Visar resultat för..."Sara Lidman"

När Agda tidigt en sommarmorgon kliver ut på bron skrivs ett nytt kapitel i svensk litteratur. Inte sedan Arvid Falk i Röda rummet blickade ut över Stockholm har en värld trätt fram med sådan skärpa. Byn Ecksträsk i norra Västerbotten är ett universum och ett språk. Handlingen rymmer ett illdåd, en gärningsman och en kollektiv skuld. Till sitt tema är boken lika förankrad i sin unika miljö som den är aktuell och allmängiltig.

Sara Lidmans stora epos Jernbanan handlar om hur Västerbottens inland befolkades, hur jernbanan fick sin sträckning i norr och hur Didrik Mårtenson blev Olförar’n. Det börjar en morgon i juni 1878 då gossekarlen Didrik får syn på en artikel i Skjellet-avisen. Där dryftas frågan om en jernbana i norr. Han blir besatt av tanken på en jernbana genom hans he socken Lillvattnet. Skogsbolagen vill komma åt de orörda skogarna. Lillvattnets folk fruktar världen men Didrik vill högst av allt försona alla med jernbanans idé. Han talar i socken-stämma, på skogsauktioner, i kojor och kök. Sitt sista tal håller han när han skickas som förste tågpassagerare till fängelse i Stockholm.

Jernbanebygget är berättelsens röda tråd. Men det viktigaste i denna krönika är människorna; Anna-Stava – Didriks hustru och stora kärlek, den ljuvliga Hagar – sockenhorans dotter, IsakMårten och hans kärlek Rönnog. Och Strömmen, Spadar-Abdon och hans hästmarr Stina, Nabot, Goliat, Fridolf den gode, Julius och Dorn, Månstrimman. Och Nicke. Det glöder och skälver av passioner, smärta, glädje, humor hos dessa tidlösa gestalter.

Sara Lidmans stora epos Jernbanan handlar om hur Västerbottens inland befolkades, hur jernbanan fick sin sträckning i norr och hur Didrik Mårtenson blev Olförar’n. Det börjar en morgon i juni 1878 då gossekarlen Didrik får syn på en artikel i Skjellet-avisen. Där dryftas frågan om en jernbana i norr. Han blir besatt av tanken på en jernbana genom hans he socken Lillvattnet. Skogsbolagen vill komma åt de orörda skogarna. Lillvattnets folk fruktar världen men Didrik vill högst av allt försona alla med jernbanans idé. Han talar i socken-stämma, på skogsauktioner, i kojor och kök. Sitt sista tal håller han när han skickas som förste tågpassagerare till fängelse i Stockholm.

Jernbanebygget är berättelsens röda tråd. Men det viktigaste i denna krönika är människorna; Anna-Stava – Didriks hustru och stora kärlek, den ljuvliga Hagar – sockenhorans dotter, IsakMårten och hans kärlek Rönnog. Och Strömmen, Spadar-Abdon och hans hästmarr Stina, Nabot, Goliat, Fridolf den gode, Julius och Dorn, Månstrimman. Och Nicke. Det glöder och skälver av passioner, smärta, glädje, humor hos dessa tidlösa gestalter.

Levtrådar är ingenting mindre än en kollektiv kärlekshandling. Göteborgs-Posten, Åsa Arping

Sara Lidman är en av de stora svenska 1900-talsförfattarna och skulle ha fyllt 100 år i år. I Levtrådar samlas 366 texter från brev, dagböcker, tidningsartiklar, debattinlägg, utkast, skisser, förarbeten till romaner, anföranden och kåserier från hela Lidmans liv - ibland med hennes handskrivna strykningar och tillägg, och det mesta tidigare outgivet. Urval, förord och kommentarer har gjorts av Harald Larsen, kulturchef i Skellefteå under den tid då Sara Lidman skrev de sex första romanerna i Jernbaneeposet.

