Theo och Ramona – serie

Osynlig för ögat. Förödande för mänskligheten. I århundrade efter århundrade återkommer de. Ibland utrotar de hela städer och byar, lamslår samhället och ställer allt på ände. Ingen går säker. Pesten. Digerdöden. Svarta Döden. Corona. Covid19. Kärt barn får många namn. Även en liten bacill kan ståta med flera namn. I slutändan är det ett enda ord som gäller för dem alla: Pandemi!

Theo och Ramona möter ett översvämmat Venedig när de anländer till staden. Som om inte det räckte drabbas hela världen av coronapandemin och Italien stängs ner. När de tror att det värsta har hänt, inser de att mardrömmen bara har börjat. Pestön Poveglia utanför Venedig knyter ihop deras öden när de skiljs åt genom tidsförflyttning.

Den ena har kommit till den pestsmittade staden år 1576, den andra tvingas uthärda Covid19 i ett främmande land. Ovetande om den andres öde, kämpar båda för sina liv. Oavsett vad de gör står de framför döden i form av en fruktansvärd pandemi. Men ödet har fler överraskningar i beredskap för dem.

Jag vet att jag varje gång säger att det här var den bästa, men den här gången var det något extra. Genom jobbet har jag levt nära Covid19 sedan nästan innan den blev känd här i Sverige. Funderingarna som Ulrika har om pandemin och vad som händer, känner jag igen väl. Att få uppleva Venedig genom dina beskrivningar var fantastiskt! Känns som om jag har varit där. Nu måste jag åka dit och uppleva staden i verkligheten. Kan erkänna att många tårar föll när jag läste boken. Varje kapitel slutar på ett sätt så man inte kan låta bli att läsa vidare. Jessica Bengtsson

"Efter snart två år med coronapandemin är det intressant att påminnas om att världen varit med om liknande situationer tidigare, med ödesdigert resultat. Kim väver snyggt ihop de två tidsåldrarnas pandemier och berättar levande om Venedigs mörka historia." Ingela Rodehüser

Djupt nere i en faraos grav i nutidens Egypten händer något märkligt. Ramona lägger händerna över två hieroglyfer på gravkammarens vägg, uttalar en ramsa och i nästa stund upptäcker Theo förvånat att Ramona är försvunnen. Ramona har hamnat i ett mörkt, kallt och kusligt utrymme. Hon ångrar sitt tilltag och försöker komma tillbaka till ljuset och Theo. Men hon misslyckas. Skälvande slår Ramona armarna om sig och försöker hålla paniken borta. Theos sökande efter Ramona för honom på en resa genom tiden, längre bort än han någonsin vågat drömma om, till cirka 1323 före Kristus födelse och farao Tutankhamons rike. En tid av makt, överflödande rikedom och intriger. Där väntar många fler faror än Tutankhamons förbannelse på Theo och Ramona.

Kim M. Kimselius har under drygt 22 år fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2019 har Kim gett ut närmare 60 böcker. Kimselius debutbok, Tillbaka till Pompeji, har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa utländska böcker på Island 2009.

"Detta var en otroligt bra och spännande bok. Den var skriven på ett sätt som gör läsaren nyfiken och håller intresset uppe. Det är inte svårt att förstå varför Kim M Kimselius är en uppskattad författare." Veronica Cadji

"En rafflande bok, välskriven med stark närvarokänsla." Blekinge Läns Tidning, Johanna Rundgren.

"Bokens styrka är den intresseväckande, faktamässigt tillförlitliga beskrivningen av den forntida egyptiska sociala och geografiska miljön. Författaren väver samman de historiska faktauppgifterna med en flödande berättarfantasi som hela tiden håller läsaren fängslad." BTJ, lektör Lars Rask.

"Att göra historien tillgänglig så här och låta den gripa in i dagens verklighet, skapar intrycket att världen är gemensam och att det liv vi lever idag har bred förankring." Åbo Underrättelse, Finland, Siv Illman.

Utdrag ur Faraos förbannelse:

Sakta reste Ramona sig upp, stålsatte sig för det väntande mörkret och öppnade ögonen. Det var kolsvart omkring henne. Hon kämpade med gråten och lyckades till slut tränga tillbaka den. Sedan började hon leta sig vidare i graven.

Trevande kände Ramona utefter väggen för att hitta utgången. Hon fann en dörröppning och ramlade genast handlöst nedför en trappa.

Men här fanns ingen trappa! utbrast Ramona förvånat och gned sitt ömmande knä.

I nästa stund tystnade hon och stirrade stelt ut i mörkret. Ett fladdrande ljussken kom sakta närmare. Hjärtat bultade vilt igen.

Ramona tänkte snabbt igenom de alternativ hon hade att välja på. Antingen hade strömmen gått och hon hade kommit vilse i graven på något sätt. Därför gick en guide omkring med ficklampa och såg efter om det fanns turister kvar nere i graven, eller så hade hon, åh hemska tanke, förflyttats i tiden utan Theo.

Ficklampors sken fladdrar inte, tänkte Ramona.

Även om Ramona inte gärna ville medge det, insåg hon, att den naturligaste förklaringen var, att hon hade förflyttats i tiden. Den som kom kunde vara en vakt som undersökte graven efter inkräktare. Hon måste gömma sig! Men var? Här fanns bara släta väggar och pelare. Försiktigt kröp hon bakom en av dem och kikade fram mot ljuset.

