Sara Stridsberg – författare

”Ibland tänker jag att jag skulle vilja springa hela vägen genom Mattis barndom för att skydda honom från stormen som är på väg att dra in och lyfta upp honom och bära i väg honom och gömma honom för de förbannelser som tycks vila över vår familj. Lika ofta tänker jag att jag skulle passa på att döda honom då, även om det skulle betyda att ingen av oss någonsin skulle ha funnits. Inte jag, inte Eddie.”

På en bänk i Berzelii park sitter Nina Stjärne, förkrossad av sorg. Hon har förlorat sin lillasyster och nu rör sig tankarna tillbaka till evighetsstranden på Panic Beach, fylld av djurskelett och ensamma barnlekar. Där tillbringade de somrarna i skuggan av fadern Matti, som alltid väntat på döden.

I Berzelii park tar också familjen Stjärnes berättelse sin början, hundra år tidigare. Deras historia är som ett mörkt tidvatten som drar med sig drömmar och förhoppningar, barn och föräldrar, ut i djupet. Som en aldrig avstannande pil flyger frågan om förlåtelsen genom åren.

FARVÄL TILL PANIC BEACH är en storartad roman om skuld, sanning och hopp, om att säga farväl, till sist och för alltid.

”’Farväl till Panic Beach’ är smärtsamt vacker och en av Sara Stridsbergs starkaste romaner.”

Göteborgs-Posten

”Sara Stridsberg aldrig har varit skickligare som romanförfattare än hon är just nu.”

Svenska Dagbladet

”’Farväl till Panic Beach’ är vacker och oupphörligen fängslande. En av de bästa romaner jag läst i år.”

Sydsvenskan

”Det är en varm, genomskådande, djupt gripande och alldeles underbar roman med ett språk som vibrerar av känslor och liv.”

Falu Kuriren

”Romanen stryker under Sara Stridsbergs författarskap som ett av de viktigaste vi har, i sin kompromisslöshet och i sin enträgna vilja att se det mänskliga i allt det svåra som sker med människor; i deras fallande, i deras oförmåga, i deras eviga längtan efter kärlek.”

Borås Tidning

När Jimmie Darling kommer till Beckomberga mentalsjukhus börjar hans dotter Jackie tillbringa allt mer tid där och när modern reser till Svarta havet blir sjukhuset hela hennes värld. Där finns läkaren Edvard Winterson som varje natt tar med sig Jim och några utvalda patienter till sina stora fester vid Lill-Jansplan, där finns Inger Vogel som rör sig på gränsen mellan ordning och ödeläggelse och Sabina med sina pärlor och sin bedrövelse. Där finns också Paul och kärleken, det verkliga vansinnet. Beckom​berga – ode till min familj är en berättelse om drömmen att hålla någon kvar i ljuset som aldrig riktigt har velat vara där, om skräcken och längtan efter att falla. I Sara Stridsbergs bedövande vackra roman är mentalsjukhuset intill Judarskogen både en monstruös ängel och en gammal utopi om att fånga den som faller.

DRÖMFAKULTETEN

Ett hotellrum i Tenderloin District, torskdistriktet i San Francisco. Det är april 1988 och Valerie Solanas ligger och dör i lunginflammation på en smutsig madrass och nedkissade lakan. Utanför fönstret blinkar rosa neonskyltar, porrmusiken arbetar dag och natt.

Den 30 april hittas hennes kropp av hotellpersonalen. I polisrapporten står det att den döda knäar vid sängkanten (har hon försökt ta sig upp i sängen? har hon gråtit?), att hennes kropp är täckt av maskar och att döden troligen har inträffat någon gång kring den 25 april.

Några veckor tidigare har någon i hotellpersonalen sett henne sitta och skriva vid fönstret. Jag tänker mig högar av papper på skrivbordet, silverkappan på en galge vid fönstret och lukten av saltvatten från Stilla Havet, jag tänker mig Valerie febrig i sängen där hon försöker röka cigaretter och göra anteckningar. Jag tänker mig utkast och manuskript överallt i rummet? Sol kanske? Vita moln? En ökens ensamhet?

Jag tänker mig att jag är där hos Valerie.

Drömfakulteten är en litterär fantasi om amerikanskan Valerie Solanas. Den utsågs i en omröstning bland kritiker, författare med flera, gjord av Sydsvenskan och Dagens Nyheter, till 00-talets bästa roman.

Happy Sally är en fantasi om Sally Bauer, kanalsimmerska och simmardrottning. Sally Bauer var besatt av att simma. Alldeles före krigsutbrottet 1939 blev hon den första skandinaven att krossa Engelska kanalen. Tiden: 15:22.

Långt senare försöker en annan simmerska, Ellen, göra om bedriften. Hennes längtan efter att simma bestämmer allt omkring henne. Hon har ingått ett vad med sin man, Viktor: om hon lyckas ska hon få ägna sig åt simning för all framtid; om hon misslyckas måste hon och barnen följa med Viktor på hans drömseglats över Atlanten.

När dottern återvänder till Dover för att minnas kanalsommaren kommer Ellens utopi och nederlag att speglas i historien om Sally Bauer och hennes triumf. I kanalens tidvatten möts två övertygade och egensinniga simmerskor.

Happy Sally är bitvis lyriskt och fragmentariskt skriven, men till skillnad från många debutromaner har den en mycket stark och enkel grundhistoria, och till skillnad från de flesta romaner är det här kvinnor och mödrar som hänsynslöst följer sin dröm, som försummar familj och barn, som drivs av en obetvinglig frihetslängtan: "En dag ska jag krossa Kanalen. Det brinner i mig av högfärd."

Lo och hennes far gör nattliga utflykter i en gammal Jaguar genom de brinnande skogarna i en okänd europeisk stad. Lo är en dröm och en spegel där också andra öden skymtas. Dolores Haze som färdas ur Nabokovs roman mot barnsängsdödens Alaska. En tillfångatagen aphona i Jardin des Plantes i Paris som tränas av en vetenskapsman att börja teckna. En okänd mor som kör omkring i de upplysta motorvägarnas cirklar utanför städerna.Darling River är en storslagen och melankolisk roman om barnet utan barndom och kvinnan utan framtid.

”Och det var juni, det var månaden för att försvinna, månaden för att bli hittad i stycken, månaden för att förlora sitt huvud, sin tunga och sitt kön.”

En kort stund har hon funnits i världen, med dess begär, längtan och fruktan. Tills någon valde att släcka hennes liv och sprida hennes kroppsdelar i landskapet. Men barnen finns, som en gång var hennes, Valle och Solveig, som har omhändertagits av myndigheterna och placerats någonstans längs Sverigekartan. Och föräldrarna Raksha och Ivan fortsätter att finnas, irrande genom Stockholm och den dödas förlorade värld. Och dödsögonblicket finns, det tar aldrig någonsin slut.

Sara Stridsbergs nya roman berättar om den absoluta utsattheten; om grymhet, ensamhet och moderskärlek. Om det som ändå blir kvar efter att allt försvunnit. Kärlekens Antarktis är ett hjärtslitande existentiellt drama som innehåller Stridsbergs karakteristiska blandning av stor litterär tyngd och tillgänglighet, en originell mix av skräck och skönhet, längtan och svart förtvivlan. En brutal berättelse om oväntad kärlek, ömhet och ljus i det totala mörkret.

Berättelserna i "Hunter i Huskvarna" utspelar sig i trånga svenska landskap och ute i världen, mellan barndom och förbrukade liv, mellan sorg och livsgnista, mellan rå verklighet och saga. Det är valar och barer och nedlagda fabriker, det är städer och familjer i ruiner, ensamma divaner och näckrosor och rovdjur, begravningar och hämndbegär och hemliga sällskap och den eviga frågan om förlåtelse. Elva öden som tillsammans skapar en svindlande mytologi om kärlek och överlevnad.

"När Vättern öppnar sig som ett isblått skimrande hav, det är när man kommer åkande norrifrån, jag har aldrig sett något sådant någon annanstans, när ljuset slår in i backspegeln då tänker jag att jag är i Los Angeles, att det här är mitt Los Angeles. Jag kör snabbt hela den sträckan, med en förväntan som inte kommer att infrias, men som är där varje gång, som om livet börjar precis där. Den känslan försvinner efter Tokeryd, när världen liksom krymper och sugs in som i en svart säck."

Parken är en skog i staden. Det är landet utanför. I parken kan vad som helst hända. Ibland händer så mycket att hela världen kantrar. Ibland händer ingenting alls. Det gör inget, vi vill bara gå dit.

Med en djup längtan efter något som knappt går att sätta ord på går barnen till parken med gungorna och de höga klätterställningarna så fort de får för sina föräldrar. Där bakom grindarna rör sig tiden annorlunda. Där hörs inte bruset från stan. Hejdå stan! Hejdå världen! Hejdå allihop! ropar de så det ekar mellan trädstammarna och rakt ut i universum. Stora och omvälvande frågor ryms i Sara Stridsbergs och Beatrice Alemagnas bilderbok Vi går till parken som utkommer hösten 2021.*

Beatrice Alemagna (f. 1973) kommer från Bologna i Italien, men bor i Paris sedan 1996. Hennes vackra, innovativa bilderböcker är översatta till många olika språk och hon har fått en rad prestigefyllda internationella utmärkelse. Hon är också flerfaldigt nominerad till Hans Christian Andersen Literature Award och Astrid Lindgren Memorial Award, ALMA-priset världens två största och mest ansedda barnlitteraturpriser.  Sara Stridsberg (f 1972) fick sitt stora genombrott, också internationellt, med romanen Drömfakulteten (2006) som belönades med Nordiska rådets litteraturpris och nominerades till Man Booker Prize. Med romaner som Darling River, Beckomberga och Kärlekens Antarktis har hon befäst sin ställning som en av våra främsta författare. Hon skriver också böcker för barn. Dyksommar, med bilder av Sara Lundberg, nominerades till Augustpriset 2019. En bilderbok som »lyser av poetiskt precisa ord och bilder«, skrev juryn.

En ask fylld med vänskap: det här är berättelser om lojalitet och om att dela allt. Om svikna löften och kärlek, omtanke och besvikelse. Noveller skrivna av fyra stora, samtida författare - att ge till dig själv, eller till din bästa vän.

Asken innehåller fyra böcker:

Sara Stridsberg - Vi var rovdjur

Rachel Cusk - Det är så man gör

Lisa Taddeo - Suburban Weekend

Chimamanda Ngozi Adichie - Apollo

En dag är Zoes pappa bara borta. Hon får veta att han har blivit sjuk och måste vara kvar på det stora sjukhuset länge. När hon hälsar på tillsammans med sin mamma, säger han att han inte orkar med fler besök. Men Zoe fortsätter att åka dit ändå. Och i väntan på att pappan ska orka möter hon simmerskan Sabina, som blir hennes vän.

Text av Sara Stridsberg och bilder av Sara Lundberg.

”Ibland tänker jag att jag skulle vilja springa hela vägen genom Mattis barndom för att skydda honom från stormen som är på väg att dra in och lyfta upp honom och bära i väg honom och gömma honom för de förbannelser som tycks vila över vår familj. Lika ofta tänker jag att jag skulle passa på att döda honom då, även om det skulle betyda att ingen av oss någonsin skulle ha funnits. Inte jag, inte Eddie.”

På en bänk i Berzelii park sitter Nina Stjärne, förkrossad av sorg. Hon har förlorat sin lillasyster och nu rör sig tankarna tillbaka till evighetsstranden på Panic Beach, fylld av djurskelett och ensamma barnlekar. Där tillbringade de somrarna i skuggan av fadern Matti, som alltid väntat på döden.

I Berzelii park tar också familjen Stjärnes berättelse sin början, hundra år tidigare. Deras historia är som ett mörkt tidvatten som drar med sig drömmar och förhoppningar, barn och föräldrar, ut i djupet. Som en aldrig avstannande pil flyger frågan om förlåtelsen genom åren.

FARVÄL TILL PANIC BEACH är en storartad roman om skuld, sanning och hopp, om att säga farväl, till sist och för alltid.

”’Farväl till Panic Beach’ är smärtsamt vacker och en av Sara Stridsbergs starkaste romaner.”

Göteborgs-Posten

”Sara Stridsberg aldrig har varit skickligare som romanförfattare än hon är just nu.”

Svenska Dagbladet

”’Farväl till Panic Beach’ är vacker och oupphörligen fängslande. En av de bästa romaner jag läst i år.”

Sydsvenskan

”Det är en varm, genomskådande, djupt gripande och alldeles underbar roman med ett språk som vibrerar av känslor och liv.”

Falu Kuriren

”Romanen stryker under Sara Stridsbergs författarskap som ett av de viktigaste vi har, i sin kompromisslöshet och i sin enträgna vilja att se det mänskliga i allt det svåra som sker med människor; i deras fallande, i deras oförmåga, i deras eviga längtan efter kärlek.”

Borås Tidning

En dotter kommer till mentalsjukhuset Beckomberga för att besöka sin pappa, den livshungrige och dödslängtande Jimmie Darling. Beckomberga ska snart stänga för gott, men för en tid blir denna isolerade värld hennes andra hem och flera av de intagna hennes vänner.

Mor och dotter, Edith Ewing Bouvier Beale och Edith Bouvier Beale, lever i ett förfallet hus bland de rika i East Hampton, vid Atlantkusten norr om New York. Tvättbjörnar och katter rör sig i huset, havsfåglar flyger in och ut genom krossade fönster. Inga nya besökare kommer längre, bara människor och drömmar från förr. Det här är moderns och dotters rike, här är de fria och suveräna, stjärnor i sina egna liv.

I en övergiven skyskrapa någonstans i Detroit befinner sig Carter och Vladimir. Vladimir vill att Carter ska hjälpa honom att dö. I en annan del av staden finns Vladimirs tvillingbror Jack, som Carter tidigare levt med. Tillsammans har de ett barn som hon inte längre träffar. Utanför förvandlas världen, blir långsamt till ruiner.

I tre pjäser som nyligen spelats på scener i Stockholm ger Sara Stridsberg röst åt fångna och suveräna, besegrade och odödliga.

Förra vintern lekte vi kurragömma i parken och luften var full av iskristaller. Med lilla varg kunde vad som helst hända. Men nu är hon borta. Kanske gömmer hon sig bland träden? Eller nere vid sjön? Jag blundar och räknar.– 1-8-22-29-41-35-56-98-1000! Sen vänder jag mig om och ropar:– Nu kommer jag! Sara Stridsberg har skrivit en saga för alla åldrar om lekar i vinternatten och minnet av den som nyss fick världen att glimra. Sara Lundberg har målat vargsyskonens lek med grova oljekritor och fångat varje andetag i vargavintern. De har tidigare gjort Dyksommar tillsammans, som utkom 2019 och nominerades till Augustpriset. En bilderbok »som lyser av poetiskt precisa ord och bilder«, skrev Augustjuryn.

Sara Stridsberg är en av våra främsta romanförfattare och dramatiker. Lilla varg är hennes fjärde bok för barn.Sara Lundberg, författare och konstnär, är en av Sveriges mest prisade bilderboksskapare. Hon har nominerats till Augustpriset flera gånger och vann senast 2017 för bildromanen Fågeln i mig flyger vart den vill.

Får jag presentera din syster.Jag har ingen syster, sa jag. Nu har du det. Visst är hon söt?, sa far och vi betraktade henne som ett enda öga. Hennes ansikte blev långsamt rosa, och jag hade faktiskt inte sett något sötare, men det sa jag inte. Hon liknade en docka, eller en blomma. Har hon ett namn? Jag heter Johnny om du måste veta. Undergången är aldrig vackrare än hos Sara Stridsberg, skrev Expressens Anina Rabe i och med utgivningen av Stridsbergs roman Kärlekens Antarktis. Här möter vi den kringflackande John och hans två medpassagerare. De sätts att dela baksäte, men är främlingar - eller systrar? En febrig sommar 1982, i den regntunga skogen och vid spegelblanka sjöar, väcks en samhörighet dem emellan. Vi var rovdjur är en finstämd och gåtfull berättelse, men med en ständig närvaro av ett underliggande hot.

MEDEA: Jag kände inte till kärlekens kronologi. Början. Mitten. Slutet. Det obönhörliga. Hans blick som inte längre ser på mig. Jag kan inte leva utan den. Det är en sjukdom. Jag känner mig dödssjuk. Jag kommer att dö av det här tillståndet. Jag går ingenstans.

Flyktingen Medea. Drottningen Kristina Alexandra. Den hemlösa Valerie Solanas. Alla försöker de röra vid himlen och stjärnorna. De rasar och överges och vägrar att böja sig, de fortsätter att älska trots att kärleken verkar omöjlig. Sara Stridsbergs tre pjäser Medealand, Dissekering av ett snöfall och Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika är inte bara stor dramatik utan också stora läsupplevelser.

”Kärleken är den pol som allt hos Stridsberg strävar mot även om vi inte ser det. Kärleken: lika oundgänglig som nåden är för den kristne; lika omöjlig att undfå med bara makt och vilja; och precis lika oumbärlig om vi vill förstå oss själva som levande människor.”

Ur Steve Sem-Sandbergs efterord

Berättelserna i "Hunter i Huskvarna" utspelar sig i trånga svenska landskap och ute i världen, mellan barndom och förbrukade liv, mellan sorg och livsgnista, mellan rå verklighet och saga. Det är valar och barer och nedlagda fabriker, det är städer och familjer i ruiner, ensamma divaner och näckrosor och rovdjur, begravningar och hämndbegär och hemliga sällskap och den eviga frågan om förlåtelse. Elva öden som tillsammans skapar en svindlande mytologi om kärlek och överlevnad.

"När Vättern öppnar sig som ett isblått skimrande hav, det är när man kommer åkande norrifrån, jag har aldrig sett något sådant någon annanstans, när ljuset slår in i backspegeln då tänker jag att jag är i Los Angeles, att det här är mitt Los Angeles. Jag kör snabbt hela den sträckan, med en förväntan som inte kommer att infrias, men som är där varje gång, som om livet börjar precis där. Den känslan försvinner efter Tokeryd, när världen liksom krymper och sugs in som i en svart säck."