Användarprofil Britt-Marie "Bim" Kullin / Bims Blogg / Betyg & recensioner

Betyg & recensioner av Britt-Marie "Bim" Kullin / Bims Blogg (Farsta / Stockholm)

Antal betyg: 937
Antal recensioner: 826

Jag är nu inne på min åttonde fastevecka, och har...

31 juli 2013

Jag är nu inne på min åttonde fastevecka, och har genomfört fjorton halvfastedagar nu. Och jag känner verkligen att det här är något för mig. Det fungerar jättebra, och jag mår alldeles utmärkt.

Så det var roligt att nu få läsa boken som 'alla pratar om'. Jag har väl läst det mesta i boken förr, på nätet, i bloggar, i Facebook-grupper, och i tidningar. Och jag har ju sett dokumentären 'Eat, Fast, and Live Longer' på SVT Play.

Till er som är nyfikna på 5:2-dieten så rekommenderar jag verkligen den här boken. Och även till er som redan har börjat med den.

9 av 10 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Betyg: 4,5 av 5.

24 juli 2014

(Den här boken var en av dom tolv böcker som jag läste under mina två semesterveckor i Turkiet. Skriver lite kortare och enklare omdömen på dessa böcker, mot vad jag brukar göra på dom recensionsböckerna som jag läser.)

Det här var en mycket, mycket bra bok. Väldigt välskriven och ordentligt spännande.

Kapitlen växlar mellan nutid och dåtid. Och det är helt fantastiska personskildringar men framförallt miljöskildringar.

När jag läste boken så kändes det verkligen som jag var ute på den karga ön med sina gamla seder.

Rekommenderas absolut!

4 av 4 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Betyg: 4 av 5.

28 mars 2014

Det här är Sofie Sarenbrants femte bok, och jag har även läst alla hennes tidigare böcker.

Först dom två första böckerna "Vecka 36″ och "Istället för dig", som hänger lite ihop, fast kan också läsas fristående.

Och "Visning pågår" är den tredje fristående boken i en serie, efter dom två böckerna "Vila i frid" och "Andra andningen", med polisen Emma Sköld i huvudrollen. Jag antar att det kommer en fjärde bok i serien också, eftersom det är en liten cliffhanger i slutet, och jag ser redan fram emot den.

Jag tycker mycket om Sofie Sarenbrants alla böcker. Jag gillar skarpt hennes karaktärer. Och jag tycker mycket om miljöerna i hennes böcker.

Spännande är dom också, och åtminstone inte förutsägbara för mig, som trots att jag har läst hundratals, kanske tusentals, deckare, fortfarande nästan aldrig kan räkna ut vem som är den skyldige. ;-)

Hon har också ett mycket bra sätt att beskriva relationerna mellan personerna i sina böcker. Och jag gillar verkligen platserna som böckerna utspelar sig på. I den här boken är det husvisningar, den förra Stockholm Marathon, och den innan det Yasuragi Hasseludden.

Så jag rekommenderar verkligen den här boken, och Sofie Saranbrants övriga böcker, till alla som gillar lättlästa kriminalromaner i Stockholmsmiljöer.

4 av 4 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Det här är Jonas Jonassons andra bok. Hans första bok,...

25 september 2013

Det här är Jonas Jonassons andra bok. Hans första bok, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, utkom 2009, och jag läste den 2010.
Jag tyckte mycket om Jonas Jonassons första bok, och jag tyckte ännu mer om hans andra bok.

Analfabeten är skriven i samma anda som Hundraåringen tycker jag. Boken är skriven med mycket, mycket värme, och den är väldigt, väldigt rolig.

Helt osannolik är den också, precis som den första boken var. Men ändå liksom trovärdig på något sätt. För alltihop skulle ju kunna ha hänt.

Gillar också när stora världshändelser vävs in i boken, precis likadant som i den första boken.

Men även om boken är lik sin föregångare i sin uppbyggnad, så är det absolut inte någon upprepning. Det här är en helt ny berättelse, långt ifrån den första romanen.

Jag tycket som sagt var jättemycket om boken. Hade svårt att lägga den ifrån mig, för jag var så nyfiken på hur Jonas Jonasson skulle kunna få ett trovärdigt och värdigt slut på den. Och det lyckades han förstås väl med.

Jag rekommenderar verkligen boken till alla som tyckte om Jonas första boken. Och även till er som inte tyckte om den, eller inte har läst den.

Och jag hoppas verkligen att det inte dröjer fyra år igen innan Jonasson kommer med en ny bok.

4 av 5 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Betyg: 5 av 5. Förra året så läste jag båda Fredrik...

29 augusti 2013

Betyg: 5 av 5.

Förra året så läste jag båda Fredrik Backmans två tidigare böcker.

Hans första roman "En man som heter Ove var helt klart förra årets absolut bästa bok, enligt mig.

Hans andra bok, Saker min son behöver veta om världen som innehåller korta texter till författarens son, var också helt klart en av förra årets bästa böcker.

Nu har Fredrik Backman kommit ut med sin tredje bok. Det är en roman som heter Min mormor hälsar och säger förlåt.

Och visst kommer även den boken att bli en av det här årets absolut bästa böcker för mig.

Högsta betyg får den av mig, fem av fem möjliga, för om man jämför den med många, många andra böcker, så är den så så väldigt mycket bättre.

Men om man jämför den med Fredrik Backmans första bok, En man som heter Ove, så var inte den här nya boken riktigt, riktigt lika bra. Men det beror nog på att den första boken var så otroligt bra. Den var nog egentligen värd minst en tia av fem möjliga.

Det som den här nya boken påminner om den gamla om, det är att det är så mycket känslor i boken. Jag skrattade, jag grät, jag log, jag blev rörd, jag blev berörd. Boken är också, precis som den första boken, full med "lite annorlunda och udda människor. Och som det står om boken hos Forum, är det väl det som boken egentligen handlar om och går ut på, rätten att få vara annorlunda.

Fredrik Backman har ett fantastiskt sätt att skriva på, som går rakt in i magen, hjärnan, och framförallt i hjärtat. Han har ett underbart språk, och kan verkligen konsten att beskriva alla människor så att man ser dom framför sig.

Jag rekommenderar verkligen boken till alla, precis som jag har gjort med dom två tidigare. Och jag längtar redan efter nästa bok av Fredrik.

4 av 5 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Betyg: 5 av 5.

28 augusti 2014

Det här är Tove Alsterdals tredje bok. Jag har läst hennes två tidigare och har tyckt mycket, mycket om dom båda två. Här är en länk till hennes första bok, "Kvinnorna på stranden", och här är en länk till hennes andra bok, "I tystnaden begravd".

Och jag blev verkligen inte besviken på Toves tredje bok, "Låt mig ta din hand". Den är precis lika bra som dom två tidigare, om inte till och med ännu lite bättre.

Alla tre böckerna är helt fristående från varandra. Och egentligen så är det väl inte direkt några kriminalromaner, utan genren står som spänningsroman. Tycker mer att dom är "vanliga" romaner fast med död och spänning i. Lika mycket familjedrama i böckerna som spänning.

"Låt mig ta din hand" utspelar sig delvis i Stockholms norra förorter, och delvis i Sydamerika. Och delvis i nutid, och delvis på sjuttiotalet.

Boken är oerhört spännande, och jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Mycket välskriven är boken, och jag kan varmt rekommendera den, precis som hennes tidigare böcker.

3 av 3 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Betyg: 4 av 5.

4 juli 2014

En mycket fin liten berättelse om en katt på ett vårdhem för demenspatienter.

Mycket gripande var boken, och jag blev väldigt tagen av den. (Kanske lite extra för att min egen mamma har Alzheimers).

Rekommenderar boken till alla, men kanske allra mest till anhöriga till demenssjuka, och till kattälskare.

3 av 3 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Jag har läst alla böcker som Liza Marklund har...

9 oktober 2013

Jag har läst alla böcker som Liza Marklund har skrivit, både alla böckerna i serien om Annika Bengtzon, och även hennes övriga böcker. Och jag har också även tyckt mycket om alla hennes böcker.

Lyckliga gatan är den tionde boken i serien om Annika Bengtzon. Och den var precis lika bra som dom övriga tidigare böckerna.

Jag gillar verkligen Liza Marklunds sätt att skriva. Och jag tycker mycket om Annika Bengtzon och dom övriga karaktärerna i boken.

Handlingen i den här boken var spännande, och kändes trovärdig. Boken hade ett skönt flyt, och jag hade svårt att lägga den ifrån mig.

Boken är avslutad, men ändå så känns det som om det kanske kan komma en fortsättning på den.

Gillar ni Liza Marklunds tidigare böcker, så ska ni definitivt läsa även den här boken. För jag tyckte att den var mycket bra, och rekommenderar den varmt.

3 av 3 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Jag är inte så jätteförtjust i historiska romaner, och...

4 september 2013

Jag är inte så jätteförtjust i historiska romaner, och brukar därför inte läsa dom så ofta. Men jag kände för att ge den här boken en chans, och det är jag glad över att jag gjorde.

För boken, som är en roman, men ändå en dokumentär berättelse om livet i hovet under slutet av sjuttonhundratalet, är mycket intressant och bra.

Den är skriven ur kvinnornas synvinkel, och är skriven på ett modernt sätt, och jag tror att det var dom två sakerna som gjorde att jag tyckte att den var så bra, trots att jag, som sagt var, inte brukar gilla historiska romaner så mycket.

Det här är första boken i en planerad trilogi, och jag ser verkligen fram emot dom kommande två böckerna. Och jag rekommenderar verkligen boken.

3 av 4 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej