är lika grym som den är gripande.” – Västerbottens-Kuriren