Visar resultat för..."Prisma"

Gamla hundar kan ? och vill. Men i vår stressiga värld, till bredden fylld med plikter och måsten, tänker vi inte lika mycket på dem som inte kräver. Tyvärr blir de ofta bortglömda där de ligger tysta, följer en med blicken och bara väntar på att något ska hända. Vi tror kanske inte att de behöver stimulans på samma sätt som en ung hund.

Men, så fel vi har. Precis som människor behöver åldrande hundar stimulans och fysisk träning för att hjärnan och kroppen ska fungera fullt ut.

Eftersom gamla hundar oftast är lugna, kloka hundar, är det egentligen ganska enkelt att ge dem det de behöver. Det är lätt att ta dem med nästan överallt i stället för att lämna dem ensamma hemma. Bara att få följa med i bilen fram och tillbaks till affären är ett roligt avbrott, och att få hänga med matte eller husse är härligt i sig.

De är villiga hjälpredor i hushållsarbetet också, t.ex. när det gäller att bära ut soporna och hämta posten.

Här, i de gamla hundarnas egen bok, finns massor av tips på enkla sysselsättningar, träning, friskvård m.m. Ta vara på din gamla hund och se till så att ålderdomen verkligen blir de gyllne åren för din trogna kamrat, som den så väl förtjänar.

Mary är minister, Marie sitter i fängelse. Vem är då MaryMarie som ser sig själv i båda personerna?

En morgon hittas en halvnaken man på en gata i en östeuropeisk stad. Han har brutit nacken. Högt uppe i huset bredvid slår ett öppet fönster i vinden.

Mannen identifieras efter ett par dagar. Det visar sig att han är svensk och MaryMarie, hans hustru, kallas dit från Stockholm. När hon sitter vid hans sjukbädd börjar verkligheten lösas upp, plötsligt vet hon inte riktigt vem hon är och vad som är verkligt.

Sju år senare är hon lika kluven. Heter hon Mary eller Marie? Dödade hon sin man, där på sjukhuset, eller lät hon honom leva? Hamnade hon i fängelse eller blev hon minister? Hon vet inte. Men livet rullar på i två högst sannolika versioner.

Bara en sak har Mary och Marie gemensamt. Det förflutna. Från var sitt håll betraktar de livet som det var före mannens olycka. Den frusna barndomen. Vännerna i den kamratkrets som kallades Biljardklubben Framtiden, de som kom att följas åt ända från tonåren till långt in i medelåldern. Det tvehågsna äktenskapet med en man som ständigt sökte andra kvinnor.

När romanen börjar har Mary blivit biståndsminister och ska just hålla ett viktigt tal. Marie ska friges efter sex år i fängelse. Från var sitt håll börjar de en resa.

Svarta nejlikan - diplomaten Harald Edelstam - handlade alltid i första hand som medmänniska, i andra hand som diplomat. Vad drev honom, och varför var han så hemlighetsfull om sina insatser? Svarta nejlikan är framför allt en skildring av Edelstams betydelse som diplomat och förkämpe för humanismen. Hans mod och civilkurage lyfts fram, men också hans medkänsla och reflexmässiga vilja att hjälpa utsatta och förtryckta människor. Hans stora mod gränsade ibland både till omdömeslöshet och till dödsförakt. Den svenska utrikesförvaltningen är en hierarkisk organisation där en attaché ska veta sin plats, men Edelstam tycks redan från den första dagen ha bestämt sig för att aldrig dagtinga med sitt samvete och sin övertygelse - alldeles oberoende av vad hans chefer och de diplomatiska instruktionerna säger. Det finns ett drag av fatalism hos den rastlöse Harald Edelstam, som om han sökte den yttersta gränsen. Det är säkerligen inte någon tillfällighet att han i tidningsskriverier fått epitet "diplomatins James Bond". Om Raoul Wallenberg, en annan aktivist inom den svenska diplomatiska kåren, har det skrivits ett tjugotal böcker. Om Harald Edelstams gärning finns inte en enda. Mats Fors tecknar ett porträtt av en man som ständigt, och med fara för sitt eget liv, rörde sig i händelsernas centrum - i andra världskrigets Berlin, i det av Nazityskland ockuperade Norge, i stalinismens Polen, folkmordets Indonesien, dödsskvadronernas Guatemala och i militärjuntans Chile.

"Lyckliga skilsmässor" talar man om ibland. Men det finns inga lyckliga skilsmässor - bara mer eller mindre anständiga. I en ny handbok från Vi Föräldrar kan vi lära oss att hantera situationen på bästa sätt och minimera skadeverkningarna för barnen. Här finns mycket att känna igen sig i och hämta kraft ifrån. Varje kapitel i boken avslutas med konkreta råd och tips.

Det är ytterst få som skiljs lättvindigt, speciellt om de har barn. Bakom alla skilsmässor ligger otroligt mycket vånda, förtvivlan och desperata försök att lappa ihop och försöka igen, vanmakt och besvikelse. Det är ofta en process som varar i flera år. Man skiljs därför att man försökt allt, det har inte fungerat och nu återstår det minst dåliga.

De flesta skilsmässor upplevs som en katastrof. Man satsade så mycket och så har man misslyckats. För många är skilsmässan den svåraste krisen i livet. Det är också en stor förändring rent praktiskt. Ny bostad, nya resvägar, kanske ny förskola.

Tanken på barnen är allra svårast för föräldrarna vid en separation. Men i boken hävdar författarna att skilsmässor inte måste vara en katastrof. De flesta barn till skilda föräldrar klarar sig mycket bra. Det som kan skada barnen är om föräldrarna fortsätter att strida med stor bitterhet långt efter att skilsmässan blivit verklighet. Hur jobbigt det blir för barnen handlar alltså inte bara om att man skiljs utan hur man skiljs.

Skilsmässoboken är en hjälp inför, under och inte minst, efter skilsmässan. I boken finns många långa och korta intervjuer med föräldrar men också med barn om och kring skilsmässor. Här finns mycket att känna igen sig i och hämta kraft ifrån. Både för dem som bestämt sig för att verkligen skiljas och för dem som kommer fram till att inte göra det. Varje kapitel i boken avslutas med konkreta råd och tips.

Ur innehållet:

Skilsmässotankar

Under skilsmässan

Efter skilsmässan

Var ska barnen bo?

Föräldrar som försvinner eller sviker

De svåraste skilsmässorna

Styvföräldrar

Vad är det som gäller?

Studier

Separationer i siffror

Fallintervjuer

Att läsa