Visar resultat för..."Thomas Bernhard"

Tranan lanserar en ny serie för vår Thomas Bernhard-utgivning, med både nyutgivna och slutsålda titlar.

Vetenskapsmannen Roithamer ägnar sex år av sitt liv åt att konstruera en bostad åt sin syster i form av en kon. »Aldrig tidigare under århundradenas lopp har en människa byggt en sådan kon, under hela byggnadshistorien har man ofta försökt att bygga en bostadskon, en rejäl kon som bostadsobjekt, men det har aldrig lyckats«, skriver han på en av de oräkneliga papperslappar han lämnar kvar efter att han tagit sitt liv. När bokens berättare försöker pussla ihop sin väns kvarlåtenskap framkommer en berättelse om en man som är så besatt av att förfina och korrigera att slutet till sist förefaller oundvikligt. Österrikaren Thomas Bernhard (1931-1989) är en av efterkrigstidens viktigaste europeiska författare. Korrigering, som utkom 1975, är kanske hans märkligaste och mest originella roman. På sitt oefterhärmliga, malande sätt tar han sig djupt in i sina romangestalters medvetanden och blottlägger deras minsta tankegång.Inget i den samtida litteraturen kan överträffa den här prosans hänsynslösa monotoni och ihärdiga radikalitet. Bernhard beviljar inte läsaren några förmildrande omständigheter.Frankfurter Allgemeine Zeitung, 27 september 1975Jan Erik Bornlid är översättare från tyska och en stor Bernhard-kännare. Med den här boken, som aldrig tidigare givits ut i Sverige, har han överfört sammanlagt sju av Thomas Bernhards verk till svenska.

I tio år har Rudolf försökt tänka ut den perfekta inledningsmeningen till sin planerade bok om kompositören Felix Mendelssohn Bartholdy. Men eftersom hans syster Elisabeth ständigt förstör den ro han behöver för att skrida till verket beslutar han sig för att resa till Mallorca, där minnen från en tidigare vistelse gör sig påminda.

Betong, från 1982, är en studie i ensamhet och prokrastinering, skriven med Thomas Bernhards oförlikneliga ordflöde och mörkt humoristiska världssyn. Utgåvan innehåller ett nyskrivet efterord av Rebecka Kärde.

Den österrikiske författaren Thomas Bernhard (1931-1989) föddes i Nederländerna men växte upp hos sina morföräldrar i Österrike. Han debuterade 1957 som poet, men är mest känd som roman- och pjäsförfattare. Under sin livstid emottog han ett stort antal litterära priser och hans författarskap anses än idag som ett av efter- krigstidens mest betydande och hittar ständigt nya läsare.

Margaretha Holmqvist var Bernhards första svenska översättare och översatte flera av hans verk under 70- och 80-talet. Hon har också översatt en lång rad andra tyskspråkiga författare, som exempelvis Nobelpristagarna Peter Handke och Nelly Sachs.

Thomas Bernhards självbiografiska romaner - Orsaken, Källaren, Andhämtningen, Kylan och Ett barn - hör till hans mest lästa och omtalade. Skikt för skikt tränger han in i sitt förflutna, med början i de svåra skolåren där han tvingas öva sig att uthärda både de allierades bombattacker över Salzburg och sina egna inre plågor. Som tonåring har han en livgivande period som lärling i en handelsbod, där han utvecklar sin passionerade kärlektill musiken innan han insjuknar i en svår lungsjukdom som nästan tar hans liv. Som artonåring mottar han sista smörjelsen, men kan slutligen själv vandra ut från sanatoriet. I det sista bandet skildrar han de tidiga barndomsåren, och sluter en cirkel där den första delen har tagit sin början.

Med stor omsorg mejslar Bernhard ut inte bara en barndom och en ungdom, utan en hel syn på livet och på världen.

Thomas Bernhard (1931-1989) räknas till en av Österrikes och den tyskspråkiga litteraturens viktigaste författare under efterkrigstiden. De fem banden i hans självbiografiska svit utkom mellan 1975 och 1982, och bidrog till att ge hans redan omtalade namn ett världsrykte. När det sista bandet publicerades började litteraturkritiken tala om ett "mästerverk i det här århundradets litteratur". Självbiografierna tycktes bana en ny väg för hans författarskap, som har en fortsättning i romanen Wittgensteins brorson (1982), Bernhards hyllning till vännen Paul Wittgenstein.

Den svenska samlingsutgåvan innehåller ett nyskrivet efterord av Manfred Mittermayer, professor i litteratur vid Universitetet i Salzburg och en av grundarna till det österrikiska Thomas Bernhard-sällskapet.

