Merete Mazzarella – författare

Åldrandet har länge intresserat Merete Mazzarella, men hon har jämnåriga som säger att de aldrig ägnar det en tanke. Somliga verkar uppfatta hennes intresse som smått perverst, som en form av självupptagenhet eller som ett tecken på att hon helt enkelt har för mycket tid och för lite att göra. Men åldrandet är något jag är nyfiken på, jag ser både mitt eget och andras åldrande som något existentiellt, som en resa, skriver Mazzarella.

I likhet med Från höst till höst (2021) är I skrivande stund en dagbok som drar åt det essäistiska hållet. Samtidigt är den en av Mazzarellas mest personliga hon är generös med sina tankar, känslor, gympaprogram, kärlekar och onda samveten.

Hon slår fast att det finns olika sorters tid, tågtid och flodtid. Det jag kallar tågtid känns smalt, flodtid är bredare, fylligare, djupare. Intrycken flimrar inte bara förbi, de hinner sätta sig, man hinner reflektera över dem, man är mer närvarande, ens sinnen är öppnare, mottagligare. Jag har levt i tågtid det gör, gissar jag, de flesta som är ute i arbetslivet men nu försöker jag leva i flodtid.

När Merete Mazzarella började studera fick hon omedelbart lära sig att det betraktades som pinsamt och naivt att säga att man älskar att läsa. Texterna skulle analyseras och förstås, inte älskas. De skulle styckas som man styckar en älg, utan att sörja att glansen i djurens ögon sedan länge är slocknad.

Att lära sig falla är en upprättelse för den lustfyllda läsningen, för läsningen som en kroppens och känslornas erfarenhet. Särskilt intresserar sig Merete Mazzarella för självhjälpslitteraturen och den stora men nedvärderade genren romance.

Som vanligt bjuds vi på drabbande insikter i diverse ämnen, från parförhållandets dynamik till forskningen kring känslor. Och det hon till sist vill ringa in är den känsla som i Bibeln är störst av allt kärleken.

Varför dras vi till andras livsberättelser, och vad kan de lära oss om våra egna? Hur skriver man fram någon annans liv? Vad ser vi när vi läser om andra människor, och vad säger det om oss själva?

I Berättade liv fördjupar sig Merete Mazzarella i elva biografier om historiska personer, men också i biografins hantverk. Hon riktar blicken mot biografiförfattarna. Vad drev dem att skriva just dessa liv, hur arbetade de med sitt material och vilka val formade berättelserna?

Ett centralt tema är relationen mellan biograf och huvudperson. Mazzarella fascineras av hur flera författare börjar i beundran men med tiden blir alltmer irriterade, ibland rasande, på den människa de ägnar år åt att förstå. Vad händer när fascinationen övergår i irritation? Eller när relationen främst liknar förälskelse?

Bland de biograferade personerna ser vi Julius Caesar, drottning Victoria, Nancy Mitford, Anton Tjechov, Selma Lagerlöf, Carl Gustaf Mannerheim, Jean-Jacques Rousseau och Charles Darwin. Bland författarna: Plutarchos, Lytton Strachey, Laura Thompson, Henri Troyat, Anna-Karin Palm, Henrik Meinander, Tatjana Brandt och Randal Hume Keynes.

Berättade liv är en inspirerande essä om biografin som genre, om skrivandets villkor och om människans behov av mening.