Recension av Strulputte

Finfin roman

22 juni 2017

Fy bubblan vilka underbara skriverier!
En ung författare, Veronika, hyr en ensligt belägen stuga utanför en by i Dalarna, för att där skriva färdigt en bok. I ett grannhus bor Astrid, en gammal enstöring till kvinna.
De börjar umgås och språkas vid om sina levnadsöden. Månaderna går och deras berättelser blir mer och mer intressanta, men ibland lite väl djupsinniga. De gör små resor till byn, till bl.a. Astrids make, som ligger på sjukhus där sedan många, många år, och senare avlider och blir begraven där.
Förutom Veronika och Astrid var det tre personer på begravningen.
Veronika lockar med Astrid till ett utomhusbad. Astrid har ingen baddräkt och kan inte simma. Okej då, bara att åka och köpa en. Veronika lär gumman simma. Deras dagliga träffar visar på ömsesidig omtanke och respekt för varandra. Mycket fint skrivet!
Ett halvår går och Veronika åker hem. Lämnar en Astrid som har blivit mycket piggare, funnit sig själv igen, ser åter på livet med tillförsikt, hennes liv återvände säger hon vid ett tillfälle.
Veronika åker dit ett halvår senare. Då har Astrid avlidit. Hon lämnade ett personligt brev till Veronika, ett brev som gjorde att även en tår föll från mitt ena öga.
En mycket bra bok - rekommenderas verkligen! Läs den och berörs av Veronika och Astrid!