Maria Küchen – författare

Sikt är bokserien som samlar smarta texter från hela världen. I fyra nummer per år skriver framstående författare, forskare, historiker, tänkare och ekonomer. Syftet är att lyfta fram nya, tänkvärda och banbrytande perspektiv.

I det här numret publicerar vi stjärnförfattaren Karl Ove Knausgård och en av världens främsta fackboksförfattare Elizabeth Kolbert. Johan Olsson berättar om hur han blev världens bästa längdskidåkare, Anna Hellers skriver om företagskulturen som floppade och Kristoffer Leandoer introducerar en science fiction-klassiker av Isaac Asimov.

Dessutom: En stigande stjärna på den sydamerikanska litteraturhimlen, en Nobelpristagare i ekonomi och nya bilder på rymden från James Webb-teleskopet.

Välkommen till det fjärde numret av Sikt.

Klimakteriet eller menopausen är något som alla kvinnor har upplevt eller kommer att uppleva. Många tänker kanske på vallningar, humörsvängningar och att chansen, eller risken, att få barn därefter är obefintliga. Men i övrigt talas det väldigt sällan om vad det egentligen innebär. 

Sanningen är att upplevelsen kan skilja sig åt drastiskt från person till person. I den här antologin skriver ett antal kända kvinnor om sina erfarenheter av klimakteriet både positiva och negativa. Berättelserna handlar inte så mycket om det fysiska, utan snarare om tankar och funderingar kring åldrande, kropp och vad det är att vara kvinna på 2000-talet.

Medverkande är bland annat Åsa Moberg, Gudrun Schyman, Agnes Wold, Astrid Assefa, Åsa Beckman och Annika Lantz.

"... en bok som fungerar både som tröst och vägvisare." "... det fina med 'Klimakteriet' är att den erbjuder alternativ, flera olika händer att fatta tag i." "Det är det jobbigaste jag läst på ett tag, men också det allra bästa."

Anna Hellsten, DN

Drömmen om att flyga är kanske människans äldsta. För Maria Küchen började det när hon som barn såg segelflygplanen ljudlöst glida över himlen på Ållebergs flygcentrum utanför Falköping. Sedan dess har hon fascinerats - av de tekniska landvinningar som gör flyg möjligt, av den existentiella betydelse det har för människan att lämna sin jordbundna tillvaro.Att flyga tar med läsaren upp i luften, in i cockpit på Viggen och Airbus, utför klipporna med tygflygets fantaster. Küchen låter oss ana hur det känns att dansa med vindarna i flygskärm och falla fritt från tusentals meters höjd. Trots att hon tillbringat mycket tid i luften med entusiaster och piloter och studerat aerodynamik och fysikens lagar, behåller flygandet sin poetiska och mystiska kraft.Maria Küchen är poet och prosaist. Hon debuterade 1989 med diktsamlingen Hos ljusmålaren. Hon skriver även krönikor och litteraturkritik. Att flyga är hennes fjärde bok på Natur & Kultur.

"Küchen är ingen romantiker som drömmer om att flyga som andra fantiserar om transcendens. Hon är en klartänkt essäist med sinne för hänförelse och poesin i exakta terminologier ... Küchen redogör medryckande för teknologiska framsteg, vädrets betydelse och miljöetiska frågeställningar. Men bokens hemliga behållning ligger i känslan för luftfartens sociala och kulturella koordinater. Uppvuxen inte långt från Ålleberg på Västgötaslätten, som varit det svenska segelflygets hjärta sedan början av 40-talet, verkar hon ha tillbringat större delen av livet i misstänkt närhet till flygflottiljer, ballongfält och simulatorer ... Utan att överdriva sina egna upplevelser, eller ställa personliga affekter i centrum, lyckas Küchen med konststycket att förena lidelse och saklighet, tanke och handling ... När Küchens bok är som mest läsvärd, och det är den så ofta att sidorna åtminstone i undertecknads bok flaxar med otaliga åsneöron, tar den läsaren lika tryggt som skickligt till en plats som aldrig skulle nås på egen hand."Aris Fioretos, Dagens Nyheter

"Den poetiska, mångsidiga och produktiva Maria Küchen går till botten med sin livslånga fascination för flyget. Vårt, hennes, allas. Det vi fruktar. Det vi längtar efter. Stridspiloternas solkade gloria, passagerarflygets transformering från businesslyx till atmosfärfrätande lågprisfrakt. Frihetskänslan som får segelflygare och hoppare att vänta i veckor på rätt väder ... Küchen och hennes bildade, filosoferande blick reser verkligen i väg och hoppar fallskärm, hänger med skärmflygare ... Och bokens högsta höjd når den med sina essäistiska passager."Sven Olov Karlsson, Expressen"Maria Küchens essä Att flyga tar sin avstamp i skärpunkten mellan vetenskap och mystik. Det är flygentusiastens nyfikna genomgång av historia och nutid (och framtid), flygningen utifrån olika aspekter, och det är lärorikt och spännande ... Det här är på många plan en väldigt intressant bok. Küchen är poet och kritiker, och tar med sig något av poesins förmåga att se saker ur nya perspektiv. Det är också kul när hon nördar loss om skillnaden mellan aeronautiskt och aerodynamiskt flygande (ballongrespektive skärmflyg). Att flyga handlar mycket om fysik, om termik ... Det är gott om ahaupplevelser i den här boken, som jag läser med stigande fascination."Björn Kohlström, Jönköpings-Posten"En märklig bok, mixad av teknikhistoria, luftströmmar, politiska betraktelser över en orättvis värld och en lyrisk besatthet av människans vilja och förmåga att komma sig upp i luften, att flyga helt enkelt. Fascinerande detaljer runt motorer, molnformer, checklistor och termiska fenomen. Genomgående ett vackert och starkt språk, tydlig person. Inte alltid tänder metaforerna, åtminstone inte för den som förblir sval inför själva lockelsen, även om Küchen är mer realist än svärmare ... Det kanske bästa betyget för hur fängslande hennes prosa är att jag som läsare faktiskt förstod denna livslånga passion utan att en enda gång känna mig uttråkad, arrogant eller ens förströdd. Åtminstone i sin litterära form är konsten att flyga en mycket vacker konst."Jan-Olov Nyström, Norrbottens-Kuriren"På något sätt lyckas Maria Küchen förena dominikanermunkarna i Toulouse med Airbusfabriken i samma stad- som om de egentligen sysslade med samma sak. Flygmaskinernas larm blir till bruset från änglarnas vingar. Det handlar om stridsflygplan och flyktvägar, bombräder och simulatorer. Om människans storhet och litenhet. Küchen är diktaren och folkbildaren som aldrig suttit vid spakarna annat än i flygsimulatorn. I myten om Prometheus straffas guden för sin hybris; flygförmågan blir hans undergång. Men Maria Küchen kan allt om framkantsklaffar och luftbromsar. Och hon flyger!"Ulla Strängberg, SR Kultur"Jag tycker att den här boken är riktigt, riktigt bra. Mycket känsla i den. Rekommenderas, man läser den med stor glädje!"Björn Lundström, flygkapten hos SAS, ”bjornpilot” på Instagram"Vackert så man blir tårögd."Thomas Brandt, segelflyglärare, Östa Sörmlands flygklubb"Den är helt klart väl värd att läsa, både av den om älskar flyg och av den som knappt vet hur ett flygplan ser ut."Hans Osvalds, flygkapten hos Swiss International Airlines

Ur Att flyga:"En sommardag för länge sedan lade vi oss tillrätta, en vän och jag, på rygg i de solheta markerna strax utanför Arlanda flygplats och lät plan efter plan glida in för landning strax ovanför oss. Maskinerna var så tunga, förstod jag, att de inte skulle kunna falla ner på oss ens om piloterna hade önskat det. Vi uppfinner de aerodynamiska beräkningarnas och formlernas dikt om lyftkraft. Vi uppfinner teknologi. Vi kombinerar dem och tyngden lyfter."

”Maria Küchens Rymdens alfabet är en passionerad berättelse om människans rymdfärder och allt som hör därtill: Sovjetunionens 150 rymdhundar, rymddräkters haute couture och poplåtar om månraketer.” SvD

I Rymdens alfabet ger sig Maria Küchen i kast med allt som hör rymden till: astronauterna, rymdbaserna, dräkterna, farkosterna, månlandningen och exakt vilken sorts penna det var som Buzz Aldrin tog hjälp av för att laga den trasiga strömbrytaren när det var dags att återvända till jorden. Från Bajkonurs heta stäpper reser Küchen till Cape Caneveral och bevittnar hur Spacex Falcon 9 fyller luften med ett mullrande dån och skjuts upp mot himlen. 

Idag, 50 år sedan den första månlandningen, pågår en andra kapplöpning till månen. Rymdens gåtfullhet tycks inte släppa sitt grepp om oss.

Julen 1968 skrev Apollo 8 rymdhistoria genom att bryta sig loss från jordgravitationen och lägga sig i omlopp kring en annan himlakropp. Något sådant hade inte hänt tidigare. Alla som fram till dess hade skjutits upp i rymden hade stannat i bana kring vår planet. För första gången fick mänskligheten nu se sitt gemensamma hem utifrån rymden – en oändligt ensam himlakropp omgiven av mörker. Ett drygt halvår senare landade människan för första gången på månen. 

Maria Küchen har förvandlat passionen hon delar med många till en utforskande bok full av kärlek och mystik. Sedan hon som åttaåring såg de suddiga svartvita tv-bilderna av månlandningen hemma i vardagsrummet i Uppsala, har hon fascinerats av rymdfartens och astronomins olika gåtor.

Rymdens alfabet är ett närvarande reportage och en litterärt och filosofiskt reflekterande berättelse om rymdfartens historia och framtid.

”Maria Küchen har med Rymdens alfabet skrivit en på alla sätt formidabel essäbok om sitt rymdintresse. Det är en fascination som gestaltas i en metodisk och pedagogisk genomgång från A till Ö, där vi lotsas genom både bekant terräng och förbluffande nyheter.” Jönköpings-Posten

"Küchen har skrivit en oavlåtligt fascinerande och lärorik populärkulturell rymdodyssé, med mängder av intressanta filmanalyser, anekdoter och oneliners, som att det största beviset för att det finns intelligent liv ute i rymden är att de valt att inte hälsa på oss."Aftonbladet

”Rymden, det är vi”, konstaterar Martin Engberg efter att ha läst Maria Küchens tankeväckande essäbok om rymden." Sydsvenskan

”Rymdens alfabet” är som starkast när [Maria Küchen] sörjer hur en epok blivit historia”. DN

"Precis som Maria Küchen konstaterar i vad som borde betraktas som det nya svenska standardverket över rymden i sin förträffliga bok Rymdens alfabet är vi inte längre ensamma: ”Det telemetriska nätet mellan jord och rymd gör att rymden inte längre är en främmande plats.” Rymden har, enkelt uttryckt, fört oss samman."GT

"Küchens Rymdens alfabet är fylld av vetande, men också av mycket vördnad och passion inför både rymdens realiteter och storslagna mysterier." BTJ

"Poeten och prosaisten Maria Küchens bok är både lärd, poetisk och underhållande."Norrbottens-Kuriren

Sagt om boken:

För som alltid när Küchen tar sig an ett ämne, gör hon det med mer än med bara intellektet. Hon ger sig hän åt det med kropp och själ. Hon absorberar det med sitt fulla känsloregister, vänder och vrider på det med sin svindlande associationsförmåga och borrar sig till botten av varje detalj med hela sin nyfikenhet och imponerande allmänbildning.Svenska DagbladetEn bok skriven i, och för, den där sinnesstämningen där tankarna får flyga förbi, som moln på himlen; än en filosof där, än en poesirad där. Frågor om människans väsen och miljöförstöring får samsas med brödbak och tvättstugor. Denna lätthet är förstås en konstruktion, inbakat i texten rör sig gedigen research.ExpressenMaria Küchen har en unik förmåga att binda samman djup lärdom med skarp samtidsanalys och sätta in detta i en litterärt njutbar historisk kontextualisering.BarometernLäs boken om du vill uppleva en stilla stadsvandring genom tidens och jordens lager, ledsagad av en ovanligt påläst guide. Tidningen Dagen

Maria Küchen har en unik förmåga att binda samman djup lärdom med skarp samtidsanalys. /… /en spännande historisk vandringsfärd. Borås Tidning

En fredagseftermiddag när Maria Küchen kommer hem har rörmontörer grävt en djup grop utanför hennes ytterdörr. I gropen upptäcks ett skelett. Det visar sig att man har råkat hitta en tusen år gammal grav.

När arkeologen går för dagen täcks graven med en presenning. Maria kan inte sluta tänka på den döda. I hennes fantasi stiger fiktiva gestalter ur det förflutna fram: den välmående borgarhustrun Sigrid, den fattige munken Mikael och slutligen även människan från medeltidens början vars kvarlevor faktiskt ligger blottade i den öppna graven utanför hennes hem. 

Jord och gudar utspelar sig under tre dagar i oktober: fredag, lördag, söndag. En lucka i tiden öppnar sig. Vilka har levt här före oss?

Maria Küchen avsöker jorden – myllan – ur både ett existentiellt och biologiskt perspektiv: allt vi har och äter kommer ur jorden och allt liv hänger ihop. 

I allt snabbare takt undergräver vi förutsättningarna för vår egen existens. Klimat och odlingsmarker är akut hotade. Jord och gudar är en meditation över det förflutna men också en reflektion om vår framtid och planetens ekologiska kris.

Temat i 2024 års fastebok är Livets vatten. Författaren Maria Küchen tar oss med på en oväntad pilgrimsresa till Yttre Hebriderna, en ögrupp utanför Skottlands västkust.

I 40 korta dagbokstexter, från askonsdagen till annandag påsk, får vi följa hennes tid på ögruppen och uppleva ett fascinerande men kargt landskap – präglat av tiotusentals sjöar, vyer över oändliga hav och spår som historiens heliga lämnat efter sig.

Vid källor och katedraler, och med regnet och vinden som sällskap, reflekterar hon kring det yttre och inre och kring historien och nuet. Hur hittar vi människor det vatten som ger liv? Vart går vi i tider av torka och brist? Och hur kan vi leva så att det levande vatten vi fått, även släcker andras törst?

"Utanför Skottlands västkust ligger Yttre Hebriderna – öar långt ute i havet, piskade av ständiga regn, genombrutna av tiotusentals sjöar. Dit for jag i fastan för att skriva. Du som följer med på min färd i den här boken, gör mig också sällskap från askonsdagen till uppståndelsen. Texterna är korta, en för varje dag i fastan. De skildrar mänskligt liv på en utsatt plats, där källornas och havets vatten sedan årtusenden speglar det heliga."

Livets vatten – en dagbok från de yttersta öarna är den tolfte boken i serien Ärkebiskopens fastebok som har etablerat sig som en uppskattad tradition. Ärkebiskopen väljer varje år ut författare och skriver bokens förord. 

Allt fler har som vana att läsa något fördjupande under fastan och i många församlingar i Svenska kyrkan finns samtalsgrupper som läser boken tillsammans. I boken finns reflektionsfrågor för att underlätta gemensam läsning. Texterna kan läsas enskilt eller i grupp, under fastetiden eller andra delar av året. För varje såld bok går tio kronor till Act Svenska kyrkan.   

Lukten av papper

Det är den tjugosjätte augusti 2016 och hösten nalkas. Äpplen faller till marken men det är fortfarande högsommarvarmt och kanske till och med sommarens vackraste dag. Min sjuåring har börjat första klass. Min morfar somnar denna dag in efter ett långt liv. Om ordet bitterljuv är en tid på året så är det just denna: brytningen mellan sommar och höst. Ett slut och en ny början.

På redaktionen är det bråda dagar. Luften står still i lokalen efter semestern och sista handen läggs vid tidskriftsnummer och böcker. Samtidigt kommer höstens första diktsamlingar från tryck. Med stor förväntan och viss nervositet öppnas kartongerna. Lukten av papper fyller rummet. Nytt papper, ny trycksvärta. Och sedan: ljudet av papper och känslan av papper. Sedan jag var liten har jag älskat böcker, lukten av dem, tyngden av dem. Jag minns morfars Piraten-samling. Det må vara lite av en egenhet men jag tycker att det finns få saker som doftar så gott som just papper i allmänhet och böcker i synnerhet. Jag är bevisligen inte ensam om denna fäbless. För några år sedan släppte parfymören Geza Schoen doften ”Paper Passion” i samarbete med förläggaren Gerhard Steidl och Wallpaper Magazine. Parfymen sägs dofta som nytryckt bok. Det låter nästan för bra för att vara sant! Men även papper i sin allra vardagligaste form – skrivpappret och det rutade räknepappret – doftar på ett särskilt sätt och väcker minnen av höstterminer och klassrum:

En siffra skriven på ett visst sätt – och du är tillbaka i barndomens skolsal där räknetalen ritades i skönt pappersdoftande, nya rutor. Fingrarna kring pennan lärde dig forma symboler och du själv? Du siffra symbol tal… för annars omätbara storheter

Så skriver poeten Majken Johansson i ”Känsla om hösten”. Dikten ingår i samlingen Otroheten och andra dikter – en volym med aldrig tidigare ­publicerade dikter av Majken Johansson – som kommer ut under hösten och som visar en ny sida av en av sin tids mest hyllade och säregna poeter. Johansson var på många sätt ett unikum. Hennes säregna språklekar, de av Karl Vennberg så kallade ”Majkenismerna”, blev tidigt hennes signum och den språkliga lekfullheten löper genom hela hennes författarskap. En annan inflytelserik poet för vilken ”allvarsamma språkliga lekar” blivit något av ett signum är Ann Jäderlund. I våras utkom hennes ­tionde diktsamling, djupa kärlek ingen, och i detta nummer av Lyrikvännen ägnar vi flera texter åt Jäderlund och hennes textvärld. Författaren och kritikern Hanna Nordenhök skriver om ”världen som kött” hos Jäderlund och författaren Niklas Schiöler om hennes ständigt rörliga språk. Dessutom valde författaren Ida Linde att närläsa en dikt av just Jäderlund när vi bad henne skriva under rubriken ”En poet, en dikt”. I övrigt bjuder Lyrikvännen 4/16 på exildiktning, poesiantologiläsning, samtida norsk poesi och nyskriven (och ung!) svensk poesi. I vanlig ordning innehåller numret också ett stort antal lyrikrecensioner.

