Stewe Claeson – författare

Den romerska historien under antiken uppvisar dels en skara lysande kulturpersonligheter, kanske främst diktare, dels en större skara osannolika skräckgestalter. I folkmedvetandet torde Nero vara den värste av dem. Det intressanta är att Neros fem första år som kejsare ofta betraktats som den mildaste och bästa epoken under tidig kejsartid. Förklaringen brukar vara att den unge blivande kejsaren hade två mycket märkliga män som personliga lärare och uppfostrare: dels den gamle krigaren och chefen för det kejserliga pretoriangardet Sextus Afranius Burrus, dels filosofen och författaren Lucius Annaeus Seneca.I centrum för romanen står Lucius Annaeus. Men inte under den tid då han uppfostrar den begåvade och livsfarlige blivande kejsaren utan under några månader under Senecas sista år. Det var en tid då Neros storhetsvansinne tog förfärande proportioner sedan han låtit döda inte bara politiska motståndare utan också sina egna släktingar i periferin och till sist sin egen mor och sin unga hustru. År 62 mördade han så också Burrus. Därefter tappade Nero greppet om verkligheten och paranoida utrensningar av verkliga och misstänkta motståndare tog sådan fart att moderna forskare nu använder uttrycket Holocaust, Förintelse, om den tiden.Seneca stod på tur och visste om det. Romanen består av ett antal samtal som Seneca för under dessa sena månader och strax innan han tvingades begå självmord inför vänner och sitt husfolk. Och mitt i alltsammans brinner så Rom.Stewe Claesons nya roman tar på många sätt vid där hans hyllade historiska roman Tiro slutade, den som följde den store tänkaren Cicero utifrån slaven Tiros åldrade blick. Även denna gång ställs de stora frågorna på sin spets: hur leva när man vet att man har kort tid kvar, vad göra när samhället ruttnar uppifrån, hur överleva som god i en ond tid? - och det görs på Stewe Claesons omisskännliga lärda och underhållande prosa.

Stewe Claeson skildrar i sin tredje roman en kvinna som bryter upp från ett äktenskap byggt på hennes offer. Hon lever sen knappa tjugo år tillbaka tillsammans med en tio år äldre man, på landsbygden i Värmland. Han är präst och har nu drabbats av en obotlig sjukdom som gör hans beroende av henne totalt. De är barnlösa, efter en abort och ett missfall. Hon förlorar sin enda släkting, en excentrisk moster, och måste fara till Stockholm för att ordna upp dennas kvarlåtenskap. Det ger henne andrum och en möjlighet att få syn på sitt eget liv. Stewe Claeson har blivit känd som mästerlig novellist och språkkonstnär. I den nya romanen går båda dessa egenskaper igen. Stämma i havet är ett slags kammarspel, ett äktenskapsdrama med begränsat antal roller men med obegränsat antal tydningar.

Esaias Tegnér var 56 år och stod på krönet av sin bana när han 1834 förälskade sig huvudlöst i den mer än trettio år yngre Emili Selldén. Han var nationalskald, biskop, riksdagsledamot, en av De Aderton och liderlig som få. Stewe Claesons porträtt av den åldrande mannens lidelse och leda är varmt och präglat av en förstående humor. Sällan har vi kommit skaparen av Det eviga och Fritiofs saga så nära som här. Sex år senare sitter han på hospital i nordtyska Schleswig och botar en djup depression. Det är mellan dessa stationer som berättelsen växlar. Det är inte lätt att vara poet. Eller biskop. Eller medelålders man. Stewe Claesons porträtt av Tegnér är präglat av ömhet och förståelse. Han skildrar biskopens lidelse och leda och lyckas samtidigt frammana skarpa och färgrika bilder av 1800-talets Sverige mellan supkalas på lantliga prästgårdar och kungamiddagar i huvudstaden. Och bilden av det svenska brännvinsbordet växer till en symbol för livet självt: fyllt av rikedom och överflöd, men farligt och helt utan ordning.

Stewe Claesons roman utspelar sig under en enda dag i en mycket gammal mans liv, en man som stått en av världshistoriens mest berömda tänkare och politiker mycket nära. Tiro är berättelsen om Ciceros sekreterare, om ett mord och dess oväntade upplösning. Tiro lever ett stillsamt liv med regelbundna vanor. Han har sina gäster, han har sina slavar och sin vackra villa i Puteoli vid Neapelbukten. Mitt i vardagslunken skakas hans hushåll av ett mord. Tiro tvingas försöka reda ut vad som har hänt, och vilka konsekvenserna kommer att bli. Den gamle skrivaren kastas in i ett oväntat filosofiskt och moraliskt dilemma, som får sin oväntade upplösning. Stewe Claesons skarpögda roman är på en gång ett filosofiskt samtal med läsaren och en spännande mordhistoria. I berättelsens väv träder Rom fram i all sin brutalitet och skönhet. Men framför allt är det ett porträtt i mättade färger av en man som levt ett sekel, sett det mesta och lyckats lära sig något av det.

Pigan i Arras (1993) är en roman om Ulf Gudmarsson och hans hustru Birgitta Birgersdotter, den heliga Birgitta. Den följer deras långa hemresa genom ett krigshärjat Europa, efter pilgrimsfärden till Santiago de Compostela. Men framför allt är det en berättelse om den enskilda människans hemkomst till sig själv.För Birgitta visar sig en väg mot det hinsides, för Ulf en mot det som är här och nu.

Stewe Claeson visar i novellsamlingen Stenhuggaren som gick barfota (1986) på sin sällsamma förmåga att med små medel teckna konturskarpa bilder av människors utsatthet. Claesons berättelser står levande upp från boksidorna, och man bär dem med sig länge.

Tröst (2001) är ett urval ur Stewe Claesons tidigare novellsamlingar, Ouvertyr till en luffarbegravning (1981), Stenhuggaren som gick barfota (1986) och Jag bor granne med en stråkkvartett (1991), samt två noveller som är nya för denna volym.Här visar Claeson prov på sin lyhörda förmåga att gjuta liv i de människor vars öden han gestaltar. Urvalet är gjort av Anders Mortensen som också bidrar med en initierad och belysande efterskrift.