Betyg & recensioner av Johanna
Antal betyg: 10
Antal recensioner: 10
En dag på tumanhand
1 september 2011
Vår son älskar denna bok. Berättelsen i sin enkla klarhet med helt underbara illustrationer tilltalar också mig som vuxen godnattsageläsare. Fint språk förutom en liten lättfixad groda på slutrakan. Exakt lagom längd. Tillräckligt för att det räcker med en saga men aldrig pratig o tråkig. Snäll utan pekpinnar. Toppen.
Klassiker som håller
10 juni 2011
..generationer. Fungerar även toppen på en knappt tvååring som älskar att peka ut My där hon är gömd och med spänning ropar hatti hatti när de stiger in hos hattifnattarna. Den är en fröjd att läsa tackvare språket och den vackra texten. Jag är helt såld, så även min son som numer skippar vällingen för att komma fram till saga snabbare ;)
Vacker
20 mars 2011
Fyra små berättelser blir tillsammans en god stunds läsning med pek och reaktioner och prat. Vardagsnära och enkelt.
Viggos nej får man hoppa över i början, den är bara rörig med ja o nej som inte riktigt blir ja o nej. Men de andra tre älskar vi, gärna i kombination.. o läggdags sist ; )
Lång och plågsam som ett maratonlopp
20 mars 2011
Med stor smärta, dock med bortvalt lidande, beskriver författaren sitt springande och lite om livet ikring. Ibland repetitivt på ett tröttsamt sätt. Gnälligt? Ändå stundtals oengagerat. Som om var allt honom egentligen egalt. Kanske det är poängen? Briljera via sin återhållsamhet med i princip allt utom vissa detaljer som han istället återkommer till flera varv..
Besvikelse
20 mars 2011
Efter att ha läst författarens bok "Igelkottens elegans" med mycket stor behållning tog jag mig an denna lilla godbit. Men. Lika lite som jag gillar att umgås med påtagligt osympatiska människor - lika lite gillar jag att läsa om dem. Hur fenomenala de än är på att bedöma och beskriva mat. Språket och bilderna som målades upp föll platt när inramningen var vad den var. Intressant som fenomen - men inte mer.
ruskig pratig och rubbad
20 mars 2011
Efter att ha läst författarens bok "House of god" med stor behållning tog jag mig an denna hopplöst dåliga uppföljare. Det verkar som att boken skrivits i terapeutiskt syfte av en snubbe som springer på psykiatrin i tron att han är blivande psykiater, när han egentligen bäst kanske sällat sig till patientskaran. Å visst vackert så, terapeutiska böcker i all ära, men att försöka ge sken av nåt annat - enbart tröttsamt.
Vad är bäst?
8 december 2010
Att det överhuvudtaget kommer ljud?
Att ljuden låter som det de är tänkta att göra?
Att barnet själv kan få till ljuden?
Som ettåring o uppåt - det första och det uppfylls.
Som snart 1,5 åring - det sista också - men det uppfylls inte.
Som vuxen såg jag gärna att ljuden var maximalt nära sanningen - vissa ja, andra inte.
Kort sagt, en bok som är väldigt kul för det faktum att det kommer ljud ur den mer än för dess korrekta koppling ljud, djur.
Ljudknapparna är såpass hårda att min 17 månaders inte fixar dem trots 7 månaders övning ( förutom pärmens knapp, den man kommer åt att trycka med tummepekfingergrepp, en hit!)
