Ylva Hasselberg – författare

Eli Heckscher, nationalekonom och ekonomhistoriker, är en av Sveriges internationellt mest kända vetenskapsmän. Hans verksamhet sträckte sig över 1900-talets första hälft och sammanfaller med framväxten av det moderna samhället. Heckscher hade stor del i många centrala frågor och politiska skeenden: krigstidshushållningen under första världskriget, penningpolitiken, tullpolitiken och arbetslöshetsförsäkringen. Han deltog i flera stora utredningar och var en outtröttlig debattör.

Vetenskapens karaktär handlar om denne man, hans individualism och kamp för oberoende; hans tankar och idéer. Det är också en bok om Stockholm och dess judiska borgerlighet, om Handelshögskolan och om svensk statsförvaltning i början av 1900-talet. Första delen omfattar perioden 1879-1924.

Oberoende tanke är andra delen av biografin över Eli Heckscher. Boken behandlar åren 1925-1952 i Heckschers liv. Ett genomgående tema är Heckschers oberoende. Han tar sig rätten att ha en egen uppfattning om vetenskapliga problem och centrala samhällsproblem. Han förkroppsligar det vetenskapliga förhållningssättet: rätten och plikten att vara oense! Samtidigt minskar hans inflytande på samhället och politiken. Han slutar att verka som nationalekonom och får en personlig professur i ekonomisk historia. Han skriver sin internationellt kända bok om merkantilismen som idé och system. Han skriver fram en svensk ekonomisk historia. Han kämpar med näbbar och klor för ett samhälle byggt på individen, inte gemenskapen, men gör under trettiotalet vad han kan för att rädda den europeiska judenheten från utrotning. Han genomlever sitt andra världskrig. Han tar ställning mot planhushållning och socialism, men vill inte delta i något organiserat planhushållningsmotstånd. Han är och förblir individ, kompromisslöst övertygad om sitt eget ansvar för samhället.

Ylva Hasselberg är professor i ekonomisk historia och verksam vid Uppsala universitet. Hon har en rad böcker bakom sig, senast Vetenskapens karaktär: Eli F. Heckscher · Del 1: Oberoende liv 1879-1924 (2021).

"Inte utan visst motstånd accepterar jag att universitet förvandlas till en producent av det skenbart mätbara. När det mätbara inte kopplas till en uppfattning om vad som är bra eller dåligt blir verksamheten meningslös. Inte utan visst motstånd accepterar jag att mitt yrkesliv förvandlas till en fråga om att marknadsföra bilden av mig själv som professor. Inte utan motstånd accepterar jag heller att min arbetstid fylls med uppgifter som gör mig dummare och mer trivial som tänkare. Den här boken är en motståndshandling."

Ylva Hasselberg  (f. 1967), professor i ekonomisk historia och en välkänd kritiker av universitets sentida utveckling. Inte utan visst motstånd är en uppföljare till Vem vill leva i kunskapssamhället? Essäer om universitet och samtiden som utkom på Gidlunds förlag 2009.

Vem skapade bilden av industrisamhället? Och vad blev resultatet? Den här boken handlar om framväxten av en akademisk disciplin: ekonomisk historia, och dess grundare. Framför allt handlar den om nationalekonomen Eli Heckscher, men också om om de aktörer som valde att engagera sig i Heckschers projekt att skapa en svensk ekonomisk historia: nationalekonomen Arthur Montgomery och historikern Bertil Boëthius.

Boken är skriven ur ett vetenskapssociologiskt perspektiv och söker svara på frågan om hur den vetenskapliga smaken, omdömet, uppstår? Hur bestäms vad en disciplin ska handla om och vad som är bra vetenskap? Svaret på frågan bygger på en analys av de aktörer som var engagerade i den nya disciplinen: deras normer och uppfattningar såväl som karriärstrategier och inbördes relationer. Inte minst viktiga är känslor: vänskap, fiendskap och konsekvenserna av känslomässiga ställningstaganden.

Ylva Hasselberg är ekonomhistoriker, verksam i Uppsala.

Våra universitet och högskolor är arenor för bildning, fritt tänkande, intellektuell utveckling och förkovran. Det är väl tanken hos de flesta av oss? Men ser det ut så på våra svenska lärosäten?

I denna antologi rapporterar och analyserar ett antal lektorer och professorer inifrån svenska universitet och högskolor. Sammantaget framträder en bild av våra lärosäten, som står allt längre ifrån klassiska bildningsideal. Det universitet som en gång föddes i Bologna håller nu på att krossas av en Bolognaprocess .

Författarna argumenterar för att både lärares och studenters fria tänkande och kunskapssökande alltmer underkastas byråkratiska och politiska maktprocesser. Undervisningen bedrivs inte längre som fritt kunskapssökande som mål i sig utan som medel för att uppnå ökad anställningsbarhet och politiska målsättningar som jämlikhet , jämställdhet och mångfald .

Kunskapen som förmedlas paketeras och görs likformig, så att den likt en vara i färdig form kan ges till studenten. Relationen mellan lärare och student förvandlas från en som bygger på ömsedigt förtroende och kreativitet, till en där studenten blir ett offer , som behöver beskydd från lärarens professionella omdöme. Därmed efterfrågas numera lärare med terapeutiska förmågor snarare än ämneskunskaper. Hela verksamheten avprofessionaliseras. Den högre utbildningen blir allt lägre.

De iakttagelser jag gjort och de slutsatser jag dragit av att politiken allt oftare blivit en plats där politiker leker marknad bestyrks när jag läser det som redovisas i denna bok. Jag hoppas att fler än jag ska ha glädje och nytta av den , konstaterar Bengt Göransson(s) i antologins efterord.