Kolonialism och imperialism

Det krävdes inga arméer för att erövra samernas land. Det räckte med fogdar och ämbetsmän. De fick agera egenmäktigt med statens goda minne. Sedan gjordes godtycket till lag och förordning.  

Historikern Lennart Lundmark har ägnat decennier åt forskning om den svenska statens politik gentemot samerna från 1500-talet och framåt. Han har grävt djupt i arkiven och avslöjar hur övergreppen mot samerna egentligen gick till.  

Samerna behandlades relativt bra fram till slutet av 1700-talet men senare berövades de sina gamla rättigheter och kronan lade beslag på deras marker. Den svenska samepolitiken bär på ett skuldtyngt historiskt arv. Liksom många andra ursprungsfolk har samerna blivit en minoritet på de marker som en gång var deras.  

Men trycket utifrån ökar. FN:s kommitté mot rasdiskriminering och Europarådets kommission för mänskliga rättigheter är skarpa i sin kritik av Sveriges behandling av samerna. I andra demokratiska länder får ursprungsbefolkningarna starkare rättigheter på sina gamla områden. Men i Sverige fortsätter samerna att förlora allt mer.

"Att säga att Fredrik Thomassons bok, som strikt fokuserar på slavarnas egna öden under svensk regim, fyller en lucka är följaktligen en underdrift. Inte ens specialister på ämnet - och dit räknar jag mig själv - har tidigare känt till de människoöden han presenterar."Dick Harrison, Svenska Dagbladet

”I Fredrik Thomassons bok ges en annan, mindre smickrande bild av Sverige som kolonialmakt - en mer sanningsenlig redogörelse som borde ha en given plats i den svenska historieskrivningen.”Göteborgs-Posten

"Författaren har utfört en mycket betydelsefull forskningsinsats där han på ett utmärkt sätt belyser ett område som inte tidigare varit känt. ... Denna lättillgängliga bok vänder sig till breda grupper av samhälls- och historieintresserade." Betyg 5 = Briljant.Christer Olsson, Bibliotekstjänst

"Utan överdrift kan man nog konstatera att Thomassons bok är det viktigaste som hittills har skrivits om den svenska kolonin. Därtill på ett fängslande, tankeväckande och läsvärt sätt."Niclas Sennerteg, Borås Tidning

"Med sitt rätts- och socialhistoriska perspektiv ger således Fredrik Thomassons bok en unik inblick i det svenska slavlivet. Han vänder sig dessutom till en bred publik. ... Det här är en omskakande bok som förtjänar många läsare eftersom den tar upp en sida av svensk historia som inte berättas så ofta, om hur också Sverige agerade hårdför kolonialmakt och var involverad i den transatlantiska slavhandeln."Bo Eriksson, Dagens Nyheter

Sverige blev en slavnation när den karibiska ön S:t Barthélemy togs i besittning 1785. Slavar och så kallade fria svarta var i majoritet ända till det svenska slaveriet avskaffades 1847.

Svarta S:t Barthélemy skildrar för första gången denna svarta befolknings hårda levnadsvillkor. Här möter vi bland andra tonårsflickan Marie Catherine och tvätterskan Suzannah, vilka nästan misshandlades till döds av sina ägare. Vi träffar den bråkiga svarta adelsdottern Ulrica Montgomery, frisören Jean-Pierre som piskades för att ha försvarat sig mot en vit man, Daly som hoppades vinna friheten med hjälp av magiska dekokter, Sophie som försökte att fly ön i manskläder, pojken Richard som torterades på slavskeppet Stockholm, och många andra.

Mitt i slaveriets och slavhandelns grymheter ges även glimtar av ett rikt socialt liv och exempel på hur svarta invånare hjälpte varandra trots risken för hårda straff. Utifrån rättegångsprotokoll och slavlagar sätts S:t Barthélemys historia i ett större sammanhang och Sveriges förflutna som kolonialmakt och slavnation konkretiseras och gestaltas genom den svarta befolkningens öden.”Bokens styrka är de enskilda människoöden som Fredrik Thomasson förmår lyfta fram ur arkiven.” Vestmanlands Läns Tidning

"I Svarta S:t Barthélemy har Uppsalahistorikern Fredrik Thomasson plöjt fuktskadade och insektsgnagda rättegångsprotokoll från den ofruktbara ö som var Sveriges besittning i Västindien mellan 1784 och 1878. Det har blivit en livlig berättelse om ett antal enskilda människoöden ur den svenska rasismens blodiga historia."Carsten Palmær, Aftonbladet

Jamaica Kincaid föddes 1949 som Elaine Potter Richardson på den karibiska ön Antigua, som då fortfarande var en brittisk koloni. I tonåren skickades hon av sin mor till USA för att arbeta som au pair och det skulle dröja tjugo år innan hon åter besökte sin ö och sin familj, då som den världs­berömda författaren Jamaica Kincaid.

Efter sitt besök på Antigua skrev hon den lilla skrif­ten En liten plats. Det är en rasande och anklagande text som riktar udden både mot de gamla kolonisa­törerna och mot det som följt i deras fotspår: den västerländska turismen, offshorebankerna och de nya regeringarnas korruption. Med knivskarpa be­traktelser och bitsk humor belyser hon de oförrätter den lilla platsen Antigua liksom så många andra platser i de gamla kolonialmakternas periferier fått utstå.

En liten plats är en av Jamaica Kincaids mest spridda och diskuterade texter. Den läses ofta på universitetskurser i postkoloniala studier som ett inlägg i debatten om turistexploatering och exotism. Texten skrev ursprungligen som en artikel för tidskriften New Yorker, där Kincaid var en profilerad medarbetare under många år på 70- och 80-talet, men tidningens nya ledning vågade inte trycka den, eftersom de tyckte att den var för provocerande. Trots att den gavs ut redan 1988 har den fortsatt att hitta läsare, och är om möjligt än mer relevant idag än när den först gavs ut.jamaica kincaid har blivit en stor favorit bland svenska läsare de senaste åren, och ständigt Nobelpristippad. Med sin trädgårdsbok (Boken om) Min trädgård: har svenska läsare också tagit del av hennes essäistiska skrivande i stor utsträckning. 2023 ger vi ut hennes botaniska reseskildring Bland blommor i översättning av Niclas Nilsson.

Varför såg vi det inte komma? Den frågan ställde sig många efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022. 

Svaret: vi har ignorerat 500 år av rysk imperialism.

Från vikingar och kosacker till kaukasiska motståndsmän och centralasiatiska massakrer visar denna bok hur aggressiv territoriell expansion löper som en röd tråd genom rysk historia.

Ryssland framställs ofta som ett mycket annorlunda land. Men det omvända är också sant: Ryssland har varit en europeisk imperiemakt bland andra. Ukraina, med ett helt annat förflutet, är inte Ryssland.

"Brandão Jönsson noterar, som den reporter han är, i första hand det konkreta han ser och hör. Och snart inser jag att en genuin livsnjutare för pennan." Göran Greider, Dagens Nyheter

"Reportageboken ”Där solen aldrig går ned” gör världen större för de många, många läsare den förtjänar." Göteborgs-Posten

"Brandão Jönsson slösar med oväntade upplysningar, skriver lättläst och personligt, det går undan. Det känns som Jorden runt på 80 dagar”, Akademiledamoten Per Wästberg

"Ett både fängslande och lärorikt reportage. Brandão Jönsson träffar intressanta människor, levandegör miljöer, blandar in sig själv och sin egen historia på en lagom nivå och knyter ihop det hela elegant i alla delar." Aftonbladet

"Där solen aldrig går ned är inte bara ett underhållande resereportage utan sju historie- och geografilektioner som får världen att hänga ihop på ett nytt sätt." Arbetaren

"Hans blick är säker för galghumor av en sort som sämre skribenter brukar misslyckas med genom att bara bli roliga”." Svenska Dagbladet

"Vilken fantastisk läsupplevelse!" Benjamin Elfors, podcasten Kunskap bit för bit

"Tråkigt har man aldrig i Brandão Jönssons sällskap, och svärtan finns alltid med. Hans bok om den lusofona världen fyller en stor lucka i bokhyllan." Dagens Nyheter

Med avstamp i de sju dödssynderna beger sig Henrik Brandão Jönsson ut på en jordenruntresa för att skildra den osannolika historien om hur ett av Europas fattigaste länder en gång i tiden var världens mäktigaste nation. 

Genom upptäcktsresorna spred Portugal sin kultur och sitt språk över världen. Idag är portugisiskan världens sjätte största språk och talas av en kvarts miljard människor på fyra av jordens sex kontinenter. Ändå hör vi sällan om den delen av världen. Hur kommer det sig?

I sju kapitel berättar journalisten Henrik Brandão Jönsson om arvet efter det globala imperiet. Han besöker de forna portugisiska kolonierna och upptäcker att de blivit sina grannländers syndiga motpoler: i Goa har droger och frosseri fått fäste, i spelhålan Macao har pengar och girighet tagit över, i Brasilien breder lättjan ut sig. Alltmedan Portugal känner avund inför allt hon skapat utomlands, men inte fått till på hemmaplan.

"Det myllrande rika materialet där Jönsson korsklipper mellan resor i nutid och nedstigningar i det fjärran förflutna får form och framåtriktad energi, så att Jönssons främsta kvalitet - blicken för den konkreta detaljen som skapar sinnlig närvarokänsla - får fritt spelrum." Göteborgs-Posten

"Inspirerande och intressant skildring av en mycket inflytelserik global kultur.” BTJ

"Där solen aldrig går ned är också en historisk upptäcktsresa som utmynnar i en uppgörelse med den portugisiska självbilden som den goda kolonialmakten." Göteborgs-Posten

"Sju kunniga och inspirerande resereportage. /.../Genom möten och intervjuer med infödda blir den samtida situationen av de gamla kolonierna levande. De historiska och politiska sambanden blir tydliga." Miljömagasinet

"Utifrån sju territorier där man talar portugisiska berättas en historia om kolonialkrig, slavhandel och gränslös girighet. Inget man utan vidare återger med friskt humör. Ändå lyckas Henrik Brandão Jönsson göra just det. Hans blick är säker för galghumor av en sort som sämre skribenter brukar misslyckas med genom att bara bli roliga." Svenska Dagbladet

Om Sápmi, identitet och andlighet

Svenska kyrkans vitböcker om relationerna till det samiska folket fyller över tusen sidor med smärtsamma vittnesmål och historiska fakta. Att ta avstånd från de fasansfulla händelserna i historien är en ganska enkel sak, att utmana ens egna identitet och grundläggande föreställningar om världen är betydligt svårare.

Finns det en plats där samisk och majoritetssvensk kultur kan mötas? Den frågan ställer sig Petra Carlsson Redell, präst och professor i systematisk teologi, i sin bok Marken, andligheten. Boken öppnar med att skildra hur artisten Sofia Jannok symboliskt återtar sitt land, som hennes morföräldrar tvångsförflyttats från. För hur hade det varit om förfäderna faktiskt hade satt en flagga i jorden, skulle de nordiska länderna i så fall idag ha varit fyra?

Samtidigt är det något som skaver: flaggan på fjälltoppen är kolonisatörens språk. För samerna finns ingen tydlig skiljelinje mellan människa och natur, det är något intimt förbundet talande är hur ordet Sápmi betecknar både området och människorna som lever där.

Marken, andligheten är en personligt rannsakande berättelse som behandlar frågor om identitet, andlighet, koloniala strukturer och människans förhållningssätt till naturen. Men det är också en allmängiltig beskrivning av en längtan och ett sökande efter andra sätt förstå världen och att hitta sin egen plats i den.

PETRA CARLSSON REDELL är präst och professor i systematisk teologi, uppvuxen i Östersund och bosatt i Stockholm. Hon har tidigare bland annat skrivit boken Gråstensteologi en kultur med svedda vingar lär sig landa (2023).

Sagt om boken:

"Viktigt, välskrivet och angeläget med en tydlig forskarblick på fakta och en öppenhet för att undersöka på vilken grund värderingar vilar." Sveriges Radio, Naturmorgon i P1

"Även om sidorna inte är så många (170) är innehållet i Marken, andligheten omfångsrikt. Petra Carlsson Redell belyser också förhållanden som troligen är föga kända bland folk i allmänhet. Boken förmedlar omfattande kunskaper om samisk kultur, och jag tror att få läsare kan förbli likgiltiga eller ointresserade av bokens levande framställning kring samefolkets situation som urfolk och minoritet i Sverige." Tidningen Dagen

"Redell utforskar med stor intellektuell skärpa hur vi idag kan förhålla oss till det förflutnas övergrepp. Hon visar dessutom tydligt hur problemet i hög utsträckning fortsätter genom samtida tankestrukturer och gällande lagstiftning. En av bokens stora förtjänster är Redells ärliga uppgörelse med sig själv och sitt eget förhållningssätt, där hon gör avvägningar mellan sitt intresse för det samiska och risken för kulturell appropriering." Bibliotekstjänst

"Marken, andligheten är, trots att den är tunn, innehållsrik och fylld av viktig kunskap. Den är genuint utmanande, ja, säkerligen provocerande för många samtidigt som den öppnar för nya möjligheter. Som en bra bok ska vara." Svensk Kyrkotidning

”Vithetens lön” var en ersättning som en gång gavs till vita arbetare i USA. Trots usla arbetsvillkor visade detta att de ändå stod över de svarta på samhällsstegen. Mycket har förändrats, men en rasism består och kan förstärkas när vitas andel av befolkningen minskar i USA och i andra länder. Lennart Pehrson skriver initierat om rasismens historia, från den europeiska kolonialismen till idag.

Det här är en bok om de självständiga länder som genom historien dominerats av Ryssland och som fortfarande drygt tre decennier sedan Sovjetunionens fall kämpar för att ses som något annat än före detta sovjetrepubliker.

Vladimir Putin har byggt sitt politiska varumärke kring att återskapa bilden av Ryssland som en stormakt, därtill med en tusenårig historia. Länderna som tidigare levde under rysk hegemoni har behövt förhålla sig till det. När det storskaliga anfallskriget mot Ukraina inleddes väcktes en rädsla bland flera postsovjetiska länder för att stå näst på tur. Men också en växande insikt om vikten av att värna sin autonomi, sitt språk, sin nationella kultur som något oavhängigt den ryska.

I Imperiehunger rör sig Johanna Melén mellan Armenien, Azerbajdzjan, Belarus, Georgien, Kazakstan, Moldavien, Tadzjikistan och Ukraina. Hon beskriver utvecklingen i respektive land och hur relationen till Ryssland har förändrats sedan februari 2022. Boken ger också en historisk tillbakablick över både kommuniståren och den tidiga historien för att ge en djupare förståelse kring rysk imperialism då – och nu.

Johanna Melén är journalist på Sveriges Radio. Hon debuterade 2021 med Mina ryska vänner: en berättelse om Putins Ryssland.

En kunnig och kritisk översikt över den politiska utvecklingen under Putin.

Västerbottens-Kuriren

En fascinerande skildring av landet efter 90-talets skakiga frihetsyra, med terrordåd och en till tagande maktcentralisering.

Dagens Nyheter

»Harrisons förmåga till koncentration imponerar, liksom hans enastående förmåga att pedagogiskt lyfta fram det viktiga i ofta komplexa händelseförlopp.« BTJ

En liten önation skapade det största imperium som någonsin funnits. Under sin storhetstid omfattade det brittiska väldet nästan en fjärdedel av jordens yta. Hur lyckades britterna med detta stormaktsbygge?

Om det brittiska imperiets utveckling skriver Dick Harrison, som nyligen varit aktuell med ett dubbelband om Englands historia, i boken Brittiska imperiet: Uppgång och fall. Med inlevelse och kärlek till ämnet ger sig Harrison i kast med denna avgränsade studie av det största imperiebygget i mänsklighetens historia. Det blir en intensivkurs i det mytomspunna imperiets över 350-åriga historia.

Fler pressröster om boken:

»Dick Harrison tycks kunna det mesta om det mesta i historien, och i boken Brittiska imperiet ger han en kunnig överblick av imperiets 350-åriga historia.« Hemmets vän

Av historiens tio största imperier har bara fyra varit västeuropeiska. Rasismen är idag mindre utbredd i väst än i resten av världen. Det var fler vita européer och amerikaner som var slavar i Afrika än det fördes afrikanska slavar till USA.  

I Den svarte mannens börda tar sig Fredrik Segerfeldt an kolonialismens historia. Men han gör det utan det eurocentriska perspektiv som präglar vår uppfattning om frågan. Fram träder en annan bild av det förflutna än den gängse.   Det offentliga samtal som har sina rötter i vår syn på kolonialismen alltifrån relationen mellan väst och islam till identitetspolitik och polisvåld mot svarta i USA bygger på felaktiga premisser.   

Med ett förord av DICK HARRISON, professor i historia, Lunds universitet

År 1870 inskränkte sig de europeiska intressena i Afrika till ett litet antal, mestadels kustnära områden, bara några procent av kontinentens yta. Afrikas inland var okänt och ansågs vara både farligt och ointressant. Men inom bara några decennier skulle Europas stormakter ha delat upp kontinenten mellan sig och deras flaggor vajade från norr till söder, öst till väst.

Hur kom det sig att Europa så plötsligt och snabbt koloniserade Afrika? Vilka strategiska avväganden föregick kapplöpningen om den afrikanska kontinenten och hur såg händelseförloppet ut? Vilka konsekvenser fick koloniseringen för dels stormakternas inbördes relation, dels Afrika och dess befolkning?

Kampen om Afrika beskriver den dramatiska och ofta brutala kapplöpning mellan Europas stormakter som under bara några decennier i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet tillintetgjorde afrikanska samhällens möjligheter till självbestämmande. Andreas Karlsson berättar på ett målande och tillgängligt sätt vad som låg till grund för koloniseringen, hur den gick till och vad den fick för konsekvenser.

Boken ingår i serien Världens dramatiska historia.