Mörkret kändes inte lika tryckande när skenet från facklan lyste upp rummet. Pojken som steg in var endast iförd ett höftskynke. Hans överkropp glänste mörkbrun mot henne. Han var i hennes ålder. På huvudet bar han tecknet för sin gudomlighet, den huggande kobran! En faraos tecken!

En förvånad flämtning for ur Ramona innan hon hann hejda den.

Pojken stannade, lyfte facklan över huvudet och såg sig sökande om i rummet.

Vem där? Stig fram! sa han uppfordrande med myndig röst.

Han visade inte minsta tecken på rädsla. Ramonas ben skälvde däremot där hon satt, osäker på om hon skulle svara eller inte.

När pojken inte fick något svar började han gå runt i rummet för att lysa upp vartenda skrymsle. Han kom närmare pelaren där Ramona satt gömd. För en sekund funderade hon på att smyga över till nästa pelare, men det var för sent.

Mörkret runt henne lystes upp och hon satt som i en ö av ljus.  

En jordbävning inträffar i havet nära Lissabon, Portugal, den 1 november 1755. Jordbävningen är mycket kraftig. Skalvet orsakar stora skador på staden. Theo och Ramona befinner sig mitt i katastrofens centrum. De kämpar för sina liv, tillsammans med alla andra drabbade. De människor som klarat sig andas ut, utan att veta vad som är på väg mot dem. En halvtimme efter skalvet kommer en enorm tsunami. Mitt i vägen för den gigantiska vågen står de överlevande, som flytt ned till hamnen för att undkomma fallande byggnader och eldens härjningar. Ännu en gång får de kämpa för att överleva.

En levande skildring av händelserna som tog många av stadens liv och förintade större delen av Lissabon. En oförglömlig läsning!

Utdrag ur Tsunamikatastrofen i Lissabon:

Kim har på ett imponerande sätt vävt in tidstypisk fakta i sin fängslande roman om tsunamikatastrofen i Lissabon. Boken levandegör Lissabon 1755 på ett gripande och engagerat sätt både kulturellt och geografiskt. Kim berättar med stor inlevelse om en världshistorisk katastrof. Bra inkörsport till staden Lissabons värld idag och igår! Givande introduktion till Lissabon som turistmål! Märtha och Thomas Rebert

"Kim har en otrolig förmåga att göra personer och miljöer levande enbart genom sina ord. Jag kan med lätthet se, lukta och uppleva samma fasa som personerna i boken gör när de hamnar mitt i en naturkatastrof. Men mitt i allt elände finns även en vacker beskrivning av staden Lissabon som den kan ha sett ut före jordbävningen. Kim tar dig med på en underbar resa till hennes Lissabon. Hennes kärlek till staden lyser igenom i varje ord." Ingela Svensson

Det är få förunnat att skriva. Det är prästernas jobb. Ett av deras sätt att behålla makten över folket. Men jag har aldrig kunnat underordna mig övermaktens regler. Därför har jag lärt mig på egen hand. Jag har stulit denna bok, penna och bläckhorn i sakristian, ja ett helgerån, men nog så viktigt, för jag visste att jag en dag skulle komma att behöva berätta. På grund av inkvisitionen vågar jag inte berätta om mina farhågor för någon. Inte ens min älskade storasyster. Hon har bett mig hålla tyst om allt sådant som kan anses som häxeri i andras ögon. Det är svårt. Hur ska jag kunna dölja mitt riktiga jag. Min syster säger att döden väntar mig om jag inte bär en mask av okänslighet. Då menar hon inte en riktig mask, utan att jag inte ska visa mina känslor. Hur ska jag kunna låta bli? Det är inte jag.   

De senaste dagarna har oron förstärkts. Stora flockar av fåglar lyfter med ens från marken, svävar oroligt runt, för att sedan landa igen. Dock dröjer det inte länge förrän de ännu en gång rastlöst lyfter mot himlen.   Hundar och hästar är inte sig lika och i min dröm, som jag måste kalla det enligt min syster. Jag kallar det för föraning. Men i alla fall, i min dröm ser jag detta som tecken på en stor katastrof. Då ska hundarna yla, fåglarna lämna jorden och hästarna skria av fasa. Gud slår med hänsynslöshet över fattig och rik, utan urskillnad. Inte ens jag kommer att skonas. När jag berättar detta för min syster skrattar hon bort det som dumheter. Men jag vet. Det har jag alltid gjort.     

När jag skriver detta har allt börjat. Jordens undergång är nära. Vad spelar det för roll om jag berättar, vi kommer ändå alla att dö. Men min syster har satt munkavel på mig och förbjudit mig att yppa ett enda ord.   

Om inte för din egen skull, så för min! sa hon, och det fick mig att förstå hur allvarligt det är.   

Marken går i vågor under mig, hundarna vänder nosarna mot skyn och ylar, hästarna skriar och samtliga stadens fåglar har lyft och svävar som hotfulla svarta moln över Lissabon. Kyrkklockorna klämtar av markens hävningar och jag hör redan de första skriken av fasa utanför. Även här inne skriker folk för fullt och det är full panik.   

Nu ser jag hur kyrkans väggar börjar bågna, stenarna faller ned en efter en och krossar människorna som inte hunnit fly. Jag vet att mitt öde är beseglat. Det är ingen idé att jag försöker undkomma. Vad som än händer är det mening      

En man drog ut mig ur kyrkan. Det var i sista stund, för strax därefter föll taket in och krossade allt och alla därinne. Nu ser jag lågor inifrån kyrkans skelett. Altarduken har fattat eld av ljusstakarna som vält.   

