Betyg & recensioner av Ebba Söderman
Antal betyg: 58
Antal recensioner: 58
Animals
Mycket bra bok för de yngsta som försöker lära sig ett...
Mycket bra bok för de yngsta som försöker lära sig ett nytt språk. Enkla och lättbegripliga ord illustrerade med bilder för att öka förståelsen.
Svea for president
Jag ÄLSKAR bus med Svea-serien. Jobbar man med barn (Jag har ju inga egna, men jag föreställer mig att samma sak gäller om man har det...) så känner man direkt igen sig i alla situationer som böckerna beskriver, och så sitter man där och fnissar lite. Illustrationerna av Jessica Lindholm är helt underbara också!
Svea brukar få följa med mig till jobbet när jag ska recensera henne, och det fick hon göra den här gången också. En sak som är så fin med den här serien är att den är genomtänkt, så när det kommer en ny bok gör den det så att säga i rätt tid. Som t ex nu, när det är dags att plantera! (Jag ser för övrigt fram mot Jul med Svea. Inte för att jag vet om den kommer, men jag hoppas!)
Så, Svea fick följa med mig till jobbet, och tänka sig-barnen skulle plantera! Först läste vi boken och pratade lite om den, och sedan fick barnen plantera egna frön. Under tiden vi planterade så fortsatte barnen prata om Svea, och hur hon hade gjort, och att dom gjorde likadant. Roligt! En bra bok är en bok barnen minns!
Jag älskar den här serien, den borde finnas i alla hem med små barn.
MemoRandom
Bra!
Herregud som jag har längtat efter den här boken! Jag älskade Geimtriologin och ville inte alls att den skulle vara just en triologi, men så blev det. MemoRandom är första boken i vad som ska bli en serie, vilket jag gillar.
Jag tycker att det har varit lite tyst på bloggfronten när det gäller den här boken, så jag drog en snabb googling innan jag satte mig ner för att skriva. Kan konstatera att av de få recensioner jag hittar så tycks det finnas några gemensamma åsikter:
1, Boken är inte spännande
2, Boken håller ett lika högt tempo som Geim
3, Boken har samma "röst" som Geim
Tja... Jag håller inte med om något av det.
Jag tycker absolut att MemoRandom är spännande. Visst, jag kanske inte hade blivit ledsen över lite mer gastkramande spänning, men att säga att den inte är spännande alls?! Njae, det håller jag inte alls med om. Det som främst gör boken spännande är, för min del, det faktum att inte ens huvudkaraktären känner till vad som egentligen är sant... Jag gillar böcker där handlingen kommer som en överraskning, och det gör den i MemoRandom!
Däremot kan jag sakna tempot från Geim. Inte så att boken är långsam och seg, nej nej, men jag gillade det ABSURDA tempot i främst Geim. Mot slutet av MemoRandom ökar tempot, vilket gör att jag tycker boken blir bättre mot slutet. Man ska inte ha tid att tänka efter och analysera handlingen, man ska bara åka med!
Ofta när man läser böcker med olika handling skrivna av en och samma författare kan jag känna att böckerna har samma röst... Jag vet inte om jag kan förklara hur jag menar, men det MÄRKS att böckerna är skrivna av samma författare, trots att handling och karaktärer är olika. Det känns ibland lite som om handlingen är ny men kulisserna och karaktärerna är samma, fast med nya namn. Det var bland det första jag reagerade på när jag började läsa MemoRandom. Jag känner inte igen författarens röst ALLS från geimtriologin. Jag hade inte kunnat gissa att det var Anders som skrivit den här boken om jag inte vetat om det, och det GILLAR jag. Jag tycker inte att den här boken känns som en trött fortsättning på tidigare böcker, utan den känns helt ny och fräsch.
Det jag kan sakna i den här boken, eftersom det ska bli en serie, är mer av karaktärernas privatliv. När jag läser en serie är det oftast "subhandlingen", dvs karaktärernas struliga privatliv, som gör att jag vill läsa nästa bok i serien (En ny mordgåta kan man ju få var som helst...). Å andra sidan är det kanske inte så konstigt att man inte får så mycket privatliv ur en karaktär som inte minns något. Flera av de andra karaktärerna i boken är mer generösa med sitt privatliv!
Nu är det bara ett år kvar till nästa bok...
Otroligt obehaglig novell som ger läsaren känslan av...
Otroligt obehaglig novell som ger läsaren känslan av att vakna upp och inte ha en aning om vad som har hänt. Känslan av att man tror sig veta hur situationen ser ut, men upptäcker att man har helt fel, och att konsekvenserna är fruktansvärda...
Och precis som vanligt när det gäller noveller så lämnas jag med känslan av att författaren sagt A, men vägrar säga B... Det finns så mycket mer att upptäcka i den här historien!
Min mormor hälsar och säger förlåt
De enda likheterna mellan den här boken och En man som...
De enda likheterna mellan den här boken och En man som heter Ove är ett underbart träffsäkert språk i en underbart välskriven bok. Precis som när jag läste om Ove så växlar jag mellan att skratta högt och gråta floder. Är man en smula vekhjärtad, som undertecknad, kan det ta lite tid att läsa den här underbara boken, för man orkar helt enkelt inte med mer än något kapitel åt gången innan lilla hjärtat håller på att brista.
Elsa är en karaktär som skulle kunna vara vilken vuxen människa som helst. Genomklok, missförstådd och trasig.
Helt enkelt en underbar bok. Igen.
Flickan med snö i håret
Den här boken har flera handlingar parallellt. Den...
Den här boken har flera handlingar parallellt. Den handlar dels om en försvunnen flicka, dels om flera mord, dels om huvudkaraktären Magdalenas uppbrott från sitt gamla, välkända liv och mycket, mycket mer.
Det är en väldigt bra bok, och på slutet blir den riktigt spännande också. Slutet är synnerligen oväntat, den skyldige karaktären har tidigare i boken mest fladdrat förbi i utkanten, sånt gillar jag! Det är många invecklade intriger och relationer i boken. Några reds ut, några kompliceras ännu mer. En riktigt spännande, bra bok!
Av kött och blod
Efter att ha jobbat nästan 10 år inom restaurang och...
Efter att ha jobbat nästan 10 år inom restaurang och krogverksamhet känner jag mycket väl igen mig i den här boken. Både vad det gäller chefernas inställning och personalens sätt att lösa problemen. (Nåja, vi mördade sällan någon...) När det gäller den biten av boken som är arbetarroman är den suverän, och det finns inget som helst tvivel om att författaren har erfarenhet av branschen han skriver om. Boken är dessutom intressant och karaktärerna väldigt levande. Bra!
Det jag däremot saknar nästan helt är deckardelen av boken. Långt in i boken var jag tvungen att läsa baksidestexten en gång till för att se om jag missförstått något, men nej, någon SKULLE dö. Och någon dog, men det känns nästan som om det var ett "Ojsan hoppsan, just jävlar jag glömde!" i slutet av boken. Tyvärr! Och eftersom så liten del av boken ägnas åt just deckarbiten känns det lite hafsigt. Jag hade önskat att det fått lika stort utrymme som beskrivningen av arbetet i köket.
Så huruvida man kommer gilla den här boken eller ej beror nog lite på vad man har för preferenser. Vill man läsa en arbetarroman som handlar om det vardagliga livet i köket på en restaurang, och de intriger som utvecklas där kommer man absolut inte bli besviken. Vill man å andra sidan läsa en deckare finns en viss risk att man kan känna sig lite snuvad på konfekten. Bortser man från det så tycker jag ändå att boken är riktigt bra!
Doktor Joseph är det bästa jag läst av Andreas Roman...
Doktor Joseph är det bästa jag läst av Andreas Roman hittills. Jag är riktigt imponerad! Handlingen i boken utspelar sig under relativt kort tid och det är fart och fläkt i boken hela tiden. Många böcker har segdragna sektioner där bakgrunden till historien ska berättas, men i den här boken vävs det in i fartfylld handling och boken blir aldrig långtråkig. Det jag möjligen saknar är lite fler överraskningsmoment, men det känns inte som någon deal breaker tycker jag.
Miljöbeskrivningarna är dessutom så bra att man kan se sig själv stå mitt i gamla stan, eller i korridorerna hos försäkringskassan.
Och let's face it, det kan inte gå fel med zombies.
Två tummar upp, jag ser redan fram mot resten av serien!
Buzz
Buzz är precis lika bra som Geim. Kanske inte riktigt...
Buzz är precis lika bra som Geim. Kanske inte riktigt lika spännande rakt igenom, men bitvis spännande så det räcker för att boken ska vara bra.
Bokens handling är inte uppenbar. Man tror ibland att man fått grepp om vad som kommer hända, och just precis då händer något helt oväntat som ställer hela handlingen på kant och man måste omvärdera det man vet. Det är inga större problem att behålla intresset för Buzz, boken är långt från långtråkig och man vill hela tiden "läsa bara ett kapitel till".
Släpade med mig Buzz på semestern. Högg in på den när jag satte mig på tåget i Västervik och skulle bara läsa lite på resan mot Örebro, men hann nästan läsa ut hela boken innan jag var framme 5 timmar senare... När jag landade vid poolen i Egypten hade jag bara några enstaka kapitel kvar att läsa, vilken flopp!
Boken har dock en nackdel (utöver att den är för bra). Den är inte ett dugg fristående. Läser man Buzz utan att ha läst Geim kommer man inte begripa ett dugg av de referenser till tidigare handling som förekommer,och man kommer inte ha en susning om varför HP är på flykt, eller vad som hände med Rebeccas ex. Bortsett från det, skitbra!