Användarprofil Hobbybibliotekarien / Betyg & recensioner

Betyg & recensioner av Hobbybibliotekarien

Antal betyg: 140
Antal recensioner: 135

Varför krångla till ett äktenskap?

25 januari 2014

"Över 2 miljoner sålda exemplar" kan man läsa på framsidan och jag undrar hur många är lästa. Jag var på väg att lägga ner boken då jag inte riktigt greppade storheten. Det är dags för brölloppsdag och Nick får ett oroande telefonsamtal från en granne. Han åker hem och frun är borta, huset ser ut som om ett slagsmål ägt rum och Nick ringer polisen. Vad händer? Självklart blir Nick misstänkt, hur skall han komma ur detta? Varvat med Nicks vardag får vi ta del av Amys dagboksanteckningar fram till nu och fram växer ett helvete. Men vem skall man lita på? Nick börjar ana oråd, vad har Amy gjort mot honom, och är det bara för att han varit otrogen? Nicks syster Go och en av poliserna stöder Nicks teori och man börjar samla fakta.
Under 300 sidor byggs storyn upp mot Nick, kommande 250 sidor för Nick och man börjar förstå vem som levt i helvetet och varför allt skett. Lite liknande "Dubble Jeopardy" och jag blir inte riktigt klok på det som sker"varför så förbannat planerande och utstuderat jävligt. Varför inte bara skiljas? Jag förstå inte vitsen? Den ena är så upptagen med att vara otrogen och dölja detta över ett år medan den andra planerar sin makes undergång"
Nja det blir en 3:a för jag lockades att läsa ut boken men någon Feelgood- bok var det inte.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Ja, vem berättar man för?

8 januari 2013

Dena bok kom ut första gången 1984 i en censurerad version och denna nyutgåva skall vara kompletterad med det som "försvann". Vad kan man säga? Trots att jag inte varit med om krig kan jag känna igen mig, vem skall man berätta för, som förstår? Hur skall man kunna berätta så att människor förstår? Jag förstår att kvinnorna började tigga när de kom hem från kriget där de i många fall stridit längst fram och i andra fall tvättat eller tagit hand om sårade. Riktiga hjältedåd har de utfört. Väl hemma ansågs ofta som "inga riktiga kvinnor" och blev kallade "fälthoror" och "lögnare".
Flickorna var mellan 14 och 21 då andra världskriget bröt ut och de ljög om sin ålder för att få fara till fronten och strida som sann kamrat.
Mycket tankvärd bok och det som gör mig mest beklämd är tiden efter kriget då inget riktigt blev som man trodde.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Lagomt spökigt

30 december 2011

Nora skall tillbringa hela sommarlovet på landet hos sin mammas kompis Vanja. Det kan bara inte bli kul. 10 långa veckor utan kompisar och framförallt utan Sebastian. Väl hos Vanja hinner det inte gå lång stund innan det börjar hända underliga saker, mystiska SMS, ljud på natten, saker som flyttar sig och så är det det öde huset med någon som heter Aron ( Nora baklänges)"
Nora tycker sig känna igen både huset och interiören av någon konstig anledning. Boken är bra skriven och jag gillar Angerborns språk, det känns naturligt och lagomt spökigt.

1 av 2 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Kan inte låta bli att jämföra med Berts dagböcker

14 oktober 2014

Skriven i dagboksformat jämför jag med Berts dagböcker. Kan inte låta bli¿ Rut är missnöjd med sitt namn och helt besatt av andra världskriget och i synnerhet Anne Frank. Rut anser sig själv som tråkig men smart och kan då leva med att klasskompisar köper snygga märkeskläder fast de egentligen borde hjälpa andra. Men hon har inget emot att köpa märkeskläder själv under temat" hjälp dig själv först och hjälp sedan andra" ja, som syrgasmasken i flygplanet.
Då det blir tal om klassresa lyckas hon få med hela klassen till Amsterdam, utan att de genomskådar hennes planer för mycket. Att allt inte går som planerat är inte svårt att fatta men av med oskulden blir hon.
Nja, jag får inte den rätta feelingen av denna bok. Lex Bok var betydligt bättre och alla mail till sin frånvarande brorsa kunde ha strukits utan att boken blivit sämre. De kändes mest som utfyllnad. Jag känner heller inte igen språket och/eller sättet att vara som tonåring, men jag är ju heller ingen tonåring längre.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

En del av svensk historia

14 oktober 2014

Guillou ger mig det jag betalt för, en bit av svensk historia. Inte kanske den enda sanna, men för den skull inte osann heller. Jag gillar Guillous språk, lagom högtravande, lite kritiskt granskande men det flyter lätt då jag läser om Lauritz och hans familj som denna bok kretsar mest runt. Efter broraset är han om möjligt ännu mer kontrollerande vid byggandet av den nya bron. Han bor inte med manskapet utan hur ett rum alldeles invid bygget hos den unga änkan Britta¿och hur det slutar var ju inte så svårt att gissa, trots Lauritz gudstro och rikligt bedjande.

Många sorger kommer att drabba Lauritz Lauritzen i denna del av historien och störst är nog förlusten av frun.
Tornedalsförfattarna Niemi, Kieri och Pohjanen inte är överens om tornedalshistorien, men bara därför behöver ju ingen tala osanning. Alla har rätt till sin sanning och Jan Guillou har rätt att skriva Lauritz sanning.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Gud har ett stort bibliotek

31 augusti 2014

Boken är helt fantastisk och bör inte ha en åldersstämpel. Vuxna och barn med sorg i hjärtat kan läsa den tillsammans. Anna är underbar då hon försöker få sin pappa att le sedan mamman gått bort. Man märker att Anna vill ha tillbaka sin, vad man förmodar, glada pappa och hjälper honom att se himlen, där mamman är, på sitt sätt och visst hjälper det. Underbara bilder som varken har början eller slut, upp eller ner.
Denna bok bör finnas i stödgrupper av olika slag.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Lite för fördomsfull...

30 augusti 2014

Lättläst mysdeckare där jag tycker att det är för många fördomar från Tornedalen, allt från språket, kaffeosten, böghatet, kvinnoprästmotståndet, hustrumisshandeln, släktforskandet-vem hör till vem och nedtystandet av saker( Alsterdals beskrivningar i "I tystnaden begravd" är liknande). Är det så nu, fortfarande? Skulle kanske inte bli en bok om man inte skruvade till det. Inget utöver det vanliga och ganska lätt löser jag "mysteriet".

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Bra igenkänningsfaktor

30 augusti 2014

Återigen en riktigt bra och skön bok att läsa. Jag skrattade många gånger, framför allt åt Flatan och Camilla som beskrivs målande och fint som alla andra i persongalleriet också görs, särskilt Jonny. Han är helt underbar. Det slutar med jul och alla kommer dit, alla som betyder nått för Tessan och tillsammans är de en riktig familj: Tessan, Jonny, Flatan, Jane, Camilla, Bror, Chantelle, Gustaf, babyn och Tessans mamma.
Ser fram emot bok tre som skall komma våren 2015.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Lite för dåligt språk

30 augusti 2014

Jag tycker Engelfors verkar påläst och saklig men språket gör att det blir lite jobbigt att läsa.
Det känns som om man läser talspråk alltför ofta. Men det är lite kul att läsa om lokalpolitiker som känns väl igen, platser man varit på och vägar man åkt på. Jag utgår ifrån att det kommer en fortsättning för boken slutar på gränsen till inbördeskrig eller krig mellan NATO och Ryssland i Sverige om man så vill.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej