Betyg & recensioner av Lars
Antal betyg: 44
Antal recensioner: 8
Fågelmannen
Originell kriminalhistoria
Jag rekommenderar gärna denna roman av den utmärkta brittiska kriminalförfattarinnan Mo Hayder. Den är hennes första i en hel serie och utkom i Storbritannien redan för femton år sedan. Det gör att den är lyckligt befriad från all datorakrobatik, mobiler, sms och liknande teknik som är så tacksam att införa i handlingen i helt moderna kriminalhistorier.
Orsaken till att betyget jag ger "bara" är fyra stjärnor, är att Peter Lindforss som översatt till svenska, inte har samma virtuosa språkkänsla som Hayder. Jag retar mig då och då under läsningen på översättningens grammatikaliska missar och språkfel. Jag trodde att Lindforss var yngre än han visade sig vara och att den samtida svenska skolan låg bakom problemet. Men en man på fyllda sextio år kan inte skylla på det. Trist.
Det är annars en originell och mycket spännande berättelse, så på det hela taget kan den ändå absolut rekommenderas.
Saknade
Ett mästarstycke. Den här boken känns litet som att...
Ett mästarstycke.
Den här boken känns litet som att träffa en gammal vän och sitta och pratas vid. En kvinnlig barnpsykolog lever med mycket ensamhet, osäkerhet och tvivel inom sig. Hennes dotter glider ifrån henne, hamnar i drogmissbruk och kontakten med henne tunnas ut alltmer. Samtidigt arbetar mamman med barn som av olika skäl inte kommunicerar med omgivningen som man förväntar sig. En liten flicka har försvunnit och där har nästa steg, det där kontakten helt har brutits, inträtt. Hur tar man sig igenom, hur når man fram? Det är en märkligt ömsint skildring och precis som med en gammal vän, tror jag att jag kommer att återvända, gärna läsa boken igen, flera gånger. Det finns så mycket värme i den även om ämnet är tungt. En liten pärla till citat som kanske sammanfattar vad boken vill skicka med läsaren: "Men att veta är ju ingen konst. Hitta en lägre ton, våga närma sig nånting som inte är så självklart, trots allt tvivel. Det är ju det som är en konst.
Den här boken vill jag verkligen rekommendera och den är för mig en klar femma!
Davidsstjärnor
I en klass för sig. Någonting annat kan man inte säga...
I en klass för sig. Någonting annat kan man inte säga om Kristina Ohlssons romaner. Hon tillhör den yngsta gruppen av kriminalromanförfattare, men det går en spårlöst förbi om man inte upptäcker hennes födelseår i författarpresentationen på bakre pärmens insida. Hennes senaste roman, Davidsstjärnor, känns strået vassare än hennes tidigare och då talar vi om ett författarskap som närmar sig den internationella toppen i genren. Utan att avslöja någonting om handlingen, nämner jag gärna att den understundom påminner om någon av de tragedier som utspelar sig i Gamla testamentet, ni vet det där med fäder och söner. Kristina har ett gott språk som avslöjar hög litterär kapacitet och en gedigen erfarenhetsgrund. Det enda jag kunde önska vore att det svors litet mindre.
En präst i Svenska kyrkan, Mikael, som svär som en borstbindare, känns något konstruerad. De många och onödiga svordomarna i boken gör att Kristina ännu står nedanför prispallen vid en jämförelse med de bästa amerikanska och brittiska crime-författarna. Möjligen är detta också den detalj som kan röja hennes unga ålder. Svordomarna gör det inte mera spännande, bara en smula torftigare.
En dåre fri
Det är en mycket modig roman Beate Grimsrud har...
Det är en mycket modig roman Beate Grimsrud har skrivit. Man funderar över hur mycket av innehållet som är självupplevt. Texten känns så nära, så intim och så inkännande att den får en slags självbiografisk prägel även om den kanske inte är självbiografisk. Det är en otroligt fascinerande berättelse om livet med psykisk sjukdom med de absurda situationer man så lätt kan hamna i när tidsbrist alltid råder, när resurserna i psykvården aldrig finns när de bäst behövs utan man testar mediciner och doser som på labbråttor, för då vet man i alla fall att man har gjort någonting, snabbt får någon form av resultat och kan hasta vidare. Den här världen verkar Grimsrud känna på ett så erfaret vis att berättelsen knappast skulle kunna ha tillkommit enbart med hjälp av en noggrann research. Det är ärligt, det är prestigelöst, det är svettigt, skitigt och helt underbart skrivet!
Egentligen känns betyget 5 stjärnor för futtigt. Kära Beate, kunde jag så skulle jag vilja ge dig hela himlavalvets alla stjärnor i betyg. För den här boken behövs!
Dödens rum
I tillägg till vad föregående recensenter har skrivit,...
I tillägg till vad föregående recensenter har skrivit, kan väl sägas att författarinnan, trots ämnets karaktär, skriver väldigt snyggt. Det är ofta ett poetiskt språk; förfinat med en dekadent och skruvad ton. Litet som en svensk turists odisciplinerade danska frukost: det frossande feta wienerbrödet, det beska svarta kaffet och Elefantölens brutala berusning. Romanen är inte särskilt uppbygglig eller "nyttig", men ganska spännande. Skruvad men ganska kul.
Glasklart
Fint hantverk från Småland
Jag har just avslutat läsningen av Karin Wahlbergs "Glasklart" och wow, vilken story hon skapat! Ändå är det ingen bok att "sluka". Det gör den i varje fall ingen rättvisa. Historien utspelar sig i Småland, där livet sällan går i 220 km/tim.
Wahlberg är läkare och hon skildrar sina romanfigurer och sjukhusmiljöer med stor empati och inte sällan med stor kärlek. Hantverket, att människor är unika och att få arbeta med detta är en stor kärlek, det framskymtar genom texten.
Så läs den som du skulle vilja bli läkarundersökt; noggrant och eftersinnande. Då blir det rätt. Då missar man ingenting som kan vara någonting!
Romanen kan verkligen rekommenderas!
När skönheten kom till Bro
En mogen berättarröst
Jag har just avslutat läsningen av Anna Janssons "När skönheten kom till Bro" och jag är mycket nöjd med vad jag läst. Anna Jansson betraktar livet med båda ögonen och beskriver i romanen sina personligheter och miljöer med stor kärlek och berättarglädje. Hon har ett vackert och gott språk, är noggrann med sitt hantverk och det ger ett fantastiskt resultat. Fastän det kommer en kriminalroman om året så blir det aldrig någon masstillverkningskänsla, vilket beror på ett säkert handlag, en särpräglad, mogen berättarröst och hantverksskicklighet. Jag läser alltid Annas romaner med en ömhet i sinnet, därför att jag förstår att hon lagt så mycket erfarenhet och kärlek i varje kapitel. Utmärkt! Jag kan verkligen rekommendera denna roman.
Svalorna flyger så högt att ingen längre kan se dem
De såg grillkioskens sken.
Rubrikens sentens står på sidan 343 för den som vill läsa den själv. Den står ingen annanstans i boken, men den kunde stå på varje sida, sammanlagt 349 sidor. Bara den meningen. Så tom på innehåll är denna roman. Titelns sentens står på sidan 20. Tillsammans med andra sentenser. Andra lösryckta och ofta ganska retarderade meningar utan synbarligt sammanhang eller litterärt värde står att läsa på de 329 sidor som återstår när man hunnit till sidan 20. En intetsägande skildring av intetsägande människor i en intetsägande by i Småland. Hon använder anti-depressiv medicin, Han är arbetslös och arbetsskygg. Spännande Åke! Ett spännande utsläpp...