Det ÄR jordens undergång. Gud har lämnat oss. Varför skulle han annars låta bränna ned de hus vi har byggt till hans ära?   Vart jag än vänder och vrider mig ser jag bara elände, hör skrik av fasa, gråt och jämmer. Spring till havet skriker de! Och människorna flyr genom ruinerna, bort från elden som hotar bränna dem, bort från dammolnet från krossade hus.   

Det är som om en dimma har sänkt sig över oss, men allt är stoftmoln som färgas orange av eldarna som bryter ut.   Jag hör min syster ropa: SPRING! SPRING!    

I samma stund hör jag ett muller som inte är av denna värld. Jag vänder blicken mot havet, där skeppen dansar fram på höga vågor som kastar sig in över staden, långt in över torget och alla människor som sökt tryggheten där.   

AKTA! skriker någon och jag ser upp, just i tid för att se stenen falla

Vad är din värsta mardröm? Pirater eller att hamna mitt i ett vulkanutbrott? Theo och Ramona blir tillfångatagna av pirater och fast på en isländsk ö när vulkanen exploderar och lavan flödar mot dem. En berättelse om Hemöns historia, men också om andra världsdelar och kulturer. Tredje boken om Theo och Ramonas äventyr på Island, den 30:e fristående boken om dem.

Mellan juni och juli 1627 kom tre turkiska skepp till Island, bland annat Hemön, där denna bok utspelar sig. Skeppen kom från piratfästena i Algeriet och Tunisien, för att hämta kristna slavar. Piraterna dödade alla som gjorde motstånd och tog resten som slavar, framförallt kvinnor och barn. Därefter brändes byarna ner. Totalt infångades 380 islänningar som slavar. 21 januari 1973 skedde vulkanutbrottet på Hemön. Det pågick till de första dagarna i juli samma år.

Kim M. Kimselius har under drygt 22 år fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2019 har Kim gett ut närmare 60 böcker. Med Tillbaka till Pompeji gjorde Kimselius en bejublad debut. Boken har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa utländska böcker på Island 2009.

Ovädret är över Theo och Ramona innan de hinner reagera och plötsligt ligger de i vattnet tillsammans med sin hund Pluto. Innan Theo dras ned under vattnet ser han en märklig syn, ett stort skepp med ett fyrkantigt rött segel och en drake i svart på seglet. Runda mönstrade färgglada sköldar på utsidan av båten och i fören sticker ett stort ondskefullt drakhuvud upp! Ett vikingaskepp!

Theo och Ramona inser att den lugna fisketuren har bytts ut till något betydligt farligare. De har återigen förflyttats i tiden, till 900-talet och vikingatiden. Nu börjar en kamp på liv och död!

"Vikingatida äventyr skildras av en tydlig allvetande berättarröst som väver in en trovärdig historisk verklighet i fiktionens vävstol. Berättelsen uppbärs av en värme i gestaltningen av huvudpersonerna som fångar läsaren." BTJ, lektör Thomas Storn.

"Författaren varvar historisk fakta med fantasifull fiktion och skapar en fascinerande brokig och spänningsladdad vävnad, som läsaren inte kan ta ögonen ifrån förrän de sista trådarna vävts samman." BTJ, lektör Lars Rask.

"Kim Kimselius har ett fascinerande sätt att skriva som gör att såväl vuxna som ungdomar har stort utbyte av hennes berättelser." Commersen, ansvarig utgivare Peter Enckell.

"Ofta blir berättelserna så spännande att läsaren har svårt att tro att de faktiskt bygger på historiska händelser." Sydöstran, Håkan Kjellgren.

"Det som gör Kim Kimselius böcker speciella är att de tilltalar både vuxna och ungdomar." BLT, Anders Haraldsson.

"En enormt bra och spännande bok, som jag verkligen rekommenderar." Matildas Läshörna recenserar Vikingaträl.

"Den är svår att lägga ifrån sig. Vi använde boken som högläsningsbok och klassen var rörande överens. Toppbetyg. Rekommenderas!" Backaboken recenserar Vikingaträl.

"Den här boken är VERKLIGEN grym!" Skåpet recenserar Vikingaträl.

"Kims böcker är väldigt spännande och dessutom får läsaren historisk kunskap med sig. " Författaren Monika Häägg.

Kim M Kimselius historiska äventyrsberättelser om Theo och Ramona är mycket populära och översatta till sex språk. Böckerna är fulla av fakta, samtidigt som de är spännande och svåra att lägga ifrån sig. Dessutom avslutas varje bok med en gedigen faktadel. Många skolor använder Kimselius böcker som temaböcker. 

Utdrag ur Vikingaträl:

"Nu, Ramona! Nu är det snart vår tur!" viskade Theo. "Upp på benen, var beredd. Du vet vad som gäller. Bussa Pluto på väktarna så fort jag har kommit ut ur buren. 'Attack' är kommandoordet." "Varför säger inte du åt honom?" undrade Ramona, osäker på om hon verkligen hade mod att ge kommandot åt Pluto. "De förväntar sig att jag ska göra något, men inte du, min lille klene bror, som verkar så osäker på livet", sa Theo och log mot Ramona, för att mildra de försmädliga orden. En hastig vrede hade flammat upp inom henne, men den dämpades snabbt av Theos leende. Han menade väl. Han ville att de skulle se henne som liten och klen, fastän vikingarna som fångat dem ville att hon skulle se stor och stark ut. Hon undrade vilket som var bäst för henne själv. Vilken roll ville hon spela? Eller ville hon kanske helt enkelt bara vara Ramona och inte vikingapojken Ram?

