Visar resultat för..."leila"

»Det är en våldsam och vacker roman, väl översatt till svenska av Maria Björkman. Mest imponerad är jag av personporträtten, som är psykologiskt djuplodande och långt ifrån svartvita.«Jenny Högström, Sydsvenskan

»Ett familjeepos som berör på djupet.«Matilda Arborelius, Skånska Dagbladet

»en magnifik berättelse om kolonialism, frihet och underkastelse i 1940-talets Marocko … Leila Slimani är en stark berättarröst, som både förmår gestalta komplexa relationer och samhällsskeden, på ett vidunderligt vackert språk.«Ulla Strängberg, Jönköpings-Posten

»Likt en Alice Munro rör sig Slimani ständigt i närheten av katastrofen, den som i sista stund uteblir. Romanen breda anslag markerar en delvis ny väg i författarskapet, väl värd att följa vidare. Inte minst för Aïchas skull, parets dotter, vars egensinne och utsatthet Slimani skildrar med lyhörd skärpa.«Therese Eriksson, Tidningen Vi

.................................................................

Första delen i en storslagen romantrilogi om Marocko efter kriget.

Amine Belhaj är en stilig marockan som strider i den franska armén. Mathilde är en envis kvinna från Alsace som längtar bort. Kriget för dem samman. Ett omaka par, löjliga i vissas ögon: hon är ett huvud längre än honom, romanläsare, frisinnad. Han bär på en hederskultur och en blind ilska. De älskar varandra, men olikheterna ska göra deras liv tillsammans mycket svårt.

När paret 1947 återförenas i Rabat, Marocko, väntar livet på ”kullen” – den landplätt utanför Mèknes där de ska bygga sitt liv genom att bruka jorden och där deras barn Aïcha och Selim ska växa upp. Men marken är torr, inkomsterna små och livet betydligt hårdare än någon av dem kunnat ana.

Samtidigt som vi följer familjens umbäranden, och Mathildes främlingskap inför sitt nya liv stiger den poli­tiska temperaturen i landet. Spänningarna mellan kolonis­terna och nationalisterna eskalerar och ska 1956 mynna ut i Marockos självständighetsförklaring. På en sinnlig, omsorgsfull prosa tecknar Slimani en fascinerande bild av mänskligt liv mitt i en av historiens kokpunkter. Alla vi möter i romanen tycks leva i någon annans land: marock­anerna i fransmännens, kvinnorna i männens. Och alla längtar de intensivt och skräckslaget efter att få bryta sig loss, men också förbli trygga.

Marockansk-franska Leïla Slimani blev känd för svenska läsaren med Vaggvisa, som gav henne Frankrikes främ­sta litteraturpris Goncourt 2016 och gjorde henne till ett världsnamn. På svenska finns också hennes reportagebok Sex och lögner, om marockanska kvinnors livsvillkor.

.................................................................

»Slimani skriver i De andras land fram komplexa karaktärer i en kaotisk tid med ett vackert språk som berör på djupet. Det bästa av allt är förstås att det kommer två böcker till i detta familjeepos.«Matilda Arborelius, Skånska Dagbladet

»I den här vackra och uppslukande boken, som bygger på Slimanis familjehistoria, möter vi fransyskan Mathilde som förälskar sig i en marockansk soldat och emigrerar till makens hemland efter andra världskriget.«MMMM - Jenny Lindh, M-magasin

»Ambitionen är uppenbar: detta är tänkt att bli den stora berättelsen om Marocko, en nordafrikansk "Vredens druvor" eller "Utvandrarna" … Romanens teman är sorgligt aktuella - nyanländas dubbla hemlöshet, systematiskt könsvåld, grannars ovilja som blossar upp i grymhet och våld. …  Även om "Vaggvisa" förmådde leta sig in under huden tycker jag nog att Slimani kommer bättre till sin rätt i det större formatet. Särskilt hennes förmåga att gestalta bägge sidor i en konflikt blir intressant i skildringen av ett långt äktenskap«Kristoffer Leandoer, Svenska Dagbladet

"Mot en fond av ett Marocko som börjar vilja kasta av sig kolonialismens bojor tecknar Slimani ett komplext relationsdrama. ... den som följt Slimani kommer att känna igen intresset för skildringar av att leva i dubbla kulturer, av klassresor, av oförblommerad erotik och av utanförskap."Helena Lindblad, Dagens Nyheter

»En originell släkthistoria man vill ha mer av«Johanna Frändén, Aftonbladet

en av vårens bästa thrillers

M-magasin

Leïla Slimanis författarskap är något av det mest beroendeframkallande just nu. Romanen Vaggvisa är en perfekt blandning av mörk svindel och samtidskänsla.

