Betyg & recensioner av Mea
Antal betyg: 171
Antal recensioner: 38
De elvatusen spöna eller En hospodars älskog
Varning!
Jag köpte den här boken utan att veta vad det var, jag antog att det var vanlig erotisk litteratur. Den är allt annat än erotisk, det var koprofagi, våldtäkter, mord inkl nekrofili. Men värst är barnmorden och detaljerat beskrivna våldtäkterna på spädbarn. Det enda bra i boken är förordet, vilket kom sist, där man får veta att författaren dog ung. Till råga på allt så är boken inte ens välskriven utan ett uselt hastverk. Jag förstår inte varför denna bok finns. Själv har jag slängt den och vill varna andra för att köpa grisen i säcken som jag, jag mår illa flera dagar senare och ångrar att jag köpte denna avskyvärda bok.
Skörda, lagra, laga
Bra idé, men inget för redan kunniga
Jag köpte boken för att kunna ta vara på skörden och hoppades på djupare kunskaper än de jag redan har, med andra ord; de gamla beprövade metoderna som håller på att falla i total glömska pga modern (och skör) teknik. Tyvärr saknar jag mycket, i min barndom på 80-talet, lärde min mamma mig bättre metoder för att exempelvis lagra potatis och äpplen än vad som finns i boken. Med andra ord passar boken nybörjaren, men inte den som redan är lite kunnig.
Första insektsboken
Min dotter älskar den här boken. Hon är 7 år och...
Min dotter älskar den här boken.
Hon är 7 år och älskar växter, insekter och djur. När hon hittade den här boken i en fysisk bokhandel (till dubbla priset mot Bokus') så ville hon inte släppa den. Turligt nog fyllde hon år någon vecka senare och fick den förstås då :)
Hon fick även trädboken, men den är inte lika intressant... ännu vill säga, jag tror att det kommer.
Fina bilder och lagom långa texter till, av vilka hon redan kan många utantill.
Jag älskar hennes frågor som uppstår, t ex "jag vet varför myggor är bra, de är mat för fåglar och grodor, men vad ska vi med fästingar till?". Rekommenderas!
Skörda, lagra, laga
Saknar det viktigaste
Detta var en bok som jag verkligen såg fram emot men blev mycket besviken över. Har man så pass omfattande odlingar att man behöver råd för att skörda och lagra alltihop, då kan jordkällare inte uteslutas. Min mor förvarade äpplen inrullade ett och ett i papper från sen höst till mars i en enkel matkällare i villan. Ungefär samma månad åt vi av de sista potatisarna som hon skördat i september. Enligt denna bok kan dessa grödor i bästa fall torkas,, läggas in eller frysas. Fullständigt meningslöst, för att lägga päron i kylskåpet behöver man ingen bok.
Helt bortkastade pengar.
Det kallas manshat : en bok om feminism
Snabbkurs!
Jag har läst ytterst lite feministisk litteratur tidigare, därför bjöd boken på mängder av ögonöppnare.
Vissa saker i den här boken var uppenbart föråldrade, vilket också var intressant eftersom jag var så ung då den skrevs och de egna bakåtblickandet bidrog till insikterna vid läsningen. Omedvetet har jag bidragit till ett status quo.
Mannen som föll i glömska
Fullkomligt meningslös smörja
Baksidan på boken lockar enormt, en så intressant filosofisk idé!
Ganska kvickt insåg jag att boken är taffligt skriven, men språket blir faktiskt bättre allt eftersom, alternativt så vande jag mig. Det är dock inte en intressant berättelse, det urartar till en meningslös släktfejd mellan individer som inte berör alls. En av få böcker som lämnat mig arg. Uselt!
Ett oemotståndligt förslag
Kanske den sämsta bok jag tvingat mig igenom
Jag kan inte förstå de goda vitsord denna bok har fått.
De överdrifter som förekommer i boken är helt acceptabla, exempelvis den extrema skönheten, det onaturligt beskrivna sociala engagemanget, de astronomiska summorna pengar individerna rör sig med. Även att individerna beskrivs som högst intelligenta kursettor, men sedan för en dialog på ett barns nivå är helt okej, det är trots allt en rudimentär chick lit-bok. Det som dock är helt outhärdligt är det undermåliga skriftspråket som inte borde ha passerat ens en första genomläsning. Det tog en stund att inse varför boken upplevs vara skriven av ett barn, men till slut blir det uppenbart. Författaren tycks ha gjort konststycket att missa att bör undvika att börja varje mening med "jag".
Många gånger stoppas stycken in i helt onaturlig ordning, som att författaren kommer på något mer sensationellt som måste läggas till. Hur lätt hade det inte varit att göra dessa tillägg organiska?
Över lag blir det sensationella alldeles för svulstigt, så pass att hela berättelsen upphör att roa och enbart blir patetisk i sin självgodhet, vilket kulminerar i slutet.
Summeringen blir att hela boken är osannolik som en Harlequin-saga, men med ett mycket sämre språk.
Staden utan kvinnor
Nej, det här var varken trovärdigt eller spännande....
Nej, det här var varken trovärdigt eller spännande. Jag läste hela boken inom någon vecka, men blev aldrig särskilt fängslad.
Elementarpartiklarna
Platt och enformig
Efter att ha läst Underkastelse såg jag fram emot Elementarpartiklarna, men det kom att bli en av mina största läse-besvikelser. Karaktärerna är ytliga och ointressanta. Ganska snart försvinner intresset över deras vedermödor totalt. Runt en tredjedel in i boken blir det eviga runkandet så tjatigt att jag önskar skippa delarna där det pågår, men det blir omöjligt då det pågår uppåt en tredjedel av boken och hela handlingen skulle gå en förbi.
Jag önskar fortfarande läsa Serotonin, att 2 böcker är gubbsjuka behöver inte nödvändigtvis innebära att samtliga är det.