Med nedslag i svensk och internationell 1900-talshistoria utgör Levtrådar ett slags universum av tid - eller ett strövområde - att återkomma till, hämta råd eller tankar ur. Läsaren får en inblick i det myller av händelser där Sara Lidman var på plats, ingrep, tog till orda och lika ofta våndades, tvivlade på sitt uppdrag och sin förmåga. En unik lässkatt!

"ett ambitiöst projekt som ger en sällsynt inblick i Sara Lidmans unika skapargärning." BTJ, Viktoria Parmell

"Ett rikt material, varav det mesta tidigare är outgivet. Bildmaterialet är sparsmakat men förhöjer läsupplevelsen. (...) Levtrådar ger mig lust att återvända till hennes författarskap." Jönköpings-Posten, Ulla Strängberg

"Tala om guldgruva. (...) Inom bokens pärmar utspelar sig ett helt livs förlopp inom ett års förlopp, och det besannar eftertryckligt att Sara Lidman är samma person hela tiden. Hon är både stursk och ömsint och ständigt i rörelse. (...) hon strösslade spontana, snillrika formuleringar om det mesta i tillvaron, hela tiden, vilket besannas här i boken." Västerbottens-Kuriren, Gunnar Balgård

"Det är sådana levtrådar som Harald Larsen fyller boken med. Utdrag ur dagböcker, brev, artiklar. Han har dykt ner i författarens arkiv som finns hos universitetet i Umeå och det måste ha varit ett grannlaga arbete. Resultatet blev gott, för här får vi en färgrikare bild av författaren." Norrländska Socialdemokraten, Jan Bergsten

"Kanske är Harald Larsen den störste Sara Lidman-kännaren av dem alla. (...) Hans forskning om människan Sara Lidman är grundlig. Resultatet - boken Levtrådar på 519 sidor är mäktigt." Västerbottens Mellanbygd, Robert Tedestedt

"Det känns en aning rörigt först, att kastas mellan tider och sammanhang. Men volymen servar med ett snillrikt registersystem för varje årtionde, för personer och en årtalslista med livshändelser. Notiser i marginalen förklarar den aktuella textens ursprung. Läsaren får välja mellan att sluka, ta en mindre bit per dag, bläddra på måfå eller söka upp specifika personer och skeenden. (...) Sara Lidmans författargärning hör till de lyckosamma som vårdas av ett nätverk av oförtröttliga entusiaster.  Levtrådar är ingenting mindre än en kollektiv kärlekshandling." Göteborgs-Posten, Åsa Arping

"När jag nu läser Levtrådar , en samling texter från Sara Lidmans dagböcker, brev, tal och artiklar samlade av Harald Larsen, inser jag hur mycket jag saknar hennes röst i dag: hennes engagemang, hennes omsorg om allt som var hotat och förtryckt, svarta under apartheid, sömmerskor på Algots, själva orden och deras precisa betydelser. (...) Vad kan den som inte känner till hennes författarskap få ut av de femhundra sidorna "levtrådar"? En bild av en människa som aldrig upphör att fascinera med sitt språk, sin oförvägenhet, sin känslostyrka och sin skarpa blick. Och lust att läsa vidare i hennes böcker, eller läsa om dem." Dagens Nyheter, Ingrid Elam

Sara Lidmans stora epos "Jernbanan" handlar om hur Västerbottens inland befolkades, hur jernbanan fick sin sträckning i norr och hur Didrik Mårtenson blev Olförar’n. Det börjar en morgon i juni 1878 då gossekarlen Didrik får syn på en artikel i Skjellet-avisen. Där dryftas frågan om en jernbana i norr. Han blir besatt av tanken på en jernbana genom hans he socken Lillvattnet. Skogsbolagen vill komma åt de orörda skogarna. Lillvattnets folk fruktar världen men Didrik vill högst av allt försona alla med jernbanans idé. Han talar i socken-stämma, på skogsauktioner, i kojor och kök. Sitt sista tal håller han när han skickas som förste tågpassagerare till fängelse i Stockholm.

