Tage Erlander – författare

Den 4 april 1968 mördas den ledande gestalten för medborgarrättsrörelsen i USA pastorn Martin Luther King vid ett tal från en hotellbalkong i Memphis, Tennessee. Nyheten om Kings död utlöser svåra kravaller i flera städer i USA.

Bara ett par månader senare skjuts senatorn och justitieministern Robert Kennedy till döds vid ett attentat i Los Angeles. Han har tidigare under året meddelat att han avsett att ställa upp i presidentvalet i november samma år. Vid presidentvalet i slutet av året vinner republikanen Richard Nixon en storseger mot demokraten Hubert Humphrey.

Den 1 juli undertecknas under högtidliga ceremonier i Moskva, Washington och London ett fördrag om förbud mot spridning av kärnvapen. Frankrike och Kina vägrade dock att medverka.

Året har blivit känt som studentrevolternas år. I Frankrike leder revolterna till stort kaos. Fackföreningsrörelsen där upprörs över polisens brutalitet och utropar en dygnslång solidaritetsstrejk som övergår i en allmän strejk. Händelserna i Frankrike inspirerar Stockholms studenter att i maj månad ockupera sitt eget kårhus i protest mot universitetskanslerns förslag om fasta studiegångar vid universiteten, benämnda UKAS.

Kriget i Vietnam uppmärksammas stort i den svenska politiska debatten även detta år. I Stockholm hålls i februari en stor demonstration, som riktar sig mot USA:s krig i Vietnam. Ett skäl till att demonstrationen väcker stor uppmärksamhet, inte minst i USA, är att en ledamot av regeringen, utbildningsministern Olof Palme, går i täten på demonstrationståget, sida vid sida med Nordvietnams Moskvaambassadör.

I maj detta år beslutar den svenska riksdagen om en övergång till enkammarriksdag. Den nya enkammarriksdagen ska bestå av 350 ledamöter, valda i direkta och strikt proportionella val; dock införs en spärr mot småpartier. För att bli representerade i riksdagen måste partierna få stöd av minst fyra procent av de röstande.

Den 15 september 1968 är det för sista gången val till riksdagens andra kammare och valresultatet innebär en storseger för socialdemokraterna, som för första gången sedan 1940 får egen majoritet i kammaren.

Ingående, öppenhjärtigt och levande skriver Tage Erlander om de stora händelserna i världen, men givetvis även om det politiska vardagsarbetet. Inte minst får vi en rad temperamentsfulla porträtt av tidens ledande politiker, kungahus, kulturliv och vetenskapliga värld.

Utan motstycke och skygglappar skildras ett klassiskt skede i svensk politik av dess mest legendariske representant.

Ingående och levande beskriver Erlander folkhemsbygget, balansgången under kalla kriget, rättsskandalerna, baltutlämningen, atomvapenfrågan med mera. Men givetvis även det politiska vardagsarbetet. Inte minst får vi en rad temperamentsfulla porträtt av tidens ledande politiker: Möller, Wigforss, Hedlund, Ohlin, Hammarskjöld, Myrdals, Sträng och alla de andra. Så även kungahuset, kulturlivet och den vetenskapliga världen.

Dagböckerna ger ett osminkat porträtt av författaren själv, en man som plötsligt fick uppdraget att leda ett parti och ett land. Erlander sparar inte på sin drastiska humor, men heller inte på sitt ofta eldiga humör.

Utgåvan innehåller förtydligande kommentarer samt ett stort personregister av Leif Andersson. Totalt omfattar dagböckerna åren 1945-1967, alltså Erlanders hela statsministertid.

"en närmast skakande öppenhjärtig skildring av Erlanders liv och politiska verksamhet." (Nya Wermlands-Tidningen)

"På varje sida i dagböckerna blixtrar det till av humor, ironi och svidande personomdömen." (Nerikes Allehanda)

"av oskattbart värde för den historiska och samhällsvetenskapliga forskningen." (Sydsvenska Dagbladet)

Jämfört med memoarernas havregrynsgröt är detta champagne och kaviar. (Staffan Skott, DN)

Utan motstycke och skygglappar skildras ett klassiskt skede i svensk politik av dess mest legendariske representant.

Ingående och levande beskriver Erlander folkhemsbygget, balansgången under kalla kriget, rättsskandalerna, baltutlämningen, atomvapenfrågan med mera. Men givetvis även det politiska vardagsarbetet. Inte minst får vi en rad temperamentsfulla porträtt av tidens ledande politiker: Möller, Wigforss, Hedlund, Ohlin, Hammarskjöld, Myrdals, Sträng och alla de andra. Så även kungahuset, kulturlivet och den vetenskapliga världen.

