Per Eliasson – författare

I drygt två årtionden har svensk säkerhetspolitik och Sveriges militära försvar inriktats på att delta i internationella insatser, exempelvis i Afghanistan och f.d. Jugoslavien. Men sedan kriget i Georgien 2008 och oroligheterna på Krim 2014 har styrningen ändrats: idag är försvaret av det egna territoriet högsta prioritet. Men hur kan Sverige värnas militärt vilka möjligheter och begränsningar avgör om skölden ska fungera?

I en tematisk genomgång belyser en grupp experter förutsättningarna för väpnad strid i Östersjöområdet. Inledningen ger en överblick och ett historiskt perspektiv på tidigare aktiviteter kring Östersjön. Därefter skildras hur regionens särskilda förut­sättningar påverkar valen av strategi, operativt tänkande och taktik för mark­-, sjö-­ och luftstridskrafter och även vill­koren för logistiska funktioner. De medverkande är knutna till Försvarshögskolan som lärare och forskare, eller tidigare anställda i Försvarsmakten.

Gemensamt för de danska och svenska erfarenheterna är att varken kulturarv eller kanon kan frigöras från politiska aspekter, ett faktum som i olika grad är uppenbart i bokens artiklar. Att utse företeelser till kulturarv eller att föra upp dem på en kanonlista är att vilja något med dem. Men vad? Och vilka platser, föremål och berättelser utses? På vilka grunder? Och av vem? I Kanon och kulturarv skriver 17 forskare om olika sätt att aktivt förhålla sig till och använda det förflutna och vilka konsekvenser det får i olika sammanhang. Landskap, industrianläggningar, europeiska konventioner, musik, minnesparker, propositioner, läroplaner, fotbollsplaner och arkeologiska fyndplatser är några av de arenor som undersöks.

År 1873 inrättades Generalstaben en elit av särskilt utbildade officerare som skulle leda arméns utveckling av krigsplanläggning, mobiliseringsplaner och större övningar. År 1937 ersattes den med Försvarsstaben och Arméstaben, och 1994 etablerades dagens Högkvarter.

Generalstabsofficerarna har fortsatt att prägla stabernas arbete, och deras roll i försvaret under 150 år lyfts fram i denna bok. Författarna genomlyser hur generalstabskåren har utgjort en viktig grund i den högsta militärledningens förberedelser i fred och ledning i krig. Staben och dess bärande idé beskrivs, liksom dess internationella och svenska förhistoria.

Författarna belyser den svenska operativa ledningen från Gustav III:s tid och framåt med framväxten av försvaret av övre Norrland och tillsättandet av en överbefälhavare för Försvarsmakten. Även Generalstabens förhållande till regering, riksdag och en rad försvarsutredningar har ett givet utrymme i boken. Författarna diskuterar också militär samverkan med andra länder, liksom Generalstabens agerande vid några större säkerhetspolitiska kriser högst aktuella ämnen även idag.