Recension av Morpheus

Fin och melankolisk bok

21 november 2016

Pappan och havet är nog den mest vuxna utav muminböckerna. Det förekommer färre knasiga karaktärer, inga större katastrofer och tar upp lite mörkare, personligare teman än tidigare böcker.

Boken börjar med att Muminpappan känner sig onödig. Han har mer eller mindre en medelålderskris som måste lösas och i hans fall är det att få känna sig nödvändig igen. Så han tar med sig familjen ut till en ö för att ta hand om ett övergivet fyrtorn.

Medan den här boken är mycket mer meditativ och mindre äventyrlig än tidigare böcker i serien är den fortfarande väldigt underhållande. Tove Janssons skriftspråk är vackert och poetisk och muminfamiljen är en härlig bunt karaktärer.
Med det sagt hade jag inte börjat med den här boken om man vill introducera antingen sig själv eller ett barn för muminfamiljen. Men efter att ha läst de andra böckerna, lärt känna mumindalens invånare och mognat som person rekommenderas den här boken varmt.