Betyg & recensioner av Enigma (Helsingborg)
Antal betyg: 92
Antal recensioner: 92
En värdig vinnare av Bokjuryn 2011!
24 april 2012
Författaren lyckas inte bara förmedla den sanna spökhistoriens nervkittlande rysningar, utan även ungdomens första stora kärlek.
Rum 213 handlar om hur tre tjejer på kollo försöker lista ut varför, och om, det spökar i deras rum. Varför försvinner flickornas saker? Vem lämnar mystiska meddelanden utanför deras dörr? Vad händer i det förfallna huset utanför kollot? Är det bara de jobbiga (och snygga) killarna som busar, eller är det något helt annat som händer?
Boken är fylld av märkliga sammanträffanden, läskiga och mysrysliga situationer och massor av vänskap, kärlek, misstro och bus.
De tre mellanstadietjejerna känns väldigt levande och trovärdiga vilket gör att barn och unga lätt kan ta till sig och känna igen sig bland karaktärerna.
Jag rekomenderar varmt boken till den som vill läsa en ryslig spökhistoria, utan att det blir allt för läskigt!
Läskigt!
12 januari 2011
För att vara en barnbok så måste jag erkänna att den är mycket obehaglig!
Priestley lyckas här på ett mycket skickligt sätt att trollbinda oss i Onkel Montagues arbetsrum, medan han berättar den ena läskiga historien efter den andre. När så berättelserna börjar ta slut så återstår dock en sista gåta... var kommmer historierna ifrån?
En rysligt bra bok som kanske inte är helt lämpad för de yngre åren, men som jag varmt rekomenderar alla som vill mysrysa.
På det stora hela är det här en rikti...
7 maj 2013
På det stora hela är det här en riktigt bra bok. Den har ett fantastiskt urval av klassiska barnsånger, flera som sällan får höra nu för tiden. Klas Klättermus och Trollkarlen från indialand är båda kära favoriter. Här är även mängder av Astrid Lindgrens sånger som så många av oss har växt upp med. Boken har dessutom tydliga noter så man lika väl kan kompa själv som lyssna till den inbyggda spelaren.
Så varför ger jag inte full pott till den här härliga boken? Därför att flera av sångerna i spelaren börjar direkt i första tonen så man inte hinner med. Det skulle ingått en kortare uppvärmning så lyssnaren/läsaren hade hunnit komma in i melodin.
Jag vet inte om jag skulle rekommendera den till en förskola, men jag hade definitivt rekommenderat den till en förskolelärare så denne kan öva in sångerna i lugn och ro.
Visst är det hämskt när nästan en hel...
15 april 2013
Visst är det hämskt när nästan en hel familj är rädda för hundar? Och visst är det då riktigt illa när en stor svart hund en dag dyker upp utanför deras lilla hus? Då är det allt bra att inte alla i familjen är rädda!
En rolig, lättläst och väldigt rikt illustrerad bilderbok som gör sig bäst i högläsning! Bilderna är väldigt vackra och mycket, mycket detaljrika. Varje gång man tittar på en sida så hittar man något litet nytt man inte lade märke till förra gången. Tänk Pettson och Findus, men med lite mer "verklighetstrogna" bilder. Temat i boken är tydligt, det handlar om möta och övervinna rädsla. Är verkligen den stora svarta hunden just så stor som man tror, eller kan det vara rädslan som förstorar den?
Jag kan varmt rekommendera boken både som diskussionsunderlag för barnen, eller som en vacker berättelse med underbara bilder.
Skuggsidan är den där perfekta boken ...
8 april 2013
Skuggsidan är den där perfekta boken att läsa för barn när skuggorna blir långa och inte ser så där lagom trevliga ut som de annars gör när det är ljusare. Med lite småläskiga bilder får vi följa ett barns resa genom skuggornas värld, som till slut inte är så läskig eller farlig, utan kanske till och med trevlig och spännande.
Bilderna är vackra och väl utformade med bra färger för vad de ska förmedla. Dagen är full av ljus och liv medan natten och skuggorna är dystra, mörka och rent av lite läskiga, utan att bli för obehagliga.
Jag kan lätt tänka mig att rekomendera den här boken åt föräldrar som vill komma tillrätta med mörkrädda barn. kanske just med en godnatt saga
Allt som behövs är en smula fantasi och en penna... och en trevlig berättare som sitter och håller om en.
Blodigaste boken i barnens bokhylla!
3 april 2013
Det kan vara svårt att tänka sig att en av de absolut blodigaste och våldsammaste böcker jag läst är en lättläst bok för yngre barn. Men så är det faktiskt!
Blodet sprutar, tänder, ögon, tarmar och avhuggna huvuden flyger genom luften till ljudet av huggande svärd, förkrossande sparkar och träffsäkra spottloskor!
Våldet målas upp på ett så fruktansvärt överdrivet sätt, att det framstår som ytterst komiskt istället. Barnen fnittrar och skrattar över det befängda och fåniga.
Hade Monty Python-gänget skrivit en barnbok hade detta varit resultatet!
Jag rekommenderar gärna den här boken till barn som just håller på att lära sig läsa. De korta meningarna, starka bilderna och absurda temat kommer säkert locka till mycket läsning och skratt!
En tydlig röd tråd.
28 mars 2013
Vem har lekt med mormors stickning och dragit iväg med en tråd genom hela huset? Vem har fiskat upp fisken ur akvariet? Vem har druckit upp mjölken och vem är det som gömmer sig i skåpet på vinden? Det måste ju vara Någon!
En underbar bok att läsa med de mindre. Barnen kan verkligen vara med och gissa och fundera på vem denna någon kan vara.
Oavsett om den är tänkt som godnattbok eller som läsning på förskolan så fungerar den här boken utmärkt och jag kommer själv ihåg hur mycket man tyckte om den när man var liten.
Om att mista den man älskar.
28 mars 2013
Ilon Wikland vet verkligen hur man berättar en vacker, men sorglig historia. Sidorna lever sitt eget liv med en oerhört gripande kontrast mellan det livfulla gröna, det skrämmande klarröda blodet efter en olycka, dödens sorgliga svartvita och till sist, livet och glädjens varma färger igen.
Läser man den här boken för barn, eller låter barnen själv bläddra i den så måste man vara förberedd på att detta är en mycket sorglig och skrämmande bok, med mycket levande bilder som inte sticker under stol med blod, sorg och saknad.
Vill du prata med små barn om döden och att förlora ett älskat husdjur så är det här en fantastiskt bra bok att utgå från, men som god nattläsning? Inte riktigt!
Pettson och Findus... men utan den där gnistan...
28 mars 2013
Det var längesedan vi senast fick läsa en ny Pettsonbok, men tyvärr når den inte riktigt hela vägen fram. Berättelsen är nog så trevlig med både ett djup och humor som man snabbt kommer att uppskatta.
Var den faller är förmodligen i bilderna. Vi har fortfarande våra mucklor och fantasifulla bakgrunder, men allt känns... ihåligt. Hade det varit en soppa hade det saknats salt, hade det varit en tavla hade vi saknat en nyans, en blomma hade behövt vatten...
Boken är en vacker och underhållande berättelse, men den saknar den här lilla glimten i ögat som de tidigare böckerna haft.
Man njuter när man läser eller läser högt, men man känner ändå så tydligt: De andra böckerna var bättre, tyvärr.