Den österrikiske författaren Thomas Bernhard har gjort sig känd för sina långa, vindlande meningar och sin aversion mot styckeindelning. När vi nu ger ut en tidigare oöversatt bok av honom, Röstimitatören från 1978, är det dock tal om något helt annat: i 104 korta, satiriska anekdoter återger Bernhard människoöden han läst om i nyhetsartiklar eller fått höra talas om i samtal. Varje berättelse mynnar ut i en absurditet, om de så handlar om politiker, turister, tjänstemän eller konstnärer. De allra flesta av dem går ett oundvikligt slut till mötes: de blir galna, råkar ut för en olycka eller begår självmord. På så vis knyter Bernhard an till teman som förekommer genomgående i hans verk, om än i en lättsammare ton än vad vi vant oss vid. Så här kan låter det i kapitlet Barmhärtighet:"En gammal dam i vårt grannskap hade gått för långt i sin barmhärtighet. Hon hade, som hon trodde, tagit sig an en fattig turk, vilken också till en början hade varit tacksam över det faktum att han inte längre behövde existera i ett skjul som skulle rivas, utan nu, genom damens barmhärtighet fick bo i ett stadshus med en stor trädgård. Han hade varit den gamla damen behjälplig med trädgårdsarbete och blev efter hand inte bara uppklädd av henne utan verkligen bortskämd. En dag dök turken upp på polisstationen och uppgav att han hade tagit livet av den gamla damen som tagit sig an honom på grund av sin barmhärtighet. Strypt, som mordkommissionen hade konstaterat vid den genast utförda okulärbesiktningen på platsen. När turken tillfrågades av rättskommissionen varför han hade dödat och alltså strypt den gamla damen, svarade han, av barmhärtighet."Österrikaren Thomas Bernhard (1931 1989) tillhör efterkrigstidens stora europeiska författare. Hans oefterhärmliga språkanvändning i kombination med den konsekventa och obarmhärtiga kritiken mot det österrikiska samhällets ovilja att göra upp med nationalsocialismen gjorde honom till en betydande författare under 60-, 70- och 80-talet.

I en volym som innehåller fyra kortprosasamlingar -- Goethe döör, Vid trädgränsen, Midland i Stilfs och Tilldragelser -- presenteras här en ny sida av den österrikiske författaren Thomas Bernhard. Genom hela författarskapet ägnade sig Bernhard åt kortprosan och skrev ofta texter till tidningar och magasin, som senare samlades i bokform. Texterna i den här volymen har en stor spännvidd både stilistiskt och tematiskt, från den berömda titelnovellen, som handlar om ett fiktivt möte mellan Goethe och Wittgenstein, till de satiriska observationerna i Tilldragelser.

Den österrikiske författaren Thomas Bernhard (1931-1989) föddes i Nederländerna men växte upp hos sina morföräldrar i Österrike. Han debuterade 1957 som poet, men är mest känd som roman- och pjäsförfattare. Under sin livstid emottog han ett stort antal litterära priser och hans författarskap anses än idag som ett av efterkrigstidens mest betydande och hittar ständigt nya läsare.

Jan Erik Bornlid har de senaste 20 åren översatt en stor del av Thomas Bernhards verk till svenska. Han är medlem av det internationella Thomas Bernhard-sällskapet och en av grundarna till det svenska dito.

I Fyra kortromaner samlas fyra tidigare oöversatta romaner av den österrikiske författaren Thomas Bernhard som vardera håller sig runt 70 till 100 sidor. Det är Amras från 1964, Ungenach från 1968, Spela Watten från 1978 samt Billigätarna från 1980.

Utgåvan innehåller:

AMRAS, i vilken de två bröderna K., den naturvetenskaplige, och Walter, den konstnärlige, har isolerat sig i ett torn efter att de överlevt föräldrarnas kollektiva självmordsförsök.

UNGENACH, i vilken den jättelika egendomen Ungenachs ägare just avlidit och en advokat fått i uppgift att verkställa arvskiftet till den enda kvarvarande sonen, vars broder just mördats i Afrika.

WATTEN, i vilken ett försvinnande som visar sig vara ett självmord av en arbetare vid ett pappersbruk upptar intresset hos en läkare, som ser likheter mellan sina egna misslyckanden och självmördarens.

BILLIGÄTARNA, i vilken huvudpersonen Koller under sitt intensiva arbete med att skriva en teoretisk text om hur psyket påverkas av kroppens form stöter på en grupp lunchätare, billigätarna, som han ser som idealiska informanter för sin forskning.

THOMAS BERNHARD (1931-1989) skrev en stor mängd romaner och dramer under sin livstid och anses vara en av efterkrigstidens viktigaste tyskspråkiga författare. Hans oefterhärmliga språkanvändning i kombination med den konsekventa och obarmhärtiga kritiken mot det österrikiska samhällets ovilja att göra upp med nationalsocialismen gjorde honom tidigt till en kultförfattare. Hans böcker har överlevt honom och finner än idag nya läsare världen över.