Dagens Nyheter

Den obehagligt spännande romanen, som börjar med död och blod och rullar upp historien baklänges är både psykologiskt och sociologisk knivskarp.

Aftonbladet

Hemmet har aldrig tidigare varit så välstädat och barnen avgudar henne. Barnflickan Louise har kommit in i deras liv och förändrat det. Tack vare henne har Myriam kunnat återuppta sin juristkarriär och hon och maken Paul lägger tacksamt sina barn i hennes händer. Snart börjar Louise få plötsliga vredesutbrott och bete sig märkligt, men de undviker i det längsta att konfrontera henne. I det vackra huset i Paris tionde arrondissement har ett mörker sipprat in och nedräkningen mot en katastrof har tagit sin början.

Fransk-marockanska Leïla Slimanis succéroman har samma psykologiska spänningsnerv som Gillian Flynns Mörka platser och har sålt i mer än 600 000 exemplar i Frankrike. Den översätts nu i 38 länder.

Leïla Slimani (född 1981) är journalist och författare, uppvuxen i Marocko och bor sedan snart tjugo år i Paris. Hösten 2018 utkommer hennes reportagebok Sex och lögner, om kvinnors livsvillkor i Marocko.

Vaggvisa är en oerhört välskriven roman, magknipigt olycksbådande i sin exakthet och det långsamma, nästan sävliga glidandet mot den oundvikliga katastrofen.

Ystads Allehanda

Det finns hopp om litteraturen om detta blir sommarens strandläsning i stället för någon dussindeckare.

Gefle Dagblad

Jag skulle kunna satsa pengar på att Vaggvisa är den intelligentaste thriller du kommer att läsa i år, för att inte tala om hur aktuell den är som betraktelse över klass, etnicitet, kön och moderskap.

The Independent

Mäktig, radikal, perfekt komponerad.

Le Journal Du Dimanche

Magnifik och isande.

Le Parisien Magazine 

Det är en explosiv brygd som Leïla Slimani serverar, hennes skickliga, ofta plågsamma roman är skriven med en precision som tar andan ur en... Efter avslutad läsning kände jag mig skakad men också uppfylld av en känsla av att jag just upplevt något som nästan ingen annan konstform skulle ha kunnat ge mig. Länge leve romanen.

The Guardian

Med en enastående grymhet bekräftar Leïla Slimani sin författartalang i Vaggvisa.

ELLE

Andra delen i en storslagen romantrilogi om en familj i den franska kolonialismens skugga.

Tio år efter självständigheten måste Mathilde medge att Mek­nès inte hade förändrats särskilt mycket. (…) Under Rotary­middagarna, då medelklassmarockaner och medlemmar ur den europeiska gruppen satt till bords tillsammans verkade det som om kolonisationen bara hade varit ett missförstånd, ett misstag som fransmännen nu ångrade och som marocka­nerna låtsades glömma bort.

Marocko, 1968: Medan Mathilde har tagit hand om hemmet och barnen, har Amine mot alla odds lyckats förvandla sin torra landplätt till ett blomstrande företag. De tillhör nu en borgarklass som frodas, festar och tror på en ljus framtid. Men när deras dotter Aïcha, som studerat i Frankrike, återvänder hem, börjar en ny osäkerhet smyga sig in.

Är den frigörelsemodell de trodde sig representera sedan självständigheten bara en illusion?

Dansa med mig fortsätter att följa familjen Belhaj, som efter kriget slår sig ner på landsbygden i Marocko. Leïla Slimanis familjekrönika vibrerar av känslor och kamp; social och politisk, som i kampen för självständighet, erkännande och rättigheter – men också den kamp inom en människa som omvälvande samhällskeenden för med sig, när nya vägar plötsligt verkar stå öppna.

”Ett familjeepos som berör på djupet.”Skånska Dagbladet 

”Det må vara männen som dansar, men kvinnorna fortsätter föra Leïla Slimanis romansvit framåt. I andra delen kommer den historiska fördjupningen och den dramatiska politiken fram. Det bildar en högintressant relief åt den här suveräna och kaotiska släktsagan som gör postkolonialismen personlig."Dagens Nyheter

"Slimanis familjeepos är starkt, angeläget och innehåller, i alla fall för mig som svensk läsare, något oberättat."Sydsvenskan

"Det är väldigt spännande att följa familjen Belhaj i denna spänstiga översättning från franska av Lotta Riad och jag ser fram emot tredje och sista delen som kommer på svenska redan senare i år."Aftonbladet 

Vinnare av Borås Debutantpris 2026

"Det är en rik och mogen debut. En sorgesång som väller fram med en stark ton av vrede och ibland blixtlika inslag av en lika vredgad ironi. Men det är också vacker poesi, som plötsligt kan stanna upp i en avklarnad notering"

Svenska Dagbladet

"Att bli drabbad av en läsning innebär inte nödvändigtvis att man tagit del av särskilt bra litteratur. Desto finare när det väl sammanfaller. /../

Straffkolonien är inte bara en politiskt viktig skrift, utan vittnar även om ett fint författarskap i vardande."

Dagens Nyheter

”Det är som i en dikt av Göran Sonnevi: Under skogen finns en annan skog.

Hur kommer det sig att poesi kan vara så snabb och långsam samtidigt, så stillsam med en sådan räckvidd? I en debutsamling som konfronterar det förbjudna och anstötliga. Som vet vad det är att lämna ett rum och stiga in i ett annat. Som törs känna tillit."

Expressen

"Straffkolonien är en stark, drabbande och vacker debut, där det osagda

ringer i öronen hos läsaren länge efteråt."

BTJ

"det lyser i skogsbrynet

det lyser ur asfalten

ack

vilken vacker gräns

vilken humanitär och rättssäker

maskinens händer är som honung mot huden

maskinens knä är som den älskades läppar mot nacken"

Med dikten som metod gestaltar Straffkolonien asylsökande och förvarstagning som kroppslig och själslig erfarenhet. I starka, enkla bilder och utsagor skildras flykten, förhören, förvaret, förtvivlan. Känslan av att vara dömd, av att förgäves försöka passa in berättelsen om sitt liv i den ram som processen kräver. Den skoningslösa väntan. Här finns också maskinen, det opersonliga regelverk som, likt i Kafkas novell, skriver in straffet på den dömdas kropp. Oönskad, lögnaktig, avvisad. "Skulden står alltid utom tvivel", som Kafka skrev. Dikterna gestaltar både ett slags yttersta skörhet inför lagen, och vad utövandet av lagen gör med språk och människor.

Leila Inanna Sultan är född 1993 och bor i Stockholm. Hon är utbildad vid Biskops Arnö Författarskola och arbetar på bibliotek.

Tredje delen i en storslagen romantrilogi om en familj i den franska kolonialismens skugga.”Man vill inte att Leïla Slimanis gripande Marockotrilogi ska ta slut.” Maria Schottenius, DNSystrarna Mia och Inès föds i den tredje generationen av familjen Belhaj i Marocko. Liksom en gång deras mormor Mathilde, och därefter mamma Aïcha och hennes faster Selma, söker de på olika sätt ett liv där de kan vara fria. Men hur balanserar man en sådan strävan mot de livs viktiga banden till den plats man kommer ifrån?

Mia växer upp till en kvinna med en stark kraft inom sig, en eld som hon måste lära sig att hantera. Att flytta till Paris för att studera innebär helt nya möjligheter för både henne och systern, men också en ny sorts ensamhet. Båda två måste hitta sin plats och lära sig nya koder, samtidigt som de möter fördomar och rasism.

Med Jag tar med mig elden avslutar Leïla Slimani Marockotrilogin, som både finstämt och kraftfullt skildrat familjen Belhajs öde sedan 1940-talet. I denna del gestaltar hon exilen, sökandet efter en identitet och den svårfångade längtan efter »hemma«.

”Det är magnetiskt, rörande och gripande.”Maria Schottenius, DN

"Jag tar med mig elden är trilogins bästa och därmed, ja, även det bästa hon skrivit. [...] Leïla Slimani uppfyller äntligen den enorma potential som alltid skymtat i hennes författarskap."Agri Ismaïl, Expressen

”en intressant och mångbottnad skildring av Marockos moderna historia, politiska utveckling och komplicerade relation till Frankrike, inspirerad av författarens egen familjeberättelse.”4 av 5, BTJ

Leila och Amila är som ett huvud med två kroppar, de är i den djupaste symbiosen och samtidigt i den mest klaustrofobiska evigheten. De försöker vara odödliga och stänga ute parasiterna. Men hur skakas symbiosen när Leila faller för Glitterfittornas symbolpolitiska frestelser och drömmarna om vita väggar och tunna gardiner som fläktar. Hur hanterar man begäret att bli skrubbad bort från sig själv?

"Ya Leila" handlar om hur kamper verkar som varor i en kapitalistisk tid, om kärleken mellan två vänner och om ofrivilligt rätade ryggrader till följd arv, till följd av vår samtid.

NOMINERAD TILL BORÅS TIDNINGS DEBUTANTPRIS OCH KATAPULTPRISET 2020