"Nu! Upp på benen!" viskade Theo intensivt, när han insåg att Ramona fortfarande satt på marken och såg obeslutsam ut. "UPP!"  Ramona kämpade sig upp med hjälp av Pluto. Varför hjälpte Theo henne inte? Det brukade han göra. Hon såg på honom. Han stod där sammanbiten och koncentrerad och stirrade ut ur buren, hans muskler var spända, som till språng. Ramona började andas i korta, flämtande andetag. Hon var rädd, så förfärligt rädd, trots att hon hade både Pluto och Theo hos sig. Hon bad en stilla bön till sina förfäder om hjälp. Det hade hon lärt sig hos Inkaindianerna. Och någonstans bland dessa vikingar kanske just hennes förfäder befann sig. Vem visste om inte kvinnan där framme kunde vara hennes farmors farmors farmors mor, eller något sådant, och mannen där bredvid kunde vara hennes farfars farfars farfars far.

Tanken lugnade Ramona något och hennes andning återgick till det normala. Om de här människorna var hennes släktingar kunde de ju inte vara så farliga. Men det var en bedräglig tanke, för ingen av de omkringstående hade en aning om att Ramona och Theo kom från framtiden och att de kunde vara avlägsna släktingar till någon av dem. Allt de såg var nya trälar, med något annorlunda kläder än de övriga trälarna och människorna omkring, men annars såg de inte något ovanligt. Ramona skulle inte få någon hjälp från dessa vikingar, vad hon än trodde. Mannen som skötte trälarna och utropet av dem, skickade fram en av sina män till Theo och Ramonas bur för att ta ut dem. Theo var beredd, han riktigt vibrerade av återhållen energi. Han mer kände än såg, hur Ramona stod strax bakom honom med Pluto bredvid sig. Han hörde hennes snabba andhämtning och förstod att även hon var laddad och beredd. De skulle klara sig! Regeln drogs ifrån, dörren öppnades och Theo tog ett språng ut genom grinden, samtidigt som han ropade så högt han förmådde! "NUUUU!!!"

Ramona öppnade munnen för att kommendera Pluto, men inte ett ljud kom över hennes läppar. Istället stirrade hon förvånat på det som skedde utanför buren och innan hon hann sansa sig hade någon slitit ut henne ur buren och lagt en hand över hennes mun. Pluto fick en snara runt nosen och en annan runt halsen. Och sedan var allt för sent, alldeles för sent, innan Ramona hunnit hämta sig från överraskningen.

Mitt i ett brinnande krig hamnar Theo och Ramona när de förflyttas i tiden till ett ockuperat Frankrike under andra världskriget. Tyskarna sänder många av landets invånare till koncentrationsläger och motståndsrörelsen mot de tyska soldaterna växer sig allt starkare. Theo och Ramona har inget annat val än att själva ge sig in i kampen, med stor risk att förlora sina egna liv.

En rafflande bok som skildrar andra världskriget i ett ockuperat land: motståndsrörelsens kamp, judarnas öden, händelsen i Vélodrome d'Hiver, nedskjutna flygare, samt de franska invånarnas liv. Boken beskriver även många av andra världskrigets händelser genom de olika personernas upplevelser.

"Författarinna som är väl värd att nämnas. Det här är dramatik, kan jag säga från sida ett till sista sidan. Vi vet aldrig vad som händer när Kim skriver sina historier. Kim M Kimselius är en OTROLIGT duktig författarinna på att få läsaren att hänga kvar." Bokgudinnan/Bokhandlaren Ulrika Larsson Akademibokhandeln Halmstad

"Det här är en riktigt bra och spännande bok om förföljelser av judar under andra världskriget!" BTJ, lektör Lars Karlstrand

"Kim har överträffat sig själv ... Hon har funnit en ny vinkel i tidsresandet som är en riktig nervkittlare ... LÄÄÄÄÄS!!!!" Annelie Nilsson

"Detta är nog den bästa bok Kim M Kimselius har skrivit ... Jag satt på helspänn hela tiden, för det var dramatik från första till sista sidan." Kristina Simars Bokblogg. "Något som är typiskt för författaren är hennes miljöskildringar, jag läser inte boken, jag är med i den. Jag är den tredje huvudpersonen. ... Jag ser vad dom ser, jag hör vad dom hör och jag kan till och med lukta det dom luktar!" Roxana Kaboli

"Den bästa bok Kim har skrivit!" Harry Eriksson

"Det här är en av Kims bästa böcker hittills!" Kristina Fridensköld

"Man sitter som på nålar ända till sista sidan!" Ingela Svensson

"Otäck läsning från mysig sagotant. Det jag tyckte var bäst med boken är hur spännande den är. Kim jobbar mycket med cliffhangers; kapitlen slutar ofta med en mening som gör att jag bara måste läsa vidare. Ofta indikerar dessa cliffhangers att något hemskt är på väg att hända och det gör det ibland. Men inte alltid vilket gör att det aldrig blir förutsägbart." Kristina Svensson

"Jag har läst båda böckerna som är spännande och verklighetstrogna. Kim är värd allt beröm för sina fina skildringar och böckerna kan varmt rekommenderas!" Lena Andersson

"Jag sträckläste den under en kväll, det var stört omöjligt att lägga den ifrån sig. Otroligt bra!" Bokbloggen Eli läser och skriver

Kim M Kimselius historiska äventyrsberättelser om Theo och Ramona är mycket populära och översatta till sex språk. Böckerna är fulla av fakta, samtidigt som de är spännande och svåra att lägga ifrån sig. Dessutom avslutas varje bok med en gedigen faktadel. Många skolor använder Kimselius böcker som temaböcker.