En samling texter där vi möter en Thomas Bernhard på ovanligt gott humör, när han redogör för omständig­heterna kring mottagandet av ett antal litteraturpriser. En hejdlöst rolig skildring av författarlivets förnedringar, där han minst av alla skonar sig själv.

THOMAS BERNHARD (1931-1989)  räknas till en av Österrikes och den tyskspråkiga litteraturens viktigaste och mest stilbildande författare under efterkrigstiden. Tranan har gett ut hans verk i över 20 år, och nu samlar vi ihop utgivingen i en ny serie, där vi också inkluderar titlar vi inte tidigare har givit ut. 

Tidigare böcker i serien: Röstimitatören [2022]; Korrigering [2022]; Självbiografierna [2022]; Goethe döör (och annan kortprosa) [2023]; Betong [2023]

Thomas Bernhard (1931–89) är en av efterkrigstidens ­viktigaste­ tyskspråkiga författare. Hans egensinniga språkanvändning och svidande kritik av det österrikiska samhällets ovilja att göra upp med sitt förflutna har ständigt gett honom nya läsare. Många av hans romaner och pjäser finns översatta till svenska.

Mot slutet av 60-talet ägnade sig ­Thomas Bernhard i hög grad åt poesin och debuterade 1957 med en diktsamling. Lång­dikten ”Ave Vergilius” tillkom i ­Oxford och i Taormina på Sicilien ett par år senare.

Jan Erik Bornlid svarar för översättningen, Malte Persson för efterordet.

NYUTGÅVA AV THOMAS BERNHARDS KLASSIKER KALKBRUKET

Tillsammans med sin förlamade fru har Konrad bosatt sig i det massiva kalkbruket. Hon fjättrad i sin sjukstol, han i sin beslutsamhet att nedteckna en banbrytande studie om gehöret. Natten mellan den 24 och 25 december skjuter han henne i bakhuvudet med ett av sina jaktvapen.

Berättaren i Kalkbruket återger händelserna enligt de personer på byn som sett eller hört någonting. Vittnesmålens motsägelser och rösternas språkspel är helt förbundna med Bernhards upprepande och exakta prosa, som redan i det här tidiga verket från 1970 har nått sin fulländning. Samma år mottog han Georg Buchner-priset, det tyska språkområdets mest prestigefyllda utmärkelse.

Med ett nyskrivet efterord av Jens Christian Brandt.

THOMAS BERNHARD (1931-1989)  räknas till en av Österrikes och den tyskspråkiga litteraturens viktigaste och mest stilbildande författare under efterkrigstiden. Tranan har gett ut hans verk i över 20 år, och nu samlar vi ihop utgivingen i en ny serie, där vi också inkluderar titlar vi inte tidigare har givit ut.

Margaretha Holmqvist var Bernhards första svenska översättare och översatte flera av hans verk under 70- och 80-talet. Hon har också översatt en lång rad andra tyskspråkiga författare, som exempelvis Nobelpristagarna Peter Handke och Nelly Sachs.

År 1967 är två män inlagda på ett sjukhus i Wien. Den ene, bokens berättare, heter Thomas Bernhard och behandlas på avdelningen för lungsjuka. Den andre är hans vän Paul, en släkting till filosofen Ludwig Wittgenstein, som omhändertas på den psykiatriska avdelningen efter ett nervöst sammanbrott. Han kommer från en av Österrikes rikaste familjer, men efter att ha skänkt bort sin förmögenhet är han utblottad och ensam. Med Bernhard delar han ett passionerat intresse för musik och en lika passionerad avsky inför den självgoda Wienbourgeoisien.

Wittgensteins brorson tecknar ett ömsint porträtt av en vänskap som kom att vara i tolv år, fram till Pauls död 1979. Den riktar en skarp anklagelse mot psykiatrin och de friskas svek gentemot de svaga och sjuka. Ett svek som Thomas Bernhard slutligen finner att han själv deltagit i. Minnesanteckningarna blir det tal han aldrig höll vid vännens begravning.

THOMAS BERNHARD (1931-1989)  räknas till en av Österrikes och den tyskspråkiga litteraturens viktigaste och mest stilbildande författare under efterkrigstiden. Tranan har gett ut hans verk i över 20 år, och nu samlar vi ihop utgivningen i en ny serie, där vi också inkluderar titlar vi inte tidigare har givit ut.

MARGARETHA HOLMQVIST var Bernhards första svenska översättare och översatte flera av hans verk under 70- och 80-talet. Hon har också översatt en lång rad andra tyskspråkiga författare, som exempelvis Nobelpristagarna Peter Handke och Nelly Sachs.