Betyg & recensioner av Bokälskaren
Antal betyg: 266
Antal recensioner: 264
Magikernas land
Magikernas land
Jag har tyckt mycket om de två föregående böckerna i serien om Magikerna (Magikerna och Magikernas kung). Jag hade dock ingen aning om att den tredje och avslutande boken i trilogin släpptes för två månader sedan, så det blev en trevlig överraskning när jag var på bokhandeln för att införskaffa lite trevlig läsning inför min stundande ryggoperation.
Även om förväntningarna var höga så måste jag säga att de överträffades! Jag tycker att Lev Grossman har överträffat sig själv och utvecklat sin berättelse och sina karaktärer alltmer för varje bok. Det är ju en extra utmaning när karaktärerna är tonåringar, som växer, mognar och utvecklas längs berättelsens gång, men det lyckas Grossman oerhört bra med! Magikernas land är riktigt bra, och jag kan verkligen rekommendera den till alla som gillar fantasy och YA (fast läs hela trilogin från början, för största behållning)!
Magikernas kung
Quentin och hans vänner lever numera det goda livet...
Quentin och hans vänner lever numera det goda livet som kungar och drottningar över det magiska landet Fillory. Det är dock någonting som börjar gnaga inom Quentin; han är inte längre helt tillfreds med att inte behöva göra någonting, annat än att vinka till folket samt äta och dricka gott. Quentin vill ut på äventyr igen!
Innan han vet ordet av får Quentin chansen att bege sig iväg från slottet Silverspira, och åter få uppleva äventyret. Fler än en gång kommer han att ångra sig under sin resa, och önska att han vore tillbaks på Silverspira, och bara behöva bekymra sig över vad han ska äta till middag samt vilket vin som passar bäst att dricka till...
När jag läser första delen av Magikernas kung blir jag lite orolig; den känns minst sagt bristfällig och platt. Sedan tar dock berättelsen fart, och blir allt bättre ju längre in i boken jag kommer! Emellanåt tycker jag att språket är lite väl "ungdomligt" (/haltande), men det är svårt att säga vad som är ursprungliga brister och vad som skett i översättningen, och på det stora hela tycker jag att det funkar.
Jag hörde till dem som tyckte om Magikerna, och jag tycker att Lev Grossman lyckas leverera även i denna del 2 av berättelsen; som sagt är det bara första delen som haltar lite, men samtidigt illustrerar det kanske hur stillsamt och monotont livet faktiskt är på Silverspira..? Även här kommer diverse flirtar med och hänvisningar till såväl klassiska verk som mer moderna företeelser, såväl böcker som TV-spel och filmer. Det tycker jag är väldigt trevligt, och jag kommer vid flera tillfällen på mig själv med att småfnissa åt dessa små syftningar.
Låt vargarna komma
June Elbus är en ganska omogen 14-åring. Hennes syster...
June Elbus är en ganska omogen 14-åring. Hennes syster Greta, som tidigare var hennes bästa vän, är numera mest elak och spydig, och föräldrarna fattar absolut ingenting. Det är egentligen bara morbror Finn som verkligen förstår June; han är hennes allra bästa vän, och innerst inne är hon nog förälskad i honom, trots att han är hennes morbror och trots att han är homosexuell...
Så dör Finn i AIDS, för June kommer det plötsligt; hon har inte riktigt förstått hur sjuk han egentligen var (eller inte velat förstå...). Den sista tiden jobbade han på ett porträtt av June och Greta, som de får levererat till sig efter hans död. På begravningen dyker det upp en främmande man, en man i 30-årsåldern, som familjen påstår var den som dödade Finn och som inte är välkommen. June lägger sakta ihop ett och ett, och förstår att Toby var Finns pojkvän, men kan han verkligen medvetet ha smittat Finn med AIDS??
Toby är envis, och sakta växer en djup vänskap fram mellan honom och June, och vänskap som framställer det mesta i ny dager och hjälper såväl June som hennes familj att se saker och ting i ett nytt ljus...
Till en början fattar jag inte att June faktiskt är 14 år gammal; hon känns så oerhört barnslig och beter sig mer som om hon vore 9-10 år. I boken får vi följa hennes relation till Finn, känslorna när han dör och slutligen insikten om hur mycket av Toby som lyste igenom i den Finn hon kände, trots att hon aldrig fått träffa Toby. Hon får lära sig mycket om kärlek, vänskap och relationer till andra människor, och slutligen växer hon till en riktigt fin människa, mycket tack vare Toby, som hon så motvilligt lär känna.
Alice i Zombielandet
Det är ganska länge sedan jag första gången stod och...
Det är ganska länge sedan jag första gången stod och fingrade på Alice i zombielandet, för att slutligen lägga den ifrån mig. Jag tänkte att idén var helt briljant, men lätt att misslyckas med, och att den nog skulle falla platt och bli alltför barnslig. När jag sedan läste en positiv recension bestämde jag mig för att ändå ge den en chans, och det ångrar jag inte! Jag gillar det ungdomliga språket, som aldrig slår över och blir krystat eller överdrivet, och jag fullkomligt älskar de olika karaktärerna! Jag slukade boken, och längtar efter att fortsättningen ska komma ut! Alla ni YA-älskare som ännu inte läst Alice i zombielandet; ge er omedelbart ut och införskaffa boken och boka av en dag eller två för bokslukande!
Journal 64 är nog, i mitt tycke, den hittills allra...
Journal 64 är nog, i mitt tycke, den hittills allra bästa av Jussi Adler Olsens böcker om Carl Mörck och hans kollegor på avdelning Q; den innehåller det mesta, och som vanligt knyts flera olika perspektiv ihop på ett elegant sätt!
Journal 64 handlar om maktmissbruk, om dem som tar sig rätten att avgöra vem som är en fullvärdig medlem av vårt samhälle, och inte skyr några medel alls när det gäller att eliminera "andra klassens medborgare", såväl genom oönskade aborter som steriliseringar utan att den drabbade informerats eller gett sitt samtycke som genom regelrätta mord; en mycket spännande och engagerande historia, och tyvärr så finns ju dessa människor i vårt samhälle, även om de förhoppningsvis inte drar det hela till sin spets på samma sätt som karaktärerna i boken gör...
Det fördolda
Det fördolda
16-årige Roger anmäls försvunnen av sin mamma. Västeråspolisen tror att han rymt till Stockholm för att roa sig, och det är en av anledningarna till att ingenting alls händer i utredningen på tre hela dagar. Sedan hittas Roger, mördad och dumpad i ett kärr utanför staden- med hjärtat utskuret. Polischefen i Västerår inser att ingen tid är att förlora, och kallar in Riksmordkommisionen med Torkel Höglund i spetsen.
Av en ren slump befinner sig Sebastian Bergman, psykolog och före detta medlem i Riksmordkommisionen, i Västerås för att ordna upp en familjeangelägenhet. Med osviklig precision lyckas Bergman hamna mitt i händelsernas centrum, och gruppen tar motvilligt in honom igen- Men bara tillfälligt!
Berättelsen är sammansatt och engagerande, den innehåller flera olika stickspår som ska bli spännande att följa, och samtidigt är den en separat, briljant skriven kriminalroman!
Harry Potter och de vises sten
Harry Potter och de vises sten
Efter att Harry Potters föräldrar dog i en trafikolycka har Harry växt upp med sin moster och dennas familj. Det har dock inte varit någon dans på rosor, och Harry har aldrig riktigt hört till familjen. Han har bott i en skrubb under trappan och allt som någonsin gått snett har skyllts på Harry. Hans födelsedag har aldrig firats, och man har undvikit att prata om hans föräldrar. Ibland händer det underliga saker kring Harry; när han varit hos frisören har hans hår omedelbart växt ut igen och ibland när han önskar något tillräckligt mycket så verkar det slå in...
Detta får sin förklaring en dag, när Harry börjar få brev från Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Det visar sig att hans mor och far varit framstående i den magiska världen, och de dog i själva verket i en strid mot Voldemort, som inte får nämnas vid namn, på grund av att man i den magiska världen är rädda att detta ska frammana honom igen.
Styggelsen
Styggelsen
Singa är en flicka som har så kallade övernaturliga gåvor; hon kan se såväl dåtid som nutid och framtid, och genom fysik kontakt kan hon ta del av händelser som en människa eller ett föremål har varit med om. Denna förmåga utnyttjar Singas pappa; de reser runt på olika marknader och visar upp hennes förmåga, givetvis förklädd och "uppiffad" med en massa rökridåer och kostymer. En dag sitter helt fel person i publiken; en samvetslös person som bestämmer sig för att kidnappa flickan och ta utnyttjandet många fasansfulla steg längre...
Maja är en helt vanlig 17-årig tjej, som i nutidens Sverige sommarjobbar som städerska på det lilla samhällets socialkontor och vårdcentral. Allt eftersom sommaren går så råkar Maja ut för allt fler underliga händelser, händelser som tillsammans bildar ett fasansfullt mönster, och som leder tillbaks till Singa...
Jag har läst mycket om Amanda Hellbergs böcker om Maja Grå på olika bokbloggar, och haft serien på min Att läsa-lista sedan en längre tid. Det var ändå egentligen av en ren slump som jag fick syn på böckerna under dagens besök på biblioteket, och då passade jag givetvis på att låna dem!
Jag fastnade omedelbart i Hellbergs unika berättarton och stil, och slukade Styggelsen under en eftermiddag/kväll; det måste väl ses som ett mycket gott betyg, även av en bokslukare av rang, som undertecknad? Upplägget med att dela boken i två separata delar om Singa respektive Maja hade eventuellt kunnat göras bättre genom att istället ge dem växelvis kapitel, för att inte göra övergången så abrupt, men på det stora hela är detta en helt fantastisk debut!
http://maritha.blogg.se/bokalskaren
Själlös
Själlös
Alexia Tarabotti lever i 1800-talets London, där människorna lever sida vid sida med övernaturliga varelser såsom varulvar, vampyrer och spöken. Fröken Tarabotti själv är i högsta grad en del av detta samhälle; hon är vad som kallas själlös, och hennes blotta beröring neutraliserar övernaturliga förmågor. Förutom att hon är själlös är fröken Tarabotti dessutom halvitalienska med generöst tilltagna kurvor och dito näsa. Dessutom är hon inte särskilt intresserad av mode, läser böcker och är onaturligt frispråkig, så det är inte särskilt underligt att fröken Tarabotti hamnade på det berömda glasberget redan vid 15 års ålder. Nu, vid fyllda 25, finns det ingen som räknar med att någon skall finna fröken Tarabotti intressant nog för äktenskap och stå ut med alla hennes egenheter, allra minst hennes egen familj...
Själlös är en oerhört fascinerande och lättläst bok; jag kan inte lägga den ifrån mig, och inom ett knappt dygn är den utläst. Tur att jag även lånade del två och tre i serien när jag var på biblioteket; jag vill fortsätta att följa den uppfriskande fröken Tarabotti och hennes bekanta i 1800-talets London!
http://maritha.blogg.se/bokalskaren