Utdrag ur boken: Theo tog Ramonas hand och de skyndade vidare mot vägkröken.

När de rundat kröken såg de att gruppen av människor hade stannat lite längre fram. De gick i rask takt framåt, med lövträdens kronor som skuggade vägen och fick dem att känna sig som om de gick i ett sagolandskap, när solens strålar dansade runt bland lövverket och kastade onaturliga skuggor.

Ramona bet sig i kinden, eftersom det kändes som om något var helt galet, annars skulle Jean-Philippe inte ha stannat. Nu såg hon även Michelle och när de kom närmare såg Ramona även den vagn som Brian hade färdats i. Soldaterna hade samlat ihop alla människor i en grupp bredvid vagnen.

"Ska vi stanna?" viskade Ramona och saktade omedvetet farten.

"Nej, fortsätt gå, precis som om ingenting har hänt!" viskade Theo.

"HALT!" ropade en soldat och höll upp handen mot dem, sedan föste han ihop dem med de övriga.

Theo och Ramona vågade inte fråga något, utan ställde sig lugnt bredvid Jean-Philippe, utan att med en min visa att de kände honom.

En av soldaterna höll på att undersöka den tomma vagnen. Den andra soldaten gick omkring i skogsbrynet och stack ned sin bajonett bland fjolårslöven på marken. Den tredje soldaten höll vakt över den grupp de hade samlat ihop. En kvinna med ett litet spädbarn, tappade plötsligt tålamodet och sa:

"Varför måste vi stå här? Vi har ingenting med den där rymlingen att göra. Hur skulle vi kunna ha det? Ni har själva sprungit ikapp oss och sett att vi är oskyldiga. Varför måste vi stanna här? Barnen börjar bli otåliga, den lilla är hungrig, det är varmt och vi har fortfarande lång väg att gå. Snälla! Ni kan väl släppa iväg mig och min familj!"

Soldaten såg på sina kamrater som uppgivet slog ut med armarna och därefter ryckte på axlarna. Här hittade de ingenting.

"Jaja, ge er iväg då!" sa soldaten och sänkte sitt gevär.

Kvinnan stack handen under armen på sin man och föste femåringen framför sig, samtidigt som hon sa:

"Håll nu pappa i handen, så att du inte kommer bort!"

Pojken i kortbyxor och kortärmad skjorta, gick tveksamt fram och tog sin far i handen. En tonårspojke slöt upp vid deras sida och med en nick mot soldaten, började gruppen gå iväg.

"Ni kan gå allihop!" sa soldaten och vände sig bort ifrån dem.

Jean-Philippe såg på Theo och Ramona och därefter bort mot kvinnan och hennes familj. Theo följde motståndsmannens blick och insåg plötsligt vad det var han tittade på.

Det är Pestens år 1348 i Florens. Pesten utplånar allt i sin väg och lämnar byar och städer öde. Det är en ohygglig katastrof som drabbar Europa.

Theo och Ramona förflyttas i tiden och hamnar mitt i den pestsjuka staden. Där träffar de Minette som bär på en stor hemlighet. När hon till slut avslöjar den för Theo och Ramona, är det något så fruktansvärt att de knappt tror att det är sant. De inser att de måste ta sig därifrån så fort de kan. Deras flykt gör att de till slut står öga mot öga med Svarta Döden.  

Digerdöden/Svarta Döden härjade i Europa på 1300-talet. I staden Florens sägs nära 100% av stadens invånare ha dött av pesten. Detta är en fängslande bok som realistiskt skildrar pestens framfart i Florens. Boken är uppbyggd runt riktig fakta, liksom samtliga böcker om Theo och Ramona.

Kim M. Kimselius har sedan debuten 1997 fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2020 har Kim gett ut 60 böcker. Kimselius debutbok, Tillbaka till Pompeji, har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa utländska böcker på Island 2009.

"Kim Kimselius gör ingen läsare besviken... Man kan inte lägga den ifrån sig." Blekinge Läns Tidning, Hanna Josefsson. "Realistisk fantasy - eller fantastisk realism?" Kvällspostens reporter Bengt Eriksson fascineras av Kims tidsresor för ungdomar i alla åldrar."

"...Griper tag i läsaren, som inte kan låta bli att bry sig om personerna och om hur de ska klara sig... Svarta Döden är den bästa av de sex böckerna om Theo och Ramona." BTJ, lektör Thomas Storn.

"Det märks att Kimselius gjort en omfattande research inför den här boken vilket gör att miljöer och händelser känns obehagligt trovärdiga. Språket flyter fint och spänningen hålls på topp genom boken. Liksom tidigare böcker av Kimselius kommer säkert också denna bok att lånas ut flitigt." Biblioteket i Focus, Bibliotekarie Ulrika Thorbjörnsson.

Utdrag ur Svarta Döden:

"Titta, Ramona!" sa Theo och sträckte ut sina handleder framför henne.

Ramona såg ned på de smutsiga, blodiga händerna och anade först inte vad det var Theo ville visa henne. Sedan såg hon det de små, röda loppbetten!

"Åh nej! Theo!" utbrast hon förskräckt, för även hon insåg vad det innebar.

"Jag har haft en fruktansvärd huvudvärk ända sedan jag vaknade på likhögen inne i staden. Jag trodde det berodde på slaget jag hade fått i nacken. Men... men tydligen är jag smittad", sa Theo och spärrade upp ögonen, samtidigt som han drog ett häftigt andetag när han insåg vad som skulle hända honom.