Dagböckerna ger ett osminkat porträtt av författaren själv, en man som plötsligt fick uppdraget att leda ett parti och ett land. Erlander sparar inte på sin drastiska humor, men heller inte på sitt ofta eldiga humör.

Utgåvan innehåller förtydligande kommentarer samt ett stort personregister av Leif Andersson. Totalt omfattar dagböckerna åren 1945-1967, alltså Erlanders hela statsministertid.

"en närmast skakande öppenhjärtig skildring av Erlanders liv och politiska verksamhet." (Nya Wermlands-Tidningen)

"På varje sida i dagböckerna blixtrar det till av humor, ironi och svidande personomdömen." (Nerikes Allehanda)

"av oskattbart värde för den historiska och samhällsvetenskapliga forskningen." (Sydsvenska Dagbladet)

Jämfört med memoarernas havregrynsgröt är detta champagne och kaviar. (Staffan Skott, DN)

Året är 1969 och amerikanen Neil Armstrong blir den första människan att sätta sin fot på månen. I USA installeras Richard Nixon som landets president. Under valrörelsen har Nixon lovat att göra sitt bästa för att få slut på Vietnamkriget. I januari erkänner den svenska regeringen Nordvietnam och meddelar i februari att desertörer och andra krigsvägrare som kommit till Sverige ska få större trygghet, om än inte beviljas politisk asyl enbart som desertörer.

I förbundsdagsvalet i Västtyskland går det socialdemokratiska partiet med ordföranden Willy Brandt starkt framåt, dock utan att få egen majoritet, och bildar regering med liberalerna. I Frankrike avgår de Gaulle som president i april och Georges Pompidou väljs och installeras. I Tjeckoslovakien fråntas Alexander Dub ek posten som generalsekreterare för landets kommunistparti.

I Sverige diskuteras författningsfrågorna livligt detta år både inom de olika partierna och mellan dem. I maj månad beslutar den svenska riksdagen att flera kommuner i Sverige ska läggas samman, och antalet minskar därmed från cirka 800 till 282, uppdelade efter näringsgeografiskt sammanhängande regioner.

Högerpartiet i Sverige beslutar i januari att ändra namn till Moderata samlingspartiet. I september håller Vänsterpartiet kommunisterna kongress. Kongressen blir stormig, särskilt vid valet av den nya partistyrelsen, och den omvalde ordföranden C-H Hermansson yttrar de berömda orden Någon djävla ordning måste det vara i ett parti .

I september/oktober 1969 håller Socialdemokratiska Arbetarepartiet sin 24:e ordinarie kongress. Den viktigaste dagordningspunkten gäller val av ny partiordförande efter Tage Erlander, som nu avsagt sig omval. Olof Palme nomineras, liksom Gunnar Sträng, som dock avsäger sig efter att ha framhållit att har man en ung man som besitter alla de önskvärda kvalifikationerna och en äldre man, som har en del av dessa kvalifikationer, talar allt för att den yngre skall väljas . Kongressen väljer enhälligt Olof Palme till partiordförande, vilket även innebär att han av kungen får uppdraget att som statsminister bilda ny regering. Ny utbildningsminister efter Palme blir Ingvar Carlsson och Lennart Geijer blir justitieminister efter Herman Kling.

Tage Erlander lämnar alltså detta år de två viktiga uppgifterna som statsminister och ordförande i SAP. Han kommer att sitta kvar i riksdagen fram till 1973 och kan när han avslutar sin politiska gärning se tillbaka på 40 år som riksdagsledamot, varav drygt hälften av dem som Sveriges statsminister.

Utan motstycke och skygglappar skildras ett klassiskt skede i svensk politik av dess mest legendariske representant.

Ingående och levande beskriver Erlander folkhemsbygget, balansgången under kalla kriget, rättsskandalerna, baltutlämningen, atomvapenfrågan med mera. Men givetvis även det politiska vardagsarbetet. Inte minst får vi en rad temperamentsfulla porträtt av tidens ledande politiker: Möller, Wigforss, Hedlund, Ohlin, Hammarskjöld, Myrdals, Sträng och alla de andra. Så även kungahuset, kulturlivet och den vetenskapliga världen.

