Betyg & recensioner av Elin
Antal betyg: 4
Antal recensioner: 4
1984
En välbekant främling
För att vara skriven på 1940-talet utövar "1984" en förvånansvärt stark makt över en nutida läsare. Men egentligen är det inte så konstigt - boken är ju ett enda långt klimax! Orwell har läsaren i sitt grepp från början till slut, och man följer intresserat huvudpersonen Winston Smiths kamp mot den totalitära stat han lever i. Orwell lyckas med att nästan fysiskt förflytta läsaren till denna stat, samtidigt som han tränger in i människans psyke och granskar detsamma med lupp. Han har också en god förmåga att skildra både det yttre och det inre; han skriver målande och underhållande, men ibland är det svårt att välja mellan skratt och gråt.
Av alla litterära framtidsskildringar är detta en som inte framstår som helt osannolik. Trots att handlingen är förlagd till en verklig plats (London) känns den främmande, men också lätt att relatera till. Orwells bok kan paradoxalt beskrivas som en välbekant främling; samhället som skildras är annorlunda än vårt, men människan förblir densamma.
En dag i Ivan Denisovitjs liv
Kampen om en oviss framtid
"En dag i Ivan Denisovitjs liv" är en bok som väcker medlidande och förundran. Och den gör det utan att bli sentimental. Detta var det första som slog mig efter att ha läst boken. Att den inte är självömkande förvånar eftersom denna långnovell är baserad på Solzjenitsyns egna upplevelser som lägerfånge. Det självbiografiska inslaget bidrar till en ännu starkare läsupplevelse. Solzjenitsyn ger prov på människans inneboende styrka, som kan utsättas för svåra psykiska påfrestningar men ändå bevaras. Läsaren kan inte undgå att fängslas av huvudpersonens förmåga att skapa mening i tillvaron och anpassa sig till avskyvärda förhållanden trots en oviss framtid. Boken ger också en inblick i den hierarki som rådde i fånglägren och passar bra för den som är intresserad av Sovjetunionens historia. Författaren demonstrerar Sovjetstatens paranoia som resulterade i falska anklagelser och fasansfull terror. Detta är en historia som måste berättas, och som definitivt måste läsas.
Kejsarn av Portugallien
En genial kärleksskildring
Selma Lagerlöf beskrivs ofta som en virtuos berättare, och efter att ha läst den här boken är det omöjligt att tvivla på hennes geni. Kejsarn av Portugallien är, enligt mig, en av höjdpunkterna i hennes författarskap. Det är en bok som inte går att sluta läsa, och när man till sist har läst ut den vill man läsa den igen! Temat är egentligen inget märkvärdigt: boken handlar om en fars förhållande till sin dotter. Det som däremot lockar är de realistiska människoporträtten och de djupt äkta känslorna som författaren förmedlar. Läsaren lider med huvudpersonen Jan, och jag garanterar att både föräldrar och barn kan känna igen sig i denna enastående roman. Kapitlen är förhållandevis korta, men vart och ett av dem fyller sitt bestämda syfte och bidrar till att föra den vardagsnära handlingen framåt. För i slutändan handlar boken om något mycket vardagsnära. Den handlar om det ytterst mänskliga, det absolut nödvändiga och det evigt bestående: kärleken.
Med livet som insats
En språklig inspirationskälla
För inte så länge sedan föredrog jag skönlitteratur framför biografier. Nu har jag ändrat uppfattning, tack vare Bengt Jangfeldts porträtt av "revolutionens bullrande trumslagare" poeten Vladimir Majakovskij. Denna läsupplevelse ger minst lika mycket spänning som vilken deckare som helst! På ett kunnigt sätt presenterar Jangfeldt Majakovskijs häpnadsväckande verk och personlighet, och samtidigt får läsaren en inblick i Sovjetunionens historia. Enligt mig är detta främst en bok för alla som är intresserade av poesi. Jag tror till och med att den skulle kunna uppmuntra läsaren till eget skrivande: Majakovskijs skaparkraft smittar av sig, och hans experiment med ord, rim och rytmer fascinerar. Trots bokens tjocklek upplevde jag den aldrig som tung eller svårläst. Detta beror till stor del på Jangfeldts fantastiska språk. Med hjälp av fiktionens formuleringar introducerar han fakta; Jangfeldts språk engagerar och inspirerar. Precis som Majakovskijs tidlösa poesi.