Jernbanebygget är berättelsens röda tråd. Men det viktigaste i denna krönika är människorna; Anna-Stava – Didriks hustru och stora kärlek, den ljuvliga Hagar – sockenhorans dotter, IsakMårten och hans kärlek Rönnog. Och Strömmen, Spadar-Abdon och hans hästmarr Stina, Nabot, Goliat, Fridolf den gode, Julius och Dorn, Månstrimman. Och Nicke. Det glöder och skälver av passioner, smärta, glädje, humor hos dessa tidlösa gestalter.

Sara Lidmans stora epos "Jernbanan" handlar om hur Västerbottens inland befolkades, hur jernbanan fick sin sträckning i norr och hur Didrik Mårtenson blev Olförar’n. Det börjar en morgon i juni 1878 då gossekarlen Didrik får syn på en artikel i Skjellet-avisen. Där dryftas frågan om en jernbana i norr. Han blir besatt av tanken på en jernbana genom hans he socken Lillvattnet. Skogsbolagen vill komma åt de orörda skogarna. Lillvattnets folk fruktar världen men Didrik vill högst av allt försona alla med jernbanans idé. Han talar i socken-stämma, på skogsauktioner, i kojor och kök. Sitt sista tal håller han när han skickas som förste tågpassagerare till fängelse i Stockholm.

Jernbanebygget är berättelsens röda tråd. Men det viktigaste i denna krönika är människorna; Anna-Stava – Didriks hustru och stora kärlek, den ljuvliga Hagar – sockenhorans dotter, IsakMårten och hans kärlek Rönnog. Och Strömmen, Spadar-Abdon och hans hästmarr Stina, Nabot, Goliat, Fridolf den gode, Julius och Dorn, Månstrimman. Och Nicke. Det glöder och skälver av passioner, smärta, glädje, humor hos dessa tidlösa gestalter.

Birgit Ståhl-Nybergs former spränger tidskapseln och räddar henne åt eftervärlden. Måns Hirschfeldt, Kulturnytt, P1  

Kronan på verket blev Ståhl-Nybergs konstnärliga gestaltning på Akallas tunnelbanestation 1977. visst hade hon helt rätt om mansrollen idag måste man ju inte vara någon superhjälte om ungarna. Tack för det Birgit! Dennis Dahlqvist, Kulturnyheterna, SVT  

... Hennes bilder besitter vid sidan av sitt samhällsbetraktande en närmast dansant kvalitet som gör dem mycket sevärda. Sebastian Johans, Dagens Nyheter    

Birgit Ståhl-Nyberg (1928 1982) var en konstnär som ville göra skillnad. I kraftfulla kompositioner förmedlade hennes bildvärld ett Sverige i snabb omvandling mot det moderna samhället.

I boken Det nya modet Birgit Ståhl-Nyberg skildras hennes liv och konstnärskap, som var sprunget ur en tid där auktoriteter ifrågasattes och arbetarrörelsens ideal var en självklarhet. Hon var en skarp iakttagare och tecknade sin samtid med kritisk blick.  

Birgit Ståhl-Nyberg föddes i Hammerdal, en by sex mil norr om Östersund, men sparade tidigt ihop pengar för att gå på konstskola i Stockholm. Tio år senare lämnar hon Konstakademien med dess största stipendium och inleder en konstnärlig karriär som endast varar i drygt tjugo år. Hon dör plötsligt under sin sista utställning i Stockholm. Då är hon en av landets mest betydande konstnärer.   

Det nya modet Birgit Ståhl-Nyberg är rikligt illustrerad och texterna är skrivna av konstnären själv, Sara Lidman och Mikael Nyberg. 