Dagböckerna ger ett osminkat porträtt av författaren själv, en man som plötsligt fick uppdraget att leda ett parti och ett land. Erlander sparar inte på sin drastiska humor, men heller inte på sitt ofta eldiga humör.

Utgåvan innehåller förtydligande kommentarer samt ett stort personregister av Leif Andersson. Totalt omfattar dagböckerna åren 1945-1967, alltså Erlanders hela statsministertid.

"en närmast skakande öppenhjärtig skildring av Erlanders liv och politiska verksamhet." (Nya Wermlands-Tidningen)

"På varje sida i dagböckerna blixtrar det till av humor, ironi och svidande personomdömen." (Nerikes Allehanda)

"av oskattbart värde för den historiska och samhällsvetenskapliga forskningen." (Sydsvenska Dagbladet)

Jämfört med memoarernas havregrynsgröt är detta champagne och kaviar. (Staffan Skott, DN)

Utan motstycke och skygglappar skildras ett klassiskt skede i svensk politik av dess mest legendariske representant.

Ingående och levande beskriver Erlander folkhemsbygget, balansgången under kalla kriget, rättsskandalerna, baltutlämningen, atomvapenfrågan med mera. Men givetvis även det politiska vardagsarbetet. Inte minst får vi en rad temperamentsfulla porträtt av tidens ledande politiker: Möller, Wigforss, Hedlund, Ohlin, Hammarskjöld, Myrdals, Sträng och alla de andra. Så även kungahuset, kulturlivet och den vetenskapliga världen.

Dagböckerna ger ett osminkat porträtt av författaren själv, en man som plötsligt fick uppdraget att leda ett parti och ett land. Erlander sparar inte på sin drastiska humor, men heller inte på sitt ofta eldiga humör.

Utgåvan innehåller förtydligande kommentarer samt ett stort personregister av Leif Andersson. Totalt omfattar dagböckerna åren 1945-1967, alltså Erlanders hela statsministertid.

"en närmast skakande öppenhjärtig skildring av Erlanders liv och politiska verksamhet." (Nya Wermlands-Tidningen)

"På varje sida i dagböckerna blixtrar det till av humor, ironi och svidande personomdömen." (Nerikes Allehanda)

"av oskattbart värde för den historiska och samhällsvetenskapliga forskningen." (Sydsvenska Dagbladet)

Jämfört med memoarernas havregrynsgröt är detta champagne och kaviar. (Staffan Skott, DN)

Utan motstycke och skygglappar skildras ett klassiskt skede i svensk politik av dess mest legendariske representant.

Ingående och levande beskriver Erlander folkhemsbygget, balansgången under kalla kriget, rättsskandalerna, baltutlämningen, atomvapenfrågan med mera. Men givetvis även det politiska vardagsarbetet. Inte minst får vi en rad temperamentsfulla porträtt av tidens ledande politiker: Möller, Wigforss, Hedlund, Ohlin, Hammarskjöld, Myrdals, Sträng och alla de andra. Så även kungahuset, kulturlivet och den vetenskapliga världen.

Dagböckerna ger ett osminkat porträtt av författaren själv, en man som plötsligt fick uppdraget att leda ett parti och ett land. Erlander sparar inte på sin drastiska humor, men heller inte på sitt ofta eldiga humör.

Utgåvan innehåller förtydligande kommentarer samt ett stort personregister av Leif Andersson. Totalt omfattar dagböckerna åren 1945-1967, alltså Erlanders hela statsministertid.

"en närmast skakande öppenhjärtig skildring av Erlanders liv och politiska verksamhet." (Nya Wermlands-Tidningen)

"På varje sida i dagböckerna blixtrar det till av humor, ironi och svidande personomdömen." (Nerikes Allehanda)

"av oskattbart värde för den historiska och samhällsvetenskapliga forskningen." (Sydsvenska Dagbladet)

Jämfört med memoarernas havregrynsgröt är detta champagne och kaviar. (Staffan Skott, DN)

Utan motstycke och skygglappar skildras ett klassiskt skede i svensk politik av dess mest legendariske representant.

Ingående och levande beskriver Erlander folkhemsbygget, balansgången under kalla kriget, rättsskandalerna, baltutlämningen, atomvapenfrågan med mera. Men givetvis även det politiska vardagsarbetet. Inte minst får vi en rad temperamentsfulla porträtt av tidens ledande politiker: Möller, Wigforss, Hedlund, Ohlin, Hammarskjöld, Myrdals, Sträng och alla de andra. Så även kungahuset, kulturlivet och den vetenskapliga världen.

Dagböckerna ger ett osminkat porträtt av författaren själv, en man som plötsligt fick uppdraget att leda ett parti och ett land. Erlander sparar inte på sin drastiska humor, men heller inte på sitt ofta eldiga humör.

Utgåvan innehåller förtydligande kommentarer samt ett stort personregister av Leif Andersson. Totalt omfattar dagböckerna åren 1945-1967, alltså Erlanders hela statsministertid.

"en närmast skakande öppenhjärtig skildring av Erlanders liv och politiska verksamhet." (Nya Wermlands-Tidningen)

"På varje sida i dagböckerna blixtrar det till av humor, ironi och svidande personomdömen." (Nerikes Allehanda)

"av oskattbart värde för den historiska och samhällsvetenskapliga forskningen." (Sydsvenska Dagbladet)

Jämfört med memoarernas havregrynsgröt är detta champagne och kaviar. (Staffan Skott, DN)

Utan motstycke och skygglappar skildras ett klassiskt skede i svensk politik av dess mest legendariske representant.

Ingående och levande beskriver Erlander folkhemsbygget, balansgången under kalla kriget, rättsskandalerna, baltutlämningen, atomvapenfrågan med mera. Men givetvis även det politiska vardagsarbetet. Inte minst får vi en rad temperamentsfulla porträtt av tidens ledande politiker: Möller, Wigforss, Hedlund, Ohlin, Hammarskjöld, Myrdals, Sträng och alla de andra. Så även kungahuset, kulturlivet och den vetenskapliga världen.

Dagböckerna ger ett osminkat porträtt av författaren själv, en man som plötsligt fick uppdraget att leda ett parti och ett land. Erlander sparar inte på sin drastiska humor, men heller inte på sitt ofta eldiga humör.

Utgåvan innehåller förtydligande kommentarer samt ett stort personregister av Leif Andersson. Totalt omfattar dagböckerna åren 1945-1967, alltså Erlanders hela statsministertid.

"en närmast skakande öppenhjärtig skildring av Erlanders liv och politiska verksamhet." (Nya Wermlands-Tidningen)

"På varje sida i dagböckerna blixtrar det till av humor, ironi och svidande personomdömen." (Nerikes Allehanda)

"av oskattbart värde för den historiska och samhällsvetenskapliga forskningen." (Sydsvenska Dagbladet)

Jämfört med memoarernas havregrynsgröt är detta champagne och kaviar. (Staffan Skott, DN)

Den 1 januari 1965 togs, genom tioprocentiga tullsänkningar på industrivaror, ett första konkret steg mot det som skulle komma att bli den Europeiska Unionen (EU). På årets andra dag svor den amerikanske presidenten Lyndon B Johnson ämbetseden. USA skulle under år 1965 komma alltmer i fokus genom landets engagemang i Vietnamkriget, starkt kritiserat både inom USA och i flera andra länder, inte minst i Sverige.

Den 1 februari arresterades den amerikanske medborgarrättsledaren Martin Luther King tillsammans med 770 andra, när han demonstrerade för rösträtt för de färgade medborgarna. Samma månad började USA bomba militära mål i Nordvietnam. Det uppstod också andra oroshärdar i världen detta år, exempelvis i Rhodesia och i Algeriet, där president Ahmed Ben Bella störtades i en oblodig kupp. I början av september uppmanade den kinesiske försvarsministern Lin Biao till ett folkets krig i Afrika, Asien och Latinamerika för att besegra USA och Västeuropa. Detta har betraktats som inledningen till den s.k. kulturrevolutionen i Kina.

I Sverige antogs vissa grundlagsändringar i riksdagen, bl.a. sänktes rösträttsåldern med ett år så att rösträtt inträdde året efter det att man fyllt 20 år.

Den segdragna frågan om organisationen av det svenska internationella biståndet fick detta år en ny lösning. Nämnden för internationellt bistånd, NIB, upphörde och ersattes av det nya SIDA.

1965 var också året då polisväsendet förstatligades. De tre verksamhetsgrenarna polis, åklagare och domare skildes då helt från varandra och tre fristående organisationer skapades.

Ingående och levande beskriver Tage Erlander de stora händelserna i världen, men givetvis även det politiska vardagsarbetet. Inte minst får vi en rad temperamentsfulla porträtt av tidens ledande politiker, kungahus, kulturliv och vetenskapliga värld.