I sitt inre såg han alla de döda han vaknat bland, alla blåsvarta tungor som stack ut, alla blåsvarta kroppsdelar, de stora, variga bölderna, stanken... Han skulle komma att hamna i en omärkt grav, tillsammans med hundratals andra. Han skulle... Theo ville inte tänka tanken till slut. Han svalde ljudligt. "Vad är det?" undrade Minette som såg Theo och Ramonas förskräckta miner och förstod att det inte enbart berodde på det hemska som utspelades framför dem.

Theo visade henne loppbetten.

"Åh, sådana där har jag massor", sa Minette och drog upp klänningsärmarna och visade henne.

Båda hennes armar var fulla av röda loppbett.

"Minette!" flämtade Ramona.

Men Minette bara skrattade ett ihåligt glädjelöst skratt.

"Alla har loppbett, det går inte att undvika, loppbett har jag haft hela livet. Du ska se att du också har loppbett", sa Minette.

Ramona vågade inte se efter. Om hon inte hade sett några bett kunde hon inbilla sig att hon inte blivit biten, att hon inte fått smittan, att hon inte skulle d... Då mindes hon att det hade kliat på ryggen under natten. Det hade varit så enkelt att lyfta upp t-shirten och be Theo eller Minette att se efter om där fanns några loppbett. Men så länge hon inte visste, då kunde hon fly från det faktum att även hon skulle bli levande bränd eller begravd i en massgrav. Men först efter att ha upplevt pestens fasansfulla plågor.

"Vad gör vi nu?" sa hon, utan att säga något om sina farhågor om att även hon var biten.

"Det bästa är om du ger dig iväg ensam", sa Theo. "Så att vi inte smittar dig!"

"Theo!..." utbrast Ramona.

Han visste att hon aldrig skulle lämna honom, men han ville inte att hon skulle dö för hans skull, så han var påstridig.

"För en gångs skull kan du väl lyssna på mig och göra som jag säger", sa han med myndig röst.

Ramona såg förvånat på honom. Han hade aldrig låtit så arg och bestämd mot henne tidigare. Hon förstod att han aldrig skulle ge sig ifråga om ifall hon skulle stanna eller ge sig av. Hon var tvungen att få visshet. Hon drog t-shirten över huvudet, vände ryggen åt Theo och sa:

"Vad ser du?"

Inte ett ljud hördes, varken från Theo eller Minette. Ramona drog ned t-shirten igen och vände sig mot dem igen.

"Nå?" envisades hon.

Theo nickade och Minette såg sorgset på henne. De behövde inte säga något. Ramona förstod ändå. Det som hade kliat under natten var loppor som hade kalasat på henne. Även hon hade smittan i blodet. Även hon skulle dö.

I en gammal kista hittar Ramona ett dokument som för henne på en virvlande färd genom tiden. Hon hamnar hos Snapphanarna, frihetskämparna i kriget mellan Sverige och Danmark år 1676. Vid en olycka förlorar Ramona minnet och minns inte vem hon är. Theo lyckas följa efter Ramona i tiden, men hamnar på motståndarsidan. Plötsligt möts de tidigare vännerna i en strid på liv och död.

"Har bara ett ord för denna bok: PERFEKT! Spännande från första till sista sidan, bra öppning, bra handling och snyggt avslut. Med andra ord TOPPEN!" Fil.mag. Kristina Fridensköld.

"Kimselius ger en levande skildring av snapphanarna i de skånska skogarna. Hon gestaltar på ett bra sätt hur vanliga bönder drabbas av kriget och visar genom sin nyanserade skildring att historia skrivs av segrarna. Robert som kan sin historia får inse att snapphanarna är inte genomgående onda och de erövrande svenskarna inte enbart goda. Det lättlästa språket och den spännande handlingen gör boken till ett bra val för läsovilliga pojkar. Den utmärkta ordlistan underlättar för yngre läsare. Boken bör fungera väl i olika temaarbeten. "BTJ, lektör Agneta Warheim.

"Snapphanebok ingen bör gå miste om", BLT, Hanna Lindbom.

"Boken är fylld med spännande vändningar och de fantastiska skildringarna fängslar från första sidan", Commersen, Sofia Magnusson.

"Otroligt! TOPPEN! Den är så perfekt! DEN ÄGER!!! Aziza Tariq Mirza.

"En väldigt spännande, händelserik och fartfylld bok." Cecilia Grip.

Kim M Kimselius historiska äventyrsberättelser om Theo och Ramona är mycket populära och översatta till sex språk. Böckerna är fulla av fakta, samtidigt som de är spännande och svåra att lägga ifrån sig. Dessutom avslutas varje bok med en gedigen faktadel. Många skolor använder Kimselius böcker som temaböcker.

UTDRAG UR SNAPPHANAR:

"Är du spion?" röt Peder. 

Han kunde inte hålla tillbaka sin ilska över att så lätt ha blivit ertappad av en pojkspoling. Men inte hade han kunnat tro att en spion gömde sig hos Bendt Oredtzen. Om någon gömde sig här var det snapphanar, inte en svenskspion. Ramona skakade ivrigt på huvudet, samtidigt som hon bleknade av rädsla över mannens ilska.

"Vi skjuter honom!" konstaterade Peder Pedersen kort och vände sig bort från Ramona. "NEJ!" skrek Ramona. "TYST!" röt Peder, snurrade runt på direkten och smällde till Ramona rakt över munnen.

