Ovidius – författare

Den romerske poeten Ovidius Metamorfoser är en klassikernas klassiker. De tvåhundrafemtio myterna om gudars förvandlingsnummer, om vandringen från liv till död, om krig och fred, om Orfeus och Eurydike, Pyramus och Tisbe, Jupiter och Europa har inspirerat till ett stort antal senare odödliga verk: En midsommarnattsdröm och Romeo och Julia av William Shakespeare, målningar av Tizian, Caravaggio och Leonardo, nydiktningar av Yeats och Ted Hughes, för att bara nämna några.

Det brukar sägas att varje generation ska ha sin egen översättning av de riktigt stora klassikerna. Över femtio år har gått sedan en översättning av Metamorfoser kom ut, och Ingvar Björkeson är den rätte att ta sig an uppgiften, med kritikerrosade översättningar bakom sig som Dante, Homeros, Baudelaire och Vergilius.

Publius Ovidius Naso (43 f Kr–18 cirka e Kr) var en romersk poet under kejsar Augustus regeringstid, och skrev ett flertal berömda diktverk, bland annat Konsten att älska. Efter en skandal vid hovet blev han landsförvisad och dog i exil.

Den romerske poeten Ovidius skapade med sin erotiska diktning ett slags uppslagsverk över kärleken. I Ars amatoria utformar han en lära i konsten att vinna och behålla kärlek. I Remedia amoris – Botemedel mot kärleken – anlägger han i stället ett nytt perspektiv.  

I detta didaktiska diktverk, en veritabel självhjälpsbok från antiken, ger han råd till den som plågas av kärlek och försöker stå emot Amors härjningar. Med metodisk, närmast vetenskaplig precision behandlar skalden passionen likt ett sjukdomstillstånd. Textens egenartade humor ligger i spänningen mellan denna saklighet och det erotiska ämnet.

Boken inleds med ett kapitel ur Tristia som beskriver Ovidius liv. Det är första gången som Remedia amoris översätts till prosa på svenska.

Översättning och kommentarer av Ruben Wiwe, med ett förord av Martina Björk.

Den klassiska handboken i kärlekens & sexualitetens konst

I denna handbok från vår tideräknings början tar sig den romerska skalden Ovidius an kärlekskonstens gåtor och praktikaliteter. I tre delar avhandlar han i tur och ordning hur en man bör gå till väga för att hitta en kvinna, hur mannen ska göra för att behålla kvinnan, och hur en kvinna ska göra för att hitta och behålla en man. Med både humor och uppriktighet påminner Ovidius läsaren om att man inte bör glömma sin partners födelsedag, att man gärna får låta sig bli saknad - men inte för länge - och att man inte ska bli bestört om man får höra att man har fått en rival. Verket nådde stor popularitet i Rom, och även under medeltiden kunde texterna ingå i skolundervisningen. Samtidigt har dess frispråkighet och sexuella innehåll väckt moralisk indignation. Boken har bränts på bål, förbjudits, och så sent som 1930 beslagtogs den av amerikanska tullmyndigheter. I översättning av John W Köhler.

PUBLIUS OVIDIUS NASO föddes år 43 f. Kr. Han var en uppburen poet i Rom, men landsförvisades år 8 e. Kr. till Tomis vid Svarta havet. Han fick aldrig återvända till staden han älskade, utan dog efter ett decennium i landsflykt.

Få poetiska verk har haft större betydelse för den västerländska kulturen än Ovidius Metamorfoser. Författare som Dante Alighieri, Giovanni Boccaccio, Geoffrey Chaucer och William Shakespeare har tagit djupa intryck av de dramatiska historierna - och ännu på 2000-talet fortsätter den romerske poetens bok att fascinera.Förvandling, »metamorfos«, är det stora temat. Stoffet hämtade Ovidius från antikens myter, men han satte gärna egen prägel på berättelserna. Här finns berömda kärlekspar som Orfeus och Eurydike och en mängd andra gestalter som genomgår märkliga förvandlingar, beroende på gudarnas välvilja, svartsjuka eller hämndlystnad. Nymfen Dafne flyr från guden Apollons uppvaktning och blir till ett lagerträd. Filemon och Baukis får tack vare sin gästfrihet mot Zeus en önskan om att aldrig behöva begrava varandra uppfylld och står för evigt tillsammans i form av en ek och en lind. Metamorfoser är en myllrande skapelseberättelse, i stort och smått. Ovidius berättar inte bara hur världen uppstod, hur Rom bildades eller hur Julius Caesar blev till en stjärnbild, utan också hur mullbärsträdets bär fick sin röda färg. I svensk översättning av Harry Armini.

PUBLIUS OVIDIUS NASO föddes år 43 f. Kr. Han var en uppburen poet i Rom, men landsförvisades år 8 e. Kr. till Tomis vid Svarta havet. Han fick aldrig återvända till staden han älskade utan dog efter ett decennium i landsflykt.

Ett urval med lyrik från Greklands och Roms största författare. Fokus ligger på de klassiska perioderna men även dikter utanför dessa finns representerade. Boken täcker in tidsspannet från 800 f. Kr. till 400 e. Kr.

Här ingår förstås samtliga ”de nio lyrikerna” inklusive Sapfo, Anakreon och Pindaros, men även filosofen Platon och statsmannen Solon kan nämnas, liksom pastoraldiktaren Theokritos. Från Rom känner man bland många andra namn igen Catullus, Vergilius, Horatius, Ovidius och Martialis.

Den romerske skalden Ovidius lästes och älskades av sin samtid, och hans frispråkiga handledning Kärlekskonsten har alltsedan dess fått nya läsare, trots – eller tack vare – statusen som ”förbjuden” bok.

I denna översättning av John W. Köhler har verket kompletterats med den finstämda Botemedel mot kärlek samt den lilla dikten Ansiktsvård.

»Fasti« är helt enkelt den romerska beteckningen för en almanacka, en förteckning över årets alla högtider. När den romerske poeten Ovidius skrev sin "Fasti" ville han ge bakgrund till varför man firar olika helger, exempelvis den rätt bisarra festen Lupercalia då nakna män sprang runt i Rom med strimlor av getskinn som de slog kvinnor med, en romersk fruktbarhetsrit (som för övrigt levt kvar till våra dagar som Alla hjärtans dag).Fastis popularitet har gått upp och ned, under många århundraden ansågs det lika högtstående som hans "Kärlekskonsten" och "Metamorfoser", och inspirerade till många konstverk. Senare har det varit ifrågasatt. Men Fasti har omvärderats, och nu finns ett nyväckt intresse, bland annat eftersom sentida forskare tycker sig se en inbäddad kritik mot de styrande skikten och den tidens censur, som drabbade inte minst den landsförvisade Ovidius själv.Ovidius "Fasti" har tolkats till svenska av en av våra absolut främsta översättare, Ingvar Björkesson, som tidigare översatt Dante, Petrarca och Vergilius. Hans senaste Ovidiusöversättning är "Metamorfoser", ett av antikens mest betydande litterära verk.Publius Ovidius Naso föddes 43 f Kr och dog 17 eller 18 e Kr. I början av sitt författarliv var han främst kärleks diktare och blev berömd för sin handbok i konsten att älska, "Kärlekskonsten". Men hans val av ämne blev också hans olycka, kejsar Augustus landsförvisade honom 8 e Kr, och han fick aldrig återvända. "Metamorfoser" hann precis bli klar innan han var tvungen att lämna Rom. Fasti skrev han delvis i exil.

Översättning: Ingvar Björkeson.

År 8 enligt vår tideräkning slog katastrofen till för poeten Ovidius. Han blev bannlyst från Rom av kejsar Augustus. Varför? Teorierna är många, någon entydig förklaring finns inte. Ovidius själv skrev kryptiskt att orsaken var ”en diktbok jag skrev och ett misstag”. Diktboken skulle då vara Kärlekskonsten, och förklaringen till Augustus vrede att den skulle ha varit för omoralisk. (Vilket är svårt att tro, för det saknades verkligen inte osedlig poesi i Ovidius samtid.) Och vad skulle då misstaget vara? Man tror att det Ovidius på något vis haft samröre med Augustus dotter Julia, och varit inblandad i den otrohetsaffär som lett till hennes förvisning.

Ovidius skeppades iväg till Tomis vid Svarta havet (nuvarande Constanţa i Rumänien). Ensam och olycklig i denna utkantstillvaro diktade Ovidius om sin sorg, och bad vänner om hjälp att få återvända. Men han fick stanna där han var, och dog vid Svarta havets kust.

Från att ha varit betraktade som Ovidius mindre viktiga verk, har Tristia och Brev från Pontos på senare tid fått en renässans som ett viktigt vittnesmål om exilens villkor. De har blivit en källa för nutida författare att inspireras av och fantisera kring, bland andra österrikaren Christoph Rans­mayr (Den sista världen) och Theodor Kallifatides (Brev till min dotter).

Ingvar Björkesonär vår främste översättare av klassiska verk, och har tidigare tolkat bland andra Dante, Home­ros och Vergilius till svenska, samt Ovidius Metamorfoser och Fasti.