Sara Lidman (1923-2004) har hyllats som en förnyare av den svenska romankonsten. Mindre känt är att hon även skrev dramatik. Här samlas för första gången hennes dramatikergärning i samma volym: "Job Klockmakares dotter", "Aina", "Paragraf 23", "Marta Marta", "Inga träd skall väcka dig", "Balansen" och "Järnkronan". Annelie Bränström-Öhman står för ett initierat förord.

Landsbygdskildringen har i svensk litteratur en lång tradition av hembygds­romantik, lantbruksidyller och naturalistiska berättelser om fattigdom och hårt arbete. I litteraturhistorieskrivningen har olika försök gjorts att etablera begreppet ’nyprovinsialism’ på den landsbygdslitteratur som dök upp efter andra världs­kriget, men ingen större studie har närmat sig ämnet. Jordnära ordbrottningar utforskar detta intrikata spänningsfält mellan modernism och bygdeskildring hos Stina Aronson, Tage Aurell, Stig ­Dagerman och Sara Lidman. Avhandlingen undersöker hur bygdemiljön används som litterärt material i en medveten konstnärlig praktik. Hur skapas bygden litterärt? Hur används dialekt i verken? Hur skildras olika bygder som kollektiva gemenskaper?

Det här är en ask fylld med berättelser. En skarpögd observatör, en nyskapande språkkonstnär, en flerfaldigt prisbelönad akademiledamot och en nutida förnyare av novellkonsten - här hittar du noveller av fyra av våra mest omtyckta författare. Gemensamt har de Västerbotten, där de är födda och uppvuxna, och vars landskap har gjort tydliga avtryck i respektive författarskap. Det är också där, bland furor och älgört, navkapslar och fröknar, som merparten av dessa noveller utspelar sig. Asken innehåller fyra böcker:Per Olov Enquist - Öknens alla blommorSara Lidman - Fröken & Moster Evelina och AntonTorgny Lindgren - HusetStina Stoor - Monte Carlo

"Precis så här ska noveller läsas. En och en." Dagens Nyheter

Novellix ger ut stora läsupplevelser i litet format! En novell per bok, och alltid med originalomslag av svenska formgivare, illustratörer och konstnärer. Novellerna säljs både styckvis och förpackade i fina presentaskar.

Novellen Moster Evelina och Anton är en frejdig historia från de västerbottniska skogarna. Novellen utkom första gången 1986. Fröken publicerades första gången 1954 och har av Svenska Dagbladet beskrivits som: “En liten lidmansk pärla; en västerbottnisk skildring av brutalitet och barmhärtighet.” Han stegade omkring och tog i hand, flyttade hatten från öra till öra, väldigt på sned - snedheten skulle vittna om förfarenhet i tjusiga synder. Han öppnade överrockens famn och putade med höfterna, for med händerna över dem smeksamt som om det gällt någon annan.- Fjällorna älskar mig för att jag är en flirtig kavaljer, sa han och kysste Märit eller Thea på hand.Märit skrattade sig andlös.

Sara Lidman (1923-2004) föddes i Missenträsk, Västerbotten. Författardebuten kom 1953 med romanen Tjärdalen, där den poetiska prosa med dialektala inslag som kom att bli hennes kännetecken etablerades. Sara Lidman var en av de största och mest nyskapande språkkonstnärerna i svensk litteratur. Hennes språkliga och stilistiska medvetenhet genomsyrade såväl hennes romaner som det stora antal artiklar, tal och debattinlägg hon tack vare sitt starka samhällsengagemang producerade. Efter en längre tids vistelse i bland annat Sydafrika och Kenya återvände Sara Lidman i mitten av 1970-talet till hembyn i Västerbotten, där hon bodde fram till sin död 2004.

Novellix ger ut små, snygga böcker med en novell per bok. Både klassiker och nyskrivet - allt ifrån Virginia Woolf till Håkan Nesser! Samtliga böcker med originalomslag av svenska formgivare, illustratörer och konstnärer. Novellix-novellerna säljs både styckvis och förpackade i fina presentaskar. Stora läsupplevelser i ett litet format.