Det gjorde ont och Ramona kunde inte låta bli att skrika till. Hon slickade bort blodet från läppen som spruckit av slaget. "Ett sådant litet våp!" sa Peder och blängde på Ramona. "Det är ingenting att spara, ta ut honom på gården och skjut honom". Bendt tvekade.

Han var inte säker på att pojken han höll i ett fast grepp var spion. Aldrig tidigare hade någon vågat smyga in i hans hus för att spionera. Om kungens män kom, då kom de öppet i stor skara för att genomsöka hans gård efter snapphanar. Att skicka en spion hit.

Sakta skakade Bendt på huvudet och var i stort sett säker på att det var en oskyldig pojkstackare han höll i sin famn. Utan att tänka på det släppte han efter på greppet om pojkens kläder.

När Ramona kände greppet lossa såg hon sin chans. Hon ville absolut inte bli skjuten. Hon ville tillbaka till sin egen tid. Från en film på tv mindes hon hur en person tagit sig ur ett liknande grepp, snabbt slappnade hon av och sjönk nedanför mannens armar, samtidigt som hon spände musklerna och tog ett språng ifrån mannen och förbi mannen som ville skjuta henne. Hon kom förbi båda männen och sprang mot ytterdörren och räddningen. Bara den inte var reglad, då skulle hon inte kunna ta sig ut. Fanns det någon annan utgång i så fall? Hjärtat bultade på Ramona, inte av den korta språngmarschen utan av rädsla för att bli tillfångatagen och skjuten. Hon visste med sig att det inte var någon idé att berätta den verkliga orsaken till varför hon hade befunnit sig i rummet. De skulle aldrig tro henne. Hon hade försökt så många gånger tidigare när hon hamnat i knip och nu hade hon lärt sig att det var lika bra att spela med och låtsas vara från den tid där hon just då befann sig. Handen nådde handtaget på den enkla trädörren som ledde ut mot friheten. Ramona tryckte ned handtaget och slängde upp dörren, samtidigt som hon tog ett språng ut i det fria. Hon hade klarat det! En jublande glädje fyllde henne när hon flög ut genom dörren. I samma stund som glädjen över att ha undkommit fyllde Ramona, hörde hon en röst ropa. 

Kvinnan som var på väg in var på dåligt humör efter grälet med sin make. Inte hade humöret blivit bättre när hon upptäckt att räven varit inne och rivit hennes höns. Hon hade gått i rask takt med bestämda steg mot dörren, när hon till sin förvåning såg den slängas upp och en vilt främmande pojkspoling hoppa ut. I ren instinkt sträckte hon ut ett hejdande ben, samtidigt som hon ropade: "Åh nej, så lätt kommer du inte undan!" Pojken föll. 

Ramona hann inte reagera för det utsträckta benet utan snubblade på det. Allt hade skett så hastigt att hon inte hann sträcka ut armarna för att hindra nedslaget och med ett skrik av förfäran föll hon mot den hårda platta stenen som låg framför ingången. Ett dovt ljud hördes när Ramonas huvud slog i marken och sedan låg hon stilla. Kvinnan böjde sig ned och granskade den hon hade hejdat. Vilken olycka, nu hade hon tagit död på en ung människa, tänkte hon, när hon såg blodet som snabbt färgade marken röd runt pojkens huvud...

Där låg dokumentet, halvt under kistan. Om han inte hade vetat om det hade han inte tänkt på det. Men nu när han förstod vad det var för något böjde han sig ivrigt ned och grep om det. Han ville inte att Theo skulle hinna före. Han lade ficklampan på kistan. När Robert nu höll dokumentet i handen blundade han och gjorde sig beredd på tidsresan. Men ingenting hände. Han öppnade ögonen och såg på Theo.  "Ge mig dokumentet!" uppmanade Theo, ställde ned ryggsäcken och räckte ut handen. "Ta tag i min axel och håll hårt, utifall det händer något."

Theo tog ett stadigt tag om Plutos halsband, medan han höll dokumentet med den andra handen. Han lyfte papperet och började läsa. I samma stund kom den välbekanta, obehagliga känslan: det pirrade i hela kroppen, håret kändes som om det ställde sig rakt upp, omgivningen blev suddig och sedan...

Följ med Theo och Ramona på en spännande resa i Snapphaneland. Berättelsen börjar på Sporrakulla gård, där de hittar ett kopparmynt från Loshultskuppen. Genom kopparmyntet färdas de genom tiden till snapphanefejden 1678. Theo och Ramona ger sig ut på jakt efter skatten. Färden för dem genom hela Snapphaneriket. Många faror möter dem på vägen. Att hitta skatten är inte så lätt som de först trodde.

Ett fartfyllt äventyr som tar dig med till sjutton olika snapphanehändelser under 1600-talet. I boken finns även en detaljerad karta, så att du på egen hand kan resa runt i den skånska snapphanebygden och ta del av vår svenska historia.

Språket flyter lätt och berättelsen håller fint. Ser fram emot nästa resa!" Annelie Nilsson

"Kimselius väver fint in sin historia om 1600-talet... Genom sin väl genomförda fiction fångar hon intresset för platsen." BLT, Brita Elmers

"Kimselius har hittat sitt koncept med denna bokserie som ger en känsla av Blytons Femböcker fast med mer välarbetade berättelser. Styrkan i boken ligger i skildringen av de historiska miljöerna och händelser... Snapphaneresan passar för ungdomar som gillar en kombination av äventyr och historiska miljöer." BTJ, Anna Wilner

"Boken är en fristående fortsättning på Snapphanar! (2006) och författaren har återvänt till den spännande miljö som snapphanetiden stod för i Skåne. --- Det här är en minst lika spännande bok som de tidigare i den historiska serie av böcker som Kimselius hittills givit ut. Hon berättar lättläst och engagerande om en tid som känns avlägsen; skickligt tar hon greppet redan på bokens första sida. Det här är en perfekt bok att läsa i mellanåldern, och den borde fungera utmärkt för högläsning i samband med temaarbeten i skolan. I bokens avslutning finns en faktadel med en utförlig ordlista samt fakta om författaren och tidigare verk." BTJ, Agneta Blomgren

"Nej, inte nu igen!" ropar Ramona förskräckt.Theo vet precis vad som har fått henne att skrika: En ny tidsresa! Vart är de på väg?I nästa stund står de framför ett brinnande bål med en flicka bunden högst upp. Utan att tveka reser de en stege mot bålet. Ramona kilar upp och tar loss flickan.Människorna runtom står som förstenade och ser vad som händer. Men när Theo, Ramona och flickan springer därifrån börjar den vilda häxjakten. De har kommit till häxförföljelsens tid. Snart står de själva anklagade för att vara häxor. Därmed väntar samma öde dem, som flickan de tidigare räddat.

Kim M. Kimselius har under drygt 22 år fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2019 har Kim gett ut närmare 60 böcker. Kimselius debutbok, Tillbaka till Pompeji, har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa utländska böcker på Island 2009.

"Förflyttningar i tiden, historiska händelser och en hel del magi ingår i Kimselius bokidé. En idé som hon utan tvivel haft framgång med... De jag pratat med älskar Kimselius böcker, läser allt och vill ha mer. Utan tvivel det viktigaste för en författare!" BLT, kulturredaktör Jane Betts."En spännande bok för slukaråldern." BTJ, lektör Agneta Warheim."Tempot är högt och händelseförloppet är spännande på ett klart lockande sätt." BTJ, lektör Gunnar Åberg.Jag sträckläste boken och än en gång har du lyckats fängsla mig som läsare med dina berättarkonster." Katarina Söderberg"Spänning från sida till sida. En bladvändare värd att läsa. Nyttig också eftersom den tar oss tillbaka till häxornas tid. Superbra helt enkelt. Gillar Kims sätt att skriva!" Ciccigrip.blogg.se"Att jag gillar Kimselius böcker så mycket beror på den perfekta blandngen mellan spännande berättelse och historisk fakta, som gör att man lär sig något nytt med varje bok man läser." Livet på Citronodlingen."Som Kimselius andra böcker är boken lärorik samtidigt som den är spännande." Kultureliten. Kim M Kimselius historiska äventyrsberättelser om Theo och Ramona är mycket populära och översatta till sex språk. Böckerna är fulla av fakta, samtidigt som de är spännande och svåra att lägga ifrån sig. Dessutom avslutas varje bok med en gedigen faktadel. Många skolor använder Kimselius böcker som temaböcker. UTDRAG UR JAG ÄR INGEN HÄXA:Theo gjorde exakt som Anna och var väldigt noga med att befinna sig på samma plats som hon gjort, innan han tog första steget. Hans fot famlade i luften, han kände hur han blev våt när han satte ned den och drog förskräckt upp den igen. Nu hade han trampat fel i alla fall!"Jag hittar inte stenen", sa han förskräckt. "Jag blev våt.""Det blir du", sa Anna. "När jag sa att vi skulle komma torrskodda över mossen, menade jag inte bokstavligen. Stenarna döljs under vatten, mossa eller tuvor. Sätt bara dina fötter där jag har gått så går allt bra.!"Innan Theo tog nästa steg var han mer vaksam. Först kände han med tåspetsarna att han hade fast botten att stå på. Därefter satte han ned hela foten. Han hade blicken riktad mot Anna och försökte memorera varje steg hon tog, samtidigt som han koncentrerade sig på sin egen förflyttning. Hon verkade flyta fram över mossvattnet. Det såg så enkelt ut.Just för att hon verkade så självsäker och fann fotfäste så snabbt, blev han mycket förvånad när hon plötsligt tycktes vackla till framför honom. Ett rop undslapp henne innan hon föll i. Det gurglade till när mossen slöt sig runt henne.Theo skulle precis ta ett steg till den sten Anna halkat av. Nu var han osäker på var den fanns. Han såg också hur hon sjönk mer och mer. Hon hade redan vatten upp till midjan. Theo förstod att det var bråttom. Han måste få tag i hennes hand och dra upp henne.Mitt i all brådska tog han det ändå väldigt försiktigt, annars var det ju risk att han skulle sluta som Anna. Då hade de inte en chans. Vem skulle kunna rädda dem här ute i den ödsliga sumpmarken? Och vem skulle rädda Ramona och mor Anja?Dimman började stiga upp ur vattnet och för en kort stund tyckte han sig skymta spöklika varelser som böljade fram och tillbaka i rytmisk dans, väntande på att snart få ännu ett offer i sin blöta grav.Osäkert sträckte han sig ned mot Anna för att få tag om hennes hand. Det kunde ha gått bra om han hade haft fullständig balans innan han böjde sig fram, eller om hans ena fot inte befunnit sig i luften. Men som han nu stod...Desperat sökte Theo efter fäste, men där fanns bara vatten. Äntligen kände han fast mark under foten och satte lättad ned den. Då hände samma sak som för Anna - han gled sakta nedför stenen och föll i samma vatten som hon redan låg i.Nu var de räddningslöst förlorade!