Men åter till lukten av papper. Det verkar inte vara ett ovanligt tema i poesin. I en av kartongerna med höstens första diktsamlingar fanns en bok som introducerar prosaisten W.G. Sebald som poet – urvalsvolymen Bokstavsspåret (översättning Axel Englund). Även Sebald noterar den alldeles speciella lukten av papper och dess förmåga att framkalla associationer. Den näst sista dikten i samlingen lyder i sin helhet:

Lukten av mitt skrivpapper kommer mig att tänka på hyvelspånen i min morfars kista

Kanske var den tjugosjätte augusti 2016 sommarens sista dag men i så fall också höstens första. Ett slut och en början.

Clara Möller

Former & uttryck är Pär Lagerkvist-samfundets årsskrift för 2022. Den rymmer tematiska analyser av Pär Lagerkvists verk, men också diskussioner om Lagerkvists prosadikter, korta prosatexter och noveller från ett genreperspektiv. Till det kommer essäer om Bengt Lagerkvists tv-dramatisering av ”Hissen som gick ner i helvete” och om den novellen som skräckfiktion betraktad, om Gäst hos verkligheten som Växjöroman (eller inte), om hur Lagerkvists verk får förnyad aktualitet i ljuset av dagens krig i Europa, om en gåtfull dikt som felaktigt tillskrivits Lagerkvist i dödsannonser, skönlitterära bidrag och mycket annat.

Former & uttryck rymmer bidrag av Rolf Almström, Sam Carlquist, Petra Carlsson Redell, Cecilia Davidsson, Magnus Eriksson, Peter Forsgren, Jonas Gardell, Caroline Grimwalker, Erik Hedling, Martin Hellström, Elisabeth Hjorth, Maria Jönsson, Maria Küchen, Erik Löfvendahl, Göran Rosenberg, Niklas Schiöler, Kaj Schueler, Anna Schulze och Åsa Wintoft.

Skilda spår är Pär Lagerkvist-samfundets årsskrift för 2023. Den rymmer en studie av Lagerkvist och järnvägarna i Småland, en jämförande analys av Lagerkvists och Sven Fagerbergs motståndshållningar, en teologisk studie av diktarens gudsbegrepp utifrån dikterna i Aftonland och tolkningar av novellen ”En hjältes död”, av romanerna Bödeln och Dvärgen och av Lagerkvists ångestdiktning, tolkningar som på skilda sätt knyter samman diktarens samtid med vår tid och personliga erfarenheter.

Skilda spår rymmer bidrag av Lars Åke Augustsson, Majgull Axelsson, Jesper Berg, Mari Boström, Tobias Freeman, Martin Hellström, Mats Kempe, Maria Küchen och Niklas Rådström. Den rymmer även urval av Lars Welltons illustrationer till Pilgrim på havet och Lennart Peterssons fotografier från tv-inspelningen av Gäst hos verkligheten.

Gäst, främling, utstött är Pär Lagerkvist-samfundets årsbok för 2025. Det är också hundra år sedan Pär Lagerkvists klassiska barndomsskildring Gäst hos verkligheten gavs ut, vilket sätter sin prägel på årsskriften. Den innehåller analyser av romanen, jämförelser med andra författares gestaltade barndomsvärldar, personliga kommentarer där romanen får spegla författarens egen Uppväxt och bildningsgång, betraktelser om hur man skriver fram en barndom och om hur den klassiska barndomsskildringen kan bli en modern roman för barn. Årsboken rymmer också bidrag om Sibyllan, Lagerkvists litterära stil och författarens insatser för Nobelpriset till Eyvind Johnson och Harry Martinson.

Årsbokens artiklar har författats av Ida Andersen, Mikael Askander, Olof Eriksson, Inger Edelfeldt, Peter Forsgren, Inger Frimansson, Martin Hellström, Maria Küchen, Erik Löfvendahl, Karin Nykvist, Tina K Persson, Niklas Rådström, Steve Sem-Sandberg, Kaj Schueler, Martin Tunström, Katarina von Bredow och Lena Wibroe.