Magnus Florin – författare

Döden är människans grundvillkor, våra rädslors fixpunkt och förutsättningen för våra strävanden. Idéer om döden präglar alla kulturer och har gett upphov till såväl världsreligioner som lokala myter. I sekulära miljöer är dödens tillvaro dock mer undanskymd. Livsförlängande åtgärder har ersatt tanken om döden som meningsfull i sig eller en passage in i det okända. Denna volym täcker hela spektrumet av dödens skepnader med global spännvidd och historiskt djup; från några av de tidigast nedtecknade poetiska texterna via religiösa källskrifter och schamanistiska praktiker till rådande filosofiska och vetenskapliga perspektiv.

I tjugofyra essäer utforskar svenska och inter­nationella experter olika vägar att närma sig döden. Bidragen omfattar egyptiska och sumeriska dödsriken, de stora religionernas etik, antika och moderna teorier om själen och medvetandet samt konstnärliga och litterära gestaltningar. I centrum för denna rikligt bildsatta antologi står frågan om vad historien kan lära oss inför vårt eget umgänge med döden och de döda. Boken finns även i engelsk utgåva.

Varför är det så svårt att avvika i Sverige, ett land vars befolkning ser sig som öppen och tolerant? Och finns det rentav ett värde i normbrytandet, som samhället riskerar att gå miste om när varje avvikelse fördöms med kraft? I antologin Avvikare i Sverige ger nio författare och kulturskribenter sin syn på avvikandets mekanismer och konsekvenser utifrån vitt skilda perspektiv.

Katarina Barrling resonerar om ett samhälle där den sekulära sfären tagit över religionens roll och där det inte finns utrymme för människor som avviker från den rätta tron. Torbjörn Elensky lyfter fram hur skräcken för massan formar den enskilda människan och beskär hennes handlingsutrymme. Gunilla Kindstrand vittnar om ett medielandskap där redaktionerna bidrar till att hålla kättarbålen vid liv.

Vidare lyfter boken svenskarnas oförmåga att hantera konflikter, något som resulterar i utfrysning och riskerar att hämma samhällsutvecklingen. Vi riktar blicken mot den hårfina gränsen mellan oppurtunism och fanatism och kopplar den till den svenska hållningen under coronapandemin. Och svenskens självbild som tillitsfull varelse ifrågasätts och avvikarnas förutsättningar i den svenska godhetsregimen diskuteras.

Antologin fortsätter på temat i boken Världens mest protestantiska land (2024), där statsvetaren Katarina Barrling gör en djupdykning i historien för att förstå hur det kommer sig att Sverige, landet lagom, utvecklat en alldeles egen och sträng form av protestantism.

»Jag dödar därför att du dödar. Du och han och ni allihopa plågar, alltså plågar också jag. Jag dödade honom därför att ni skulle ha dödat mig om jag inte hade dödat honom. Sådan är vår tids konjugation och deklination.«  (Dagboken I)

Witold Gombrowicz – gränslöst egocentrisk och påstridig, nervigt reagerande på det 1900-tal som var hans situation.   Det mellanmänskliga, formen och omognaden utnämnde han till sina stora motiv. Djupt tvetydiga krafter, fyllda av samtidig hoppfullhet och demoni. Därunder finns tigandet, skriket, smärtan och en avgrundsdjup komik.  

I samband med Bokförlaget Faethons utgivning av pjäserna Yvonne och Vigseln – i Anders Bodegårds aldrig förut tryckta tolkningar – porträtterar Magnus Florin dramatikern Gombrowicz. Ett författarskap som inte upphör att irritera.

René Descartes sista resa var en månadslång seglats från Holland till Stockholm hösten 1649. Vistelsen i Sverige blev kort, Descartes avled i lunginflammation i februari 1650. Med sig ombord har han en låst kista. Han föreställer sig att hans dotter bor därinne, fast hon är död sedan länge. Om kvällarna samtalar han med henne och så länge samtalen pågår finns inte tomrummet. Descartes dotter är en fantasi med viss verklighetsgrund: Biografierna omtalar dottern Francines död vid fem års ålder som den stora sorgen i filosofens liv. Kort efter hans bortgång började en illvillig skröna spridas, som sade att han ständigt reste i sällskap med en mekanisk docka, en kopia av den avlidna dottern.

Cirkulation är berättelsen om en man som i unga år kom till en bank och blev kvar där. Han kom till banken eftersom huset som han bodde i såldes för att täcka dödsboets skulder. Han hade ingenstans att ta vägen annat än till adressen som stod på lappen som låg i innerfickan till fracken som han ärvde av sin farfar.På sin precisa prosa beskriver Magnus Florin en säregen och konturskarp värld som berättar om hierarkier på arbetsplatser och i samhället, om en människa som till en början inte tycks ha någonting och hur allt kan vända. Magnus Florin, född 1955, debuterade som skönlitterär författare med Berättelsens gång (1989). Många av hans romaner har hyllats av både kritiker och läsare. Den Augustprisnominerade Trädgården (1995), iscensattes även som opera på Drottningholmsteatern och Syskonen (1998), också Augustprisnominerad, utsågs till årets bästa roman av Sveriges Radios P1:s lyssnarjury. Cirkulation gavs första gången ut 2001.

I Leendet (2005) skolar Mormor Gunhild berättaren: ”Du måste förstå att i en familj får man lära sig att giva och taga.” Kassörskan i livsmedelsaffären ler sitt leende mot en kund eller en vän. En insamlingsansvarig går runt med en lista på avdelningen. Läkaren och sjuksköterskan står på Ringvägen och pekar upp mot sjukhusbygget. De två vaktmästarna trollar och hänger upp julstjärnan. Sjukhusbibliotekarien rullar sin vagn. En utfrågning pågår. Varför fick du så många presenter? Hur kom det sig att du slutade på det där arbetet? Varför ger du? Får vi hälla upp litet mera kaffe? Det här är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.albertbonniersforlag.se/pod

Hans far var farmaceut och innehavare av Apoteket Lejonet i Lund, med vidhängande färg-, kemikalie- och droghandel. Han gick i faderns fotspår och var en tid innehavare av apoteket, men slog sedan in på den juridiska banan. Särskilt kom han att inrikta sig på den så kallade immaterialrättens område. Därefter ägnade han sig åt patentväsendet.Han hade nio småsyskon, vilka han ägnade stor omsorg. De kom att inneha befattningar som hans biträden, både vid apoteket och i det rättsliga arbetet. Syskonen är hans minnen. Den berättar om hans liv och om hans mellanhavanden med syskonen, som alltid var på väg bort från honom. Jämt var han tvungen att leta efter dem och föra dem tillbaka. Det här är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.albertbonniersforlag.se/pod

Linnæus tror inte att något nytt kan skapas. Inte heller att något kan försvinna. Men nya saker händer och ett efter annat går honom ur händerna. Vännen Artedi försvinner till Amsterdam, i trädgården lyssnar barnen på sagor, lärjungarna ger sig ut i världen, nattetid kliver getter omkring bland plantorna, trädgårdsmästaren rör sig bort längs de vårdade gångarna, trollkonster utförs, ett brott har begåtts i trakten, en urmakare kommer på besök och inget är längre som det var. Bakom berättelsens Linnæus finns Carl von Linné (1707-1778). Läsaren kommer att finna återspeglingar av den store naturforskarens verk, liksom av gården Hammarby och landskapet däromkring. Men Trädgården har inte dokumentärisk syftning. Den är en fantasi.

Magnus Florin, född 1955, debuterade som skönlitterär författare med Berättelsens gång (1989). Många av hans romaner har hyllats av både kritiker och läsare. Den Augustprisnominerade Trädgården (1995), iscensattes även som opera på Drottningholmsteatern och Syskonen (1998), också Augustprisnominerad, utsågs till årets bästa roman av Sveriges Radios P1:s lyssnarjury.

En bok om och till Aris Fioretos. 

Redaktör Cecilia Sjöholm

Redaktörsassistent Astrid Grelz

Omslag Håkan Liljemärker

Begränsad upplaga: 250 exemplar

Medverkande:

Paul Auster

Anna Bengtsson

Magnus Bergh

Bigert & Bergström

Daniel Birnbaum

Mirces Cartarescu

Love Derwinger

Kjell Espmark

Magnus Florin

Jörgen Gassilewski

Durs Grünbein

Gunnar D. Hansson

Gabriel Itkes-Sznap

Elfriede Jelinek

Stefan Jonsson

Mara Lee

Claudia Lindén

Arne Melberg

Lothar Müller

Ernst Osterkamp

Daniel Pedersen

Håkan Rehnberg

Mikael van Reis

Monika Rinck

Hans Ruin

Cecilia Sjöholm

Sophie Tottie

Jan Wagner

Sven-Olov Wallenstein

Ola Wallin

Magnus William-Olsson

Modellarkivet Ett vittne till staden är en tvärvetenskaplig antologi som undersöker stadens form och planering med utgångspunkt i Stockholms stadsbyggnadskontors modellsamling. Antologin utvecklar frågeställningar från filmen Modellarkivet av konstnären Malin Pettersson Öberg, som spelades in i arkivet, och från utställningen Modellarkivet som kurerades av Mikaela Steby Stenfalk på ArkDes Sveriges nationella centrum för arkitektur och design.

I essäer och intervjuer reflekterar ett tiotal författare och samtalspartner över relationen mellan modell och stad, komplexiteten i stadsplaneringsprocessen, bostadsfrågan och mycket mer. Vem bygger staden och för vem? Hur förhåller sig stadens form till formen för dess invånares liv? Och kan arkivets modeller fungera som verktyg för såväl minne och historieskrivning som för att spegla och utmana den stad vi nu har?

Antologin är resultatet av ett flerårigt samarbete mellan Malin Pettersson Öberg och Mikaela Steby Stenfalk.

Model Archive A Witness to the City is an interdisciplinary anthology that explores urban design and planning through the collection of models kept at the City Planning Department of Stockholm. The anthology elaborates on questions posed in the film The Model Archive by artist Malin Pettersson Öberg, and from the exhibition of the same name curated by Mikaela Steby Stenfalk at ArkDes Sweden s National Centre for Architecture and Design.

In essays and conversations, a dozen authors and dialogue partners reflect on the relationship between model and city, complexities of the urban planning process, housing issues, and more. Who builds the city and for whom? How does the shape of the city relate to the shape of its inhabitants lives? And can the archive s models serve as tools for memory and historiography, as well as for reflecting and challenging the city we now have?

This anthology is the result of a multi-year collaboration between Malin Pettersson Öberg and Mikaela Steby Stenfalk.

Döden är människans grundvillkor, våra rädslors fixpunkt och förutsättningen för våra strävanden. Idéer om döden präglar alla kulturer och har gett upphov till såväl världsreligioner som lokala myter. I sekulära miljöer är dödens tillvaro dock mer undanskymd. Livsförlängande åtgärder har ersatt tanken om döden som meningsfull i sig eller en passage in i det okända. Denna volym täcker hela spektrumet av dödens skepnader med global spännvidd och historiskt djup; från några av de tidigast nedtecknade poetiska texterna via religiösa källskrifter och schamanistiska praktiker till rådande filosofiska och vetenskapliga perspektiv.

I tjugofyra essäer utforskar svenska och inter­nationella experter olika vägar att närma sig döden. Bidragen omfattar egyptiska och sumeriska dödsriken, de stora religionernas etik, antika och moderna teorier om själen och medvetandet samt konstnärliga och litterära gestaltningar. I centrum för denna rikligt bildsatta antologi står frågan om vad historien kan lära oss inför vårt eget umgänge med döden och de döda. Boken finns även i svensk utgåva.

Pennor och ordbehandlare, papper och skärmar, kopister och chattbottar. Produktionen av bokstäver och ord har alltid sina mediala villkor. Hur avgör de hur vi läser och skriver? Och hur formar de oss som människor? Bidragen i den här boken kretsar kring dessa frågor. De rör sig från medeltida ABC-böcker till telefonsignaler i det moderna genombrottet, från romantikens kalejdoskopiska estetik till Strindbergs elektrifierade inferno, från listandets och glömskans kulturtekniker till litteraturkritikens postdigitala betingelser, från styltig Kittlertyska till Petrarcas polemiska uppvisning, från romerska snabbskrivare till strykningar och fördröjningar.

Litteraturens materia är en festskrift till Thomas Götselius på hans 60-årsdag. Texterna är inspirerade av den säregna mediemateriella blick på litteraturhistorien som Götselius gjort till sitt kännemärke.

Med texter av Ulf Olsson, Tommy Andersson, Magnus Florin, Claes Wahlin, Caroline Haux, Anders Cullhed, Eva Hættner Aurelius, Victor Malm, Hedvig Härnsten, Cecilia Grönberg & Jonas (J) Magnusson, Wolfgang Ernst, Jesper Olsson, Johan Fredrikzon, Claudia Lindén, Johan Klingborg, Mats Malm, Linda Haverty Rugg, Lars Raattamaa, Knut Ove Eliassen, Otto Fischer och Gunnar D Hansson.