Patrik Lundell – författare

Mediehistoria skrivs ofta utifrån ett medium i taget. Den här boken argumenterar istället för att historiens medier utvecklats tillsammans. Nya former, tekniker och praktiker har interagerat med gamla, innehåll har cirkulerat medierna emellan och rader av aktörer har aktivt relaterat till en helhet av uttrycksformer. Denna helhet var konturfast på ett vis som gör det befogat att tala om ett historiskt mediesystem: summan av en viss tids medier och deras inbäddning i sociala, politiska och ekonomiska villkor. I ett antal delstudier prövar boken möjligheterna att på närgången empirisk nivå undersöka 1800-talets mediesystem. Jonas Harvard är fil. dr i historia och verksam med forskning och forskningssamordning vid Mittuniversitetet och Södertörns högskola. Patrik Lundell är docent i idé- och lärdomshistoria och verksam som mediehistoriker vid Lunds universitet.

Does media history really start with a bang? More than just newspapers, television, and social networks, media are the means by which any information is communicated, from cosmic radiation traces to medieval church bells to modern identity documents. Cultures are held together as much by bookkeeping and records as they are by stories and myths.From Big Bang to Big Data is a long history of the media – how it has been established, used, and transformed from the beginning of recorded time until the present. It is not primarily a story of revolutions and innovations, but of continuities and overlaps that reveal surprising patterns across history. Many media were invented as ways to store and share information, and many have served as powerful tools for administration and control. The concerns raised about media today, whether about privacy, piracy, or anxieties over declining cultural standards, preoccupied earlier generations too. In a playful style, accompanied by more than one hundred illustrations, the authors show us how every society has been a media society in its own way.From antique graffiti to last year’s viral YouTube clip, the past is only approachable through media. From Big Bang to Big Data provides a new way of thinking about media in history – and about human societies past and present.

The book investigates the rather neglected "intellectual" collaboration between National Socialist Germany and other countries, including views on knowledge and politics among "pro-German" intellectuals, using a comparative approach. These moves were shaped by the Nazi system, which viewed scientific and cultural exchange as part and parcel of their cultural propaganda and policy. Positive views of the Hitler regime among intellectuals of all sorts were indicative of a broader discontent with democracy that, among other things, represented an alternative approach to modernization which was not limited to the German heartlands.This book draws together international experts in an analysis of right-wing Europe under Hitler; a study which has gained new resonance amidst the wave of European nationalism in the twenty-first century.

The book investigates the rather neglected "intellectual" collaboration between National Socialist Germany and other countries, including views on knowledge and politics among "pro-German" intellectuals, using a comparative approach. These moves were shaped by the Nazi system, which viewed scientific and cultural exchange as part and parcel of their cultural propaganda and policy. Positive views of the Hitler regime among intellectuals of all sorts were indicative of a broader discontent with democracy that, among other things, represented an alternative approach to modernization which was not limited to the German heartlands.This book draws together international experts in an analysis of right-wing Europe under Hitler; a study which has gained new resonance amidst the wave of European nationalism in the twenty-first century.

"OBJEKTIVT sett är det naturligtvis så, att den tyska nationalsocialismen, liksom varje annan stor folkrörelse, är en blandning på gott och ont, men enligt mitt förmenande överväger det goda." - Genetikprofessorn Herman Nilsson-Ehle 1937.

De intellektuellas förräderi? handlar om sympatier för den tyska nationalsocialismen bland svenska intellektuella. Dessa akademiker på universiteten eller inom de akademiska professionerna, författare, konstnärer och journalister, var oftast inte organiserade nazister. Däremot engagerade de sig i nazismen närstående organisationer och publikationer, eller samarbetade på andra sätt med Nazityskland. Med objektiviteten som ammunition deltog de i ett vetenskapens och kulturens propagandakrig för att förstärka Tredje rikets legitimitet.

Trots omfattande forskning om perioden är de intellektuella "tyskvännerna" fortfarande ett försummat kapitel i svensk historia. De frågor boken behandlar utgör också en ideologiskt minerad terräng. Problematiken med gränsdragningen mellan vetenskap och politik, och om anspråk på objektivitet i det offentliga samtalet, har inte försvunnit utan är ständigt aktuell.

Innehåll: Maria Björkman, Patrik Lundell & Sven Widmalm, "De intellektuellas förräderi?" Andreas Åkerlund, "Vilhelm Scharp - tyskvän, nationalist och antinazist?" Sven Widmalm, "Vetenskap som propaganda. Akademiska kontakter mellan Sverige och Tyskland under Tredje riket" Birgitta Almgren, "Svenska universitet - mål för nazistisk kulturpolitik" Maja Hagerman, "Svensk rasforskning och den nazistiska världsbilden. Herman Lundborgs vänskap och utbyte med ledande rashygieniker i Nazityskland" Maria Björkman, "Ras, vetenskap och objektivitet. Några lojaliteter hos Folke Henschen" Olof Ljungström, "'När ett helt folk drivits i landsflykt'. Gösta Häggqvist och flyktingfrågan vid Karolinska institutet" Henrik Rosengren, "Mellan kulturpolitisk anpassning och estetiska objektivitetsideal. Musikkritik och musikpolitik i Dagsposten 1941 till 1945" Bibi Jonsson, "Rütger Essén och de släckta metropolerna" Benjamin G. Martin, "Svensk film i Hitlers Europa. Nationell filmindustri och internationella nätverk" Patrik Lundell, "De välvilligas rationalitet. Objektivitetsideal och mediekritik inom Riksföreningen Sverige-Tyskland 1938 till 1958" Ola Larsmo, "Det svarta nätet. Om unghögern, Sveriges nationella förbund och Sverigedemokraterna" Johan Östling, "Nya nyanser av brunt. Utblick över ett forskningsfält"

Historiska diskussioner om medier har länge dominerats av olika framstegsberättelser. Mediehistoriens mening tycks här bero på vad den pekar fram emot. Om kilskriften kulminerar i Gutenbergs tryckpress, når Turingmaskinen följaktligen sin höjdpunkt i Apples senaste gränssnitt. Men vid varje tidpunkt i historien finns ett vidsträckt medielandskap som väntar på att utforskas. Den här boken är ett bidrag till mediernas kulturhistoria. Med utgångspunkt i ett brett mediebegrepp belyser den massmedier som teve, film och internet, men också äldre medieformer som skriften, posten och ornamentik. En rad olika mediepraktiker lyfts fram från skriftkulturens administrativa förändring av statsapparaten kring 1700, över marknadsföringen av konfektyr med hjälp av kändisar runt förra sekelskiftet, till dagens realtidsövervakning med skärmbildsteknologier. Boken argumenterar för att det är först när medier betraktas i sin historiska specificitet som det blir möjligt att föra mer övergripande resonemang om hur relationer mellan medier och kultur skiftar över tid och rum. Gamla medier var en gång nya. De vittnade om ett levande förflutet och en osäker framtid.

Liksom andra makter har den svenska pressen lagt kraft och pengar på att göra propaganda för sig själv. I den här boken fokuseras de formerande åren från sekelskiftet 1900 till andra världskriget, då institutionen på allvar erövrade sin status och ställning. I centrum står några större publika jippon, framför allt en journalistkongress 1897, ett pressbesök 1923 och en pressutställning 1945. Men här skildras först förutsättningarna journalistiken står inför i dag. För att påverka olika publikers uppfattningar om pressen, och i regi av inte minst Publicistklubben, har en stor mängd medieformer tagits i bruk, från frimärken till bronsstatyer. Men det rör sig inte huvudsakligen om propaganda i betydelsen enkelriktad spridning till passiva mottagare. Andra makter och aktörer – politiken, den ekonomiska sfären, konsten, akademin och allmänheten – har bidragit mycket aktivt i ett slags legitimerande rundgång. Bokens titel syftar bokstavligen på en skadegörelseincident rörande statyn över Lars Hierta – i överförd mening kan den förstås som en kritik av den typ av pressforskning som okritiskt tjänat dessa